Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Castor: ang ångest mm så har jag definitivt upplevt mycket av det. Inte pga nån speciell händelse utan för att jag ärvt den genen av min far. Allmän ångest och katastroftänkande i barndomen, depressioner, panikångest och div ångestsyndrom, mycket inre stress och en massa allergier då.. 
Vad jag tycker är så konstigt är att sonen blev till hur lätt som helst för drygt 3 år sen. Då hade jag mått bra psykiskt i nästan 10 år, men hamnade i en depression med en ångest som inte var av denna värld när han var ca halvåret. Var riktigt riktigt illa däran ett tag. När mensen sen kom igång igen så planerade vi för syskon nästan direkt men det gick ju inte och nu får jag reda på att äggen är så gott som slut! När hände det? Tanken har faktiskt slagit mig att hormonerna i min kropp blivit knasiga av all den starka ångest jag haft och egentligen känner av hela tiden.  

Imorgon har vi vårt första möte ang ev IVF, får se om vi får gå vidare med det *nervös*

Kram till er alla! 

Då var det över för mig också den här gången... I dag på RD10 kom mensen som ett brev på posten. Har haft mensvärk ett tag och blev inte direkt förvånad, men det är lika ohyggligt tungt ändå... Tufft att få mensen på jobbet och hålla fasaden hela dagen, så allt brakade loss när jag kom hem i stället.

Planen är nu att vi ska använda vårt sista landstingsförsök till att ställa oss i ÄD-kö, under tiden testar vi privat och hoppas få bruttolöneavdrag. Funderar om vi också ska ställa oss i adoptionskö. Jag har ju passerat 38 år så tiden börjar bli knapp.

Varför kan det inte funka någon gång!!! Hur mycket ska man orka egentligen!

Kramar och hoppas på bättre tur för er andra

Linn gumman, såå ledsen för er skull! Livet är verkligen inte rättvist, jag trodde verkligen att det var er tur denna gång med de fina 8-celliga småttingarna. Kramas med mannen och ta hand om dig!

Kan varmt rekommendera CvL, tycker de är kanon där.

Stora varma styrkekramar till dig och mannen

Linn: Nej, vad tråkigt! Det såg ju så lovande ut den här gången. Ja, varför ska det vara så svårt för oss och så enkelt för så många andra?

Sköt om dig!
Stora kramar!  

Instämmer med de övriga - beklagar verkligen Linn! Så j-vla trist! Förstår verkligen hur tungt det är att bita ihop efter ett sådant "besked" på jobbet.

Castor: jag har inte haft ångest, men däremot mycket stress via jobbet. Även jag har höga krav på mig själv, vilket skapar en, i många fall, onödig press.

Kämpa på alla - rätt vad det är händer det ett mirakel! Det måste vi fortsätta att hoppas på...

Kram!    

  

Linn: jag beklagar verkligen! Jag vet hur det känns! Kram

Hej och tack för all värme och omtanke! Ni är så fina!

Har haft svårt och sova i natt och kan inte sluta fundera på varför? Jag har ju som sagt en ganska jobbig reumatism som jag har fått lidit en hel del av och det gnager om det har med mitt immunförsvar att göra.

Välkommen Lully Hill och tack för boktipset! Jag har hört talas om den och funderar på att köpa boken nu. Finns att beställa här www.adlibris.com/se/product.aspx

Nelle, kram till dig!

Poussin, bär ruvar-fanan högt! Du är gravid tills motsatsen har bevisats!

Kämpa på alla! Precis som småsteg säger så måste vi fortsätta tro på att mirakel händer.

Linn: Vilken jobbig natt. Jobbar du idag? Prata med Huddinge om kuratorstöd om du inte redan har gjort det (om du själv vill förstås). Det är landstinget skyldiga att erbjuda.

Undra om det finns något vi kan göra? Vi är ändå ganska många som läser och skriver här, kan vi påverka vården tillsammans tro? 

Min mens har varit  sex dagar sen, igår höll jag till och med i en graviditetstest på apoteket. Hann börja fantisera om en mirakulös spontangraviditet fast förnuftet sa ifrån... Bröt ihop när den kom i går kväll förstås.

Trevlig helg allihop!
Kram  

Hej!

Får man vara med?

Jag har följt denna tråd ett tag då jag fick reda på att mitt fsh-värde (14) var förhöjt. Jag har inväntat amh-värdet och fick idag reda på att det ligger på 0,54. Nu inväntar jag ett datum för start av vår första ivf. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera men just nu känner jag mig ganska uppgiven.

Det är intressant läsning här i tråden kring stress, jag har ett ganska stressigt jobb och kan inte låta bli att undra om det kan ha någon orsak. Jag kan liksom flera av er känna igen mig i ångest och onödig press.

emmwis: Klart att du får vara med, välkommen hit!
Ja, visst är det svårt att veta hur man ska reagera. Men värdet i sig verkar inte avgöra hur behandlingen går. Det finns ju de som har blivit gravida, t.o.m. på första försöket, även med ett relativt lågt AMH. Du kan ju höra till dem.

Lycka till med behandlingen!