Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Hej tjejer,
Jag har följt tråden sedan i början av maj men inte orkat skriva någonting tidigare. Jag hittade hit efter en del googlande efter att ha fått reda på att jag har ett mycket lågt amh-värde, under 0,16 (!) men dock ett normalt (tror jag) FSH på 10. Detta fick jag reda på efter att ha besökt CvL-kliniken då vi inte blivit gravida efter nästan ett års försök. Vi får göra ett IVF-försök på CvL i augusti men jag fick intrycket att läkaren mer gick med på detta för att han såg min totala chock och förtvivlan snarare än att han tror på att det kommer att fungera...  "Vi kan ju göra ett försök rent diagnostiskt för att se hur du svarar"... Sen övergick han direkt till att prata om äggdonation vilket jag åtminstone just då tyckte var extremt okänsligt även om jag i efterhand kan inse att han ville informera om olika handlingsalternativ. Men det är ju liksom fel tillfälle när man är där för att man vill ha biologiska barn att börja prata om något som åtminstone i mitt huvud är mer att jämställa med adoption. Överhuvudtaget var bemötandet generellt nonchalant och både jag och min sambo kände oss ifrågasatta av frågor av typen "ni bor inte ihop? hur länge har ni varit tillsammans?" (vi bor ihop men är skrivna på olika adresser vilket de väl kan se i sina system). Jag väger idag 62 kg (172 cm) men var mycket smalare (10-12 kg lättare) när jag var yngre trots att jag då hade diagnosen pco (då övervikt är vanligt), detta fick läkaren att i princip anklaga mig för att ha haft anorexi när jag var yngre (vilket inte är fallet jag har aldrig bantat en dag i mitt liv!). Det är ju aldrig roligt med ett negativt besked men läkarens attityd gjorde också att jag grät mig igenom hela mötet och överhuvudtaget inte kunde lyssna på de instruktioner vi sedan fick - jag ville bara ut därifrån! Känns oklart hur vi går vidare och om vi gör det med CvL men detta är iaf min historia hittills. Vi tog även om AMH-värdet när vi var där pga att läkaren tyckte att mina äggstockar såg ut att "åtminstone motsvara ett amh-värde på 0,5" och då visade det sig ligga på 0,2 vilket ju var en marginell förbättring. Dessutom valde jag att efter detta lämna blodprov även hos min vanliga gynekolog där amh-värdet fick utfallet 0,34. Dvs värdet har blivit ytterligare något bättre. Eller kan det bero på att värdena tagits av 3 olika laboratorier där testernas känslighet på något vis kan skilja sig åt??! Även om värdena fortfarande är extremt låga så ju iaf 0,34 dubbelt så högt som "under 0,16" så min fråga till er är om ni har tagit om amh-värdena och om de isåfall förändrats och förbättrats? Ytterligare något som jag inte blir klok på är hur amh-värdet påverkar möjligheten att bli gravid sponant/på naturlig väg. Jag förstår ju att man inte förväntas svara bra på en IVF-stimulering så att de får fram massor med ägg, men om amh inte säger något om kvaliteten på äggen borde man ändå inte ha motsvarande chans att bli gravid på naturlig väg som någon som har normalt amh? Tacksam för all input från er som har varit med längre!

Nelle, Albatross, Sunshine och Småsteg - tack för svar och empati!
Ja usch, inte känns det bra just nu... Nu har vi också fått reda på att min sambo har mycket få spermier och att det enda alternativet på grund av detta är IVF genom mikroinjektion. Enligt läkaren är det enda sättet att "testa mina ägg". Som jag tolkar detta har våra försök under ett års tid varit helt bortkastade och det känns hemskt att tänka på att mitt amh-värde kanske försämrats kraftigt under den tiden.
Småsteg - förstår att det är tungt. Försökersjälv ta en dag i taget men jag pendlar väldigt i hur jag mår. Vissa dagar försöker jag intala mig själv att mitt liv som det ser ut idag egentligen inte blivit sämre pga detta även om det kanske inte blir bättre än så här, andra dagar känns det fruktansvärt, hela ens framtidsbild har rasat. Och samtidigt är jag så arg på mig själv, undrar jag vad 17 jag har trott och sysslat med de senaste åren. Jag fyller 40 i höst och undrar hur naiv jag varit egentligen! Jag borde fattat tidigare, varit mer medveten om hur kroppen funkar! Men vissa saker kan jag inte ändra på, som att jag varit ofrivillig singel under flera år och träffat sambon sent i livet samt att det faktiskt inte varit någon i min omgivning som mig veterligen haft problem att skaffa barn. Ja usch jag ältar en hel del som ni hör... Hoppas kunna vara mer positiv och bidra med lite mer positiva vibbar till tråden en annan dag! 
Kram    

Kikar in här igen efter semestern.

Linn73: Grattis till ett dubblat AMH-värde som dessutom ligger över den magiska gränsen 0,7! Jag var ju med om något liknande, 1 april låg mitt AMH-värde "under 0,16" och 23 maj var det helt plötsligt 0,34. Fortfarande väldigt lågt värde men trots allt dubblerat. Får jag fråga om du tagit båda dessa prover vid samma klinik? Jag lämnade mina prover vid olika kliniker och är lite misstänksam om de kan ha olika noggrann mätapparatur eller laboratorier...?! För om AMH mäter äggreserv verkar det ju egentligen inte möjligt att det skulle kunna öka med tanke på att man har de medfödda ägganlag man har? Eller? Borde det inte bara kunna minska i och med ökad ålder? Kan folliklar som legat "vilande" blivit aktiva på något vis och därmed höjt värdet? Har du frågat eller diskuterat detta med din läkare? Jag är isåfall mycket nyfiken och intresserad vad du fick för svar eftersom man överallt läser att man inte kan påverka detta värde i positiv riktning.

Poussin: Får jag fråga om du fick någon motivering av CvL till bedömningen att det skulle kunna ta 3-4 år att ev kunna bli gravid på naturlig väg vid ett lågt AMH-värde? Återigen något jag inte fattar då AMH inte sägs ha något att göra med äggkvaliteten. En person i ung ålder (inte jag då...!) borde väl teoretiskt sett ha ägg av bra kvalitet även om reserven är dålig, innebärande att chanserna väl borde vara liknande för andra par så länge man har regelbunden ägglossning?

Nu är det ju uppenbart att forskningen hittat ett samband mellan fertilitet och AMH-värde men jag måste säga att jag verkligen inte begriper mig på detta....

Själv har jag möjlig sprutstart ca 14-15 augusti men har fortfarande inte bestämt mig än... Har skjutit upp att tänka på detta hela sommaren men nu är det ju dags att fatta ett beslut. Hmn.

Flera anledningar till att jag är tveksam. Dels är jag väl lite rädd för att få ett slutgiltigt negativt besked, dvs att jag inte skulle svara på behandlingen och bli avrådd från ev ytterligare försök och att det skulle bero enbart på mig och mina ägg (vi har även problem med nedsatt spermaprov). Jag vet att det är bättre att veta och kunna gå vidare i livet om det nu skulle vara så, men just nu under sommaren så har det varit rätt skönt att stoppa huvudet i sanden ett tag... En betydligt större anledning är att detta med IVF fått mig att fundera över hela mitt förhållande och börja ifrågasätta om det är vi som skall göra detta ihop. Det kanske låter knäppt men jag tror faktiskt inte jag hade funderat över detta om vi blivit spontant gravida men det här med IVF har liksom ställt saker och ting på sin spets i och med de aktiva beslut som måste fattas. Samtidigt är det här kanske den enda chans jag får i livet att försöka bli gravid m h t min ålder. Jag har liksom inte tiden att så småningom träffa en ny man och försöka bilda familj med honom. Sen så känns det väl lagom lockande att ge sig själv hormonsprutor i magen (inte själva sprutan egentligen, men ev biverkningar). Fast det är väl det minsta problemet i sammanhanget!

Hej alla, nya som gamla,
Skrev precis ett långt inlägg som av någon anledning inte postades, suck!

Skrev senast i tråden i augusti och jag var då inte säker på om jag skulle kliva på IVF-tåget eller ej. Efter 2 månaders velande valde vi dock att satsa och i fredags 6/10 började jag med korta protokollet Menopur 375. Idag, efter 6 dagars sprutande, var jag på UL vilket tyvärr bara utvisade 2 små äggblåsor om ca 7 mm. Nu sitter jag och väntar på att få besked om blodprovet som också togs idag och vidare rekommendationer. Sannolikt fortsätter jag sprutandet och gör ett nytt UL på tisdag i nästa vecka 18/10. Helst ska det ju bli fler blåsor men även om det inte blir det så gör vi ev äggplock pga att vi även har problem med dåligt spermieprov så vi är helt chanslösa på egen hand. Dock måste ju dessa blåsor växa till sig, till minst 17 mm enligt läkaren. Jag funderar nu på sannolikheten att de växer till sig, är det någon som har erfarenhet av detta? Jag hänger upp mig lite på att läkaren sa att "de KAN växa till sig" eller om han sa "jag HAR varit med om det", det känns lite som att betoningen låg fel, typ att det skulle kunna ske men chansen var liten. Någon som vet? Jag undrar också hur många dagar ni andra sprutat med korta metoden, för mig skulle det ju isåfall bli 11 dagar, är inte det rätt länge? Jag har också för mig att jag läst någonting om att kvaliteten kan bli sämre om man sprutar länge och med höga hormondoser? Hjälp, man har som vanligt fler frågor när man går därifrån än när man kom dit...
Svaren finns kanske i tråden men eftersom den är lång hoppas jag att ni orkar svara! Tack!
Kram

Småsteg: Tack för uppmuntran. Jag håller med dig om att det känns riktigt tungt vissa dagar, just nu känner jag mig bara tom och avtrubbad efter gårdagens besked, jag hade väl egentligen inte vågat hoppas på något. Men visst känns det när man direkt efter ska gå och handla present till en nyfödd... Bara de senaste 2 månaderna har jag handlat 4 presenter till vänners barn och det är ju minst sagt bitter-sweet.

Ida73: Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter. Läste dina inlägg igen och tyckte det var intressant det du skrev att de med lågt AMH har visat sig svara med väldigt olika resultat i olika cykler. Det skulle ju isåfall motivera att göra flera försök även om man svarar dåligt vid en första testomgång. Det var alltså på Fertilitetscentrum i Stockholm som de hade koll på detta? Läste i en annan tråd här på FL om någon som gjorde IVF i Italien eller Frankrike och där verkar det som om de tar hormonprover och liknande i början av varje cykel för att avgöra om det är bra läge att starta en IVF-behandling just den månaden...

Har också följt SVT och TV3s programserier. Fast gillar inte riktigt SVTs vinkling av det hela samt titeln Barn till varje  pris. Är det bara jag som tycker att de gör lite science fiction av det hela, det känns liksom inte riktigt seriöst trots diskussionerna vid köksbordet?! Fast Pia Johansson sa en sak som berörde mig och det var att det är inte bara EN sorg att inte få barn utan TVÅ och den andra sorgen är när alla andra börjar få barnbarn... Så långt hade jag inte hunnit tänka men det är ju faktiskt sant, jag ser ju på min mammas vänner hur upptagna de är med sina barnbarn... Glädjetårar av TV3s program däremot - otroligt att se det gotländska parets lycka och stolthet över sin adoptivdotter!

Jaja, jag sprutar väl vidare och hoppas dagarna går fort tills på tisdag...
Kram på er och ha en riktigt skön helg!

Gick inget vidare för mig i förra veckan tyvärr. Den andra ultraljudskontrollen på sprutdag 12 visade bara på 1 mogen äggblåsa och 3 stycken mindre och vårt första ivf-försök avbröts därmed. Rätt snäll ny läkare dock som menade att jag inte skulle se detta som ett misslyckande, att 4 äggblåsor trots allt bildats, men att hormonregleringen inte lyckats fullt ut utan att "naturen" tagit över och bildat en dominant äggblåsa som hindrat övriga från att utvecklas. Typ.. (?). Har bokat in ett uppföljningssamtal i nästa vecka för att mer konkret få reda på vilka slutsatser man kan dra av detta, ex om en annan metod eller dosering hade kunnat ge annat resultat, han antydde när jag var där att jag kanske borde ha gjort det långa protokollet. Känns snopet och jobbigt efter att trots allt ha tryckt i sig 19 sprutor med hormoner men jag försöker intala mig att besvikelsen är nog ändå mindre än att få ett minus efter att ha gått hela vägen. 
Får ta ställning till hur vi går vidare efter uppföljningssamtalet. Nu står det också verkligen 100% klart att vi inte har någon som helst chans utan ivf pga att sambon har extremt få spermier. Just nu har jag svårt att hantera den informationen. Känns bara så konstigt att aldrig ha haft en chans att bli gravid på naturlig väg, jag kan inte låta bli att fundera över om jag skulle ha eller ha haft möjlighet att bli gravid på naturlig väg med en annan partner trots mitt låga amh-värde. Känns ju så otroligt begränsat att kanske bara ha ett fåtal möjliga försök med ivf och sen är det över. Man kan inte hoppas på ett mirakel på naturlig väg... Men rent krasst, för att maximera båda våras chanser att bli föräldrar borde ju han träffa en tjej med god äggreserv och därmed bra förutsättningar för ivf och jag borde ju träffa någon med superspermier!  Känns som förbjudna tankar men jag antar att jag försöker fly verkligheten och ivf för en stund... Är det någon annan här som har manlig faktor med i spelet?

Tack snälla Mariposa, Linn, Längtar, Lully Hill och Poussin för pepp!
Som så många andra sagt före mig så är denna tråden helt ovärderlig för stöd och all kunskap och erfarenheter som finns här!
Mariposa: Jag vet inte vilka kliniker ni varit på utöver FC och inte heller om du redan valt någon klinik men om inte så vill jag bara tipsa om att jag fick göra mitt ivf försök på CvL i Uppsala trots att mitt AMH-värde vid förstaprovtagningstillfället var under 0,16. (Visade sig senare vara marginellt högre.)  CvL verkar också vara billigast i Stockholmsområdet för det fall ivf avbryts före ägguttag, vilket ju verkar vara risken när man har lågt AMH, så det kan ju kanske vara intressant att veta, då ekonomin trots allt är en faktor i det hela.
Längtar 74: Vad roligt att de hittat en donator, grattis! Jag har ännu inte satt mig in så mycket vad gäller ÄD men jag vill gärna höra om dina erfarenheter från Spanien då det inte är omöjligt att det blir ett alternativ för mig så småningom. Stort lycka till! 
Jag håller givetvis tummarna för alla er andra också som är igång med behandlingar!!
Kram Lovedo

Grattis Lully!!! Åh vad roligt!!
Jag blir lite nyfiken på det här med immunterapi, vad är det för behandling du fått (något läkemedel?) och var har du fått den? Jag har själv mig veterligen inga immunologiska sjukdomar men å andra sidan är jag inte så säker på vad som ingår i den kategorin mer än bl a allergier, sköldkörtelproblem, reumatism. Vad finns det mer och hur testar man för detta? Som jag tolkar det som skrivits tidigare i tråden kan detta bl a leda till missfall och misslyckade ivf men även att man har ett lågt amh-värde i sig, har jag förstått det rätt då?
Kram Lovedo