Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Tråkigt om det är mensen Linn: Men ruvardag 10 är ju lite tidigt.. är det riktig mens eller bara en liten blödning?

Nej, Linn, vad tråkigt! Men håller med pp08..... man vet aldrig om du är på dag 10, kanske, kanske. Kram

Linn: F-n vad jobbigt. Lider med dig. Kram, ta hand om dig nu i helgen

emmwis: definitiv värt ett försök med ivf, det finns de som har betydligt lägre än dig som faktiskt blivit gravida.  men visst är det trist att få sådana besked.
    

Idag har vi varit på Carl von Linné för en "second opinon". Läkaren, som hette Thomas Brodin och var oerhört vänlig och pedagogisk, förklarade att vi våra chanser är så små att det inte är någon idé att behandla oss då det gått så dåligt tidigare. Trist, men väntat. 

Nu till dagens märkliga besked; den 19/9 tog jag ett AMH-prov med remiss från Huddinge, den 21/9 tog jag ytterligare ett AMH-prov med remiss från CVL. Det första provet visade 0,2, det andra 0,5! En höjning på tre tiondelar på två dagar! Labbtekniskt, sa läkaren, men skillnaden är ju stor. Från 0,5 är det ju inte så långt till 0,7 som anses vara hyfsat "normalt". Hur som helst - det som avgjorde beslutet att inte behandla oss var inte värdet utan de resultatet av tidigare behandlingar. 

Trevlig helg!  

Jag tror tyvärr att de populäraste klinikerna nära Stockholm väljer att inte behandla oss med lite sämre förutsättningar för man är rädd om sin "fina" statistik! (särskilt CvL är min uppfattning). Även om chanserna är något lägre, kanske väldigt låga till och med, förstår jag inte vad orsaken annars skulle vara?! Tänk om man sa samma sak till cancerpatienter -nää, du vet chanserna är så små att behandlingen lyckas så vi behandlar inte! Nej, så länge man har mens finns hopp! Man får söka sig utomlands.
Copenhagen Fertility Clinic tiil exempel.

Hej allesammans!

Tyvärr blev det ingen solskenshistora för mig heller denna gång, mensvärk och spottings igår på RD13, testade negativt i morse och nu forsar blodet. Så innerligt trött på att det inte funkar, men är inte ens ledsen utan mer uppgiven. Känner dock att kämpen i mig börjar vakna till liv och fundera på hur vi ska gå vidare. Har ett försök kvar hos CvL, sen får vi se vad vi hittar på, ska ringa Huddinge i veckan och se hur vi ligger till hos dem.

Gällande Carl von Linné, så har vi fått göra 4 försök hos dem med ett AMH på 0,35. Problemet jag ser med dem är att de har svårt att se utanför den traditionella behandlingen, t.ex på frågan varför det inte funkar har vi alltid fått svaret att även om embryot/na såg toppen ut på utsidan så var det säkerligen något fel på "insidan", istället för att fundera på om det kan finnas andra orsaker, t. ex immunologiska. Men det är nog inte bara CvL utan de flesta svenska fertilitetskliniker...

Jag har också funderat mer och mer över immunologiska orsaker, jag har 3 autoimmuna åkommor; hypotyreos, eksem samt en annan som påverkar slemhinnan i munhålan... Köpte Alan E. Beers bok i våras, men har inte läst den ännu, började dock i morse. Kan även varmt rekommendera "The infertility cure av Randine Lewis, den är mer vinklad mot österländsk medicin, den är dock lätt att förstå och väldigt bra skriven även om man inte är sugen på att testa akupunktur.

Jag ser att ni skrivit en del om DHEA, jag har tänkt testa ett annat preparat som man kan beställa från Italien, alltså enklare då det är inom EU, det heter Inofolic och ska även det förbättra äggkvaliteten.

Välkomna hit alla nya, här kämpar vi tillsammans och stöttar varandra mot vägen till att bli mamma, för det kommer vi att bli vare sig det är naturligt, genom IVF, ÄD eller adoption!!!

Stora soliga kramar till er alla
 

Neeej vad tråkigt att höra Poussin... Är så ledsen för er skull. Förstår att du är trött och frustrerad... Jag kände mig ok igår men har gått med gråten i halsen idag och har fortfarande svårt att sova. Men bra att kämpen i dig vaknat till liv - det kommer man långt på. Stor varm kram!

Intressant med Infolic, men jag är lite rädd för okända preparat. Har du hört någon som har tagit det?

Jag funderar också varför det inte funkar för de flesta av oss fast man får fina embryon tillbaka. Har hört någonstans att höga hormondoser försämrar chanserna. Någon som känner igen det?

Nelle, intressant att ditt AMH-värde också har höjts! Grattis! Även om det är antal äggblåsor som räknas i slutändan, och att det inte förändrar något i er behandling, känns det ändå psykologiskt bra.

Lully Hill, håller med dig och förstår heller inte varför man ska nekas behandling så länge man betalar!

Tack för pepp, men det är definitivt mensen som har kommit. Förra gången kom den på RD11 och den här gången på RD10 med 3-dagarsodling. I går bokade jag tid hos Fertilitetscentrum och vi har även börjat kolla på adoption. Vi kommer att använda vårt sista landstingsförsök till att ställa oss i ÄD-kö.

Skön helg i solen!

Nej Poussin, vad tråkigt. Kram!

Fina o starka tjejer,
Linn o Poussin - jag är så ledsen! Många kramar till er. Sköt om er, o framför allt - låt er skötas om.

Fan, att det ska vara så jäkla svårt för oss!!

För prick en vecka sedan var vi i Valencia på första möte m kliniken. Två kvarter stor byggnad, mycket personal, men känslan i väntrummet är precis densamma som här hemma... De får in 15(!!) donatorer per dag. Jag vet inte om det faktiskt är så att de får en högre ersättning än i Sverige, el om det är ett annat kostnadsläge o levnadsstandard som gör skillnaden, men det är omöjligt att inte tänka på hur snabbt vi (åtminstone i teorin) skulle kunna få bort köerna i Sverige med lite rimligare ersättningsnivåer för donatorerna...

Vi fick träffa en mycket rar läkare, o fick en egen medicinsk koordinator som är den vi kommer att ha kontakt med. Väntetiden är kort (inte mer än en månad) men lite längre om man vill vänta på en donator m blå ögon (vilket jag har).

Har hela tiden tänkt att jag vill ersätta det jag inte har med ngt som är så likt som möjligt, så att kombinationen m min man rent teoretiskt kan vara densamma. Men ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag bara: vad spelar ögonfärgen för roll? Det här barnet kommer ju ändå inte att vara likt mig till utseendet. Varken barnet eller jag kommer att kunna se något av sig själv i den andra personen.

Även om jag emellanåt landar i accepterandet av hur verkligheten ser ut så känner jag en sådan sorg över att inget av mig, min mamma o min mormor kommer att föras vidare. Åtminstone inte på ytan. Men jag tror stenhårt på att mina värderingar o mitt sätt att vara kommer att bli en del av vårt barns personlighet o beteende.

Och antagligen är det väl så att om man får lyckan att bli gravid o föda ett friskt barn, då spelar inget av det här någon som helst roll. Då är det bara vi och vårt barn.

Många kramar till er alla.