Har kvinnor inget ansvar?

Ställer vi någonsin samma fråga om eller till en man som blir rånad? Varför ens fundera över om kvinnor har ett ansvar i att andra människor begår brott? 

Om jag skulle supa mig "tok jävla full" hos kompisar jag inte känner så väl, så känns ju inte det ansvarsfullt. Det skulle defenitvit min mamma säga. Alltså tar jag inte mitt ansvar att ta hand om mig själv. Om jag är "åt helvete" full så tänker jag för det första inte så bra, jag bedömmer situationer sämre än jag skulle vid nyktert tillstånd tex. Det är ju mitt ansvar att jag inte sätter mig i situationer där jag tex inte kan försvara mig själv. Men som många andra sagt tusen gånger, ingen jävel har rätt att våldta en kvinna. Hur full och borta hon än må vara!
Det är ju självklart...  Jag har supit mig bortom kontroll rätt ofta som yngre, vilket jag tänker tillbaka på nu och är glad att jag hade goda vänner i mitt sällskap som tog hand om mig.
För jag hade knappt vetat om någon utnyttjat mig vid vissa tillfällen.. och det är fan inte ansvarsfullt! (Men ja.. jag ska kunna göra det utan att nån rör mig.)

Om du är sambo med en våldtäktsman föreslår jag att du omedelbart flyttar ifrån honom.
Om du inte är sambo med en våldtäktsman är sannolikheten att du ska bli våldtagen i ditt hem extremt liten, då kan du lungt bo kvar.

Det handlar om att göra en riskbedömning.

Att de flesta våldtäkterna sker i hemmet betyder naturligtvis inte att den farligaste platsen är hemma. Det skulle vara som att säga: "När ett barn dödas är det oftast en förälder som är gärningsman, därför är mina barn tryggare hos främlingar än hos mig"

Ja, och vid en riskbedömning så är det inte särskilt farligt att gå ensam genom parken heller. Det är farligare att  gå genom parken med en killkompis som du känner.

Ja, det har jag inga siffror på, så jag kan inte säga varken bu eller bä om den saken.

Tror du att det inte finns några andra påverkbara faktorer än slumpen vid en våldtäkt?
(tyvärr måste jag åka på jobbet nu, återkommer i afton. Jag fortsätter gärna det här samtalet då)

Jovisst finns det andra faktorer. Om du liknar någon som våldtäktsmannen hyser särskilt agg mot, en exflickvän till honom som behandlade honom illa och hon hade mörkt hår och samma sorts jeans som du har så påverkar det med största sannolikhet. Han får då det trängande behovet av att hävda sin makt och rätt som är så typiskt vid en våldtäkt.

Du kan vara klädd i skoteroverall, om han av någon anledning hatar kvinnor i skoteroveraller så gör det det till en risk för dig att bli utsatt.

Varför skulle det inte innefatta barn? Du lär dem väl rätt från början? Eller säger du en sak fram till dess att de är typ 7 för "barn är barn" och har aldrig fel? När vi ändå är inne på åldersgränser, vid vilken ålder ska jag börja se på mina söner som potentiella våldtäktsmän? Om de är säg 15, ska jag slänga ut dem då för min egen säkerhets skull om jag hör något rykte? Eller räknas det först när de blir myndiga?

Vilken jäkla fråga?
Såklart INTE.
Är du osäker på om det är så TS?

Hmm, good point. Helt arligt sa ar det ju en jamforelse.

Men nej, du har inget ansvar. Du ma ha retat och provocerat, absolut. Men det ar dom som utfor den kriminella handligen.

Fast i AIK-fallet sa handlar det om ren ilska, och sa vitt jag forstar sa ar ilska svarare att hantera an kathet.

Jag menar, jag har slangt saker efter min man nar jag varit arg (forlat...) men inte nar han vagrat sex.

En helt annan grej som jag kom och tanka pa: Jag har last att det ar olagligt att fraga om saker i en rattengang som inte ar relativt. Sa om jag lamnar en nattklubb i jeans och en kille foljer efter mig och valdtar mig, sa har mina underklader inget med brotten att gora. Han vet ju inte vad jag har for sorts trosor under dom dar jeansen! Men anda fragar man offret i varenda jakla rattegang om hon hade string...

Nar man blir ranad sa blir man ju knappast fragad varfor man sag rik ut (dyr klocka), varfor man bar runt sa mycket kontanter, var ensam etc.
Sa tydligen bryter manga advokater mot lagen har... 

Jag tycker nog att man som vuxen, och förälder har ett ansvar gentemot sina barn, och även andras i viss mån att hjälpa dem att lära sig rätt/fel! Ansvaret är såklart förälderns om barnet är under 18. (finns saker som sträcker sig något lägre i ålder när det kommer till ansvar)

 

För att vara lite elak, och rak.

 

Varför måste man jämföra situationer med männen, när man pratar om kvinnor??!!

 

Det är ju det som är så korkat. Kvinnor är kvinnor, män är män! Vi uppfostrar våra barn att bli kvinna resp man, vilket många anser är fel. Kvinnor har definitivt inte samma möjligheter som män, och männen har definitivt inte samma möjligheter som kvinnor. Svårt att ta till sig för många i dagens samhälle och om man yttrar sådana åsikter blir man automatiskt kallad för gammalmodig och föråldrad.

 

Det är självklart alltid ett visst egenansvar inblandat i alla situationer oavsett om man är kvinna eller man!

Det vi egentligen pratar om är ju om ett offer har något ansvar, och frågan handlade om kvinnor, inte män!

Kvinnor antas alltid vara offer och män får för det mesta "ta sitt ansvar" om de t.ex. blir nedslagna framför en bankomat.