Allergitråden

Nä du är inte ensam, här är en till. Jag trodde nog  mest att jga fick för mig och att när vi väl provocerade så skulle det inte hända något, men tyvärr hade jag rätt i hans allergi(er) och då blev det väldigt tungt. Sonen var mestadels missnöjd upp tills han var 15 månader och det har varit tungt rent allmänt med honom sedan han föddes. Alltid skrik och gråt och missnöjdhet, sovit dåligt mm mm. I perioder har jag t o m känt att jag önskade att vi inte hade skaffat ett barn till (ja jag vet, jag skäms när jag tänker på det men han har varit sååååå påfrestande!). Nu är han världens goaste även om han har hemskt humör men det har han nog e fter mamma

Det ÄR en sorg när ens barn inte är helt friskt även som du säger, att det finns olika grader av "sjukdom" och att vissa ses som mindre jobbiga än andra.
Du som har fått två barn med "problem" tror jag okcså känns jobbigt. Jag har också två barn som är strul med och jag kan känna en otrolig avundsjuka för de som har ett eller flera barn som bara kan ge barnen vad som helst att äta eeller inte måste tänka på att ta med mediciner när vi ska bort mm. För mig är det en stor sorg också även om mina pojkar har "lätta" problem i jämförelse med andra, men man måste få sörja och jag tycker inte det är konstigt!

När man skaffar barn går man ju inte in med tanken att de ska få problem av nåt slag så det är klart att det blir en chock och något att bearbeta!

Med Elsa upplevde jag det annorlunda. Eftersom vi visste i förväg vad vi gav oss in på. Hon är ju adopterad och har väl nåt som i mångas ögon ser som STORA särskilda behov. Även om vi inte upplever det som stora särskilda behov i vardagen. Så jag tror att jag inte hade behov av att sörja det med hennes dysmeli, jag tog mig genom det bearbetandet redan innan.

Men det är skönt att höra att jag inte är ensam. Jag tycker alla verkar så kunniga och sansade och inte-oroliga. Och jag bara nojjar, och ältar och har mig. Kram på oss alilhopa!

Här har ni en till som fortfarande ett år efter att första allergin upptäcktes ältar och sörjer hur det blev. Känner mig väl igen i det ni andra skriver. Det jag upplever som jobbigast är misstron från omgivningen, att så få tror på mig när jag förklarar hur små mängder som utlöser reaktion. Misstro att det ens är allergi då ingen av barnen fått anafylaktisk chock (har inte varit långt ifrån dock!) och "bara" reagerar med utslag, eksem, diarré, magont, gaser, dåligt humör och sömnrubbningar. Misstro att det kan vara jobbigt att variera maten och hålla den allergen fri. Misstro att det vissa dagar suger och är tungt fast jag vet att de flesta av dotterns allergier mest sannolikt så småningom växer bort.

Sorg, ja. Det är mycket sorg, mycket jobb, tårar och tid som går åt. Det är ju självklart när det gäller t.ex baka, laga mat osv, alltså saker som barnen får "nytta av" och blir glada av. Som när de kan äta tårtan, glassen eller vad det är. Lyckligare barn får man leta efter!

Sen att man ibland tvivlar, ja, det gör man. Kan det ha växt bort, eller tål h*n lite eller är det här en reaktion. Jätte svårt att veta. Hade varit betydligt lättare om man alltid kunde få exakt hur känsliga de är på papper.

 Men det tråkigaste och oerhört jobbiga med allergier är att behöva "försvara" allergierna mot omgivningen. Varför blir man inte bara betrodd? Jag är så jäkla trött över att behöva försvara varför vi gör specialmat osv. Tror de verkligen att man gör allt merjobb och anstränger sig så med att laga och ta med sig specialmat bara för att vara speciell/ställa till besvär? Det är ingen som inser hur många timmar man lägger ner på barnens allergier, om man inte själv sitter i smeten eller varit där.
Visst nu har vi väl en rättså speciell situation eftersom jag gett mig katten på att barnen ska få må bra. Vi ger sällan allergimediciner för vi vet vad de inte tål, det hjälper som sagt inte på alla deras symptom.

Men som tur är så är barnens läkare helt suverän där och hon tror på oss och de närmaste kompisarna har ju förståelse och tror oss. Men hur delar av släkten kan tro att vi hittar på och överdriver?
Ja, jag har varit både arg och ledsen många gånger över andras reaktioner och kommentarer... Det enda jag vill är ju att mina barn ska få må bra. Om vi kommit fram till att de inte mår bra av att äta vissa saker varför ska vi då ge det? Jag ser ingen anledning till att jag/vi ska plåga dem i onödan när vi vet vad som är fel. Jag förstår verkligen inte hur vissa människor tänker, om de tänker alls?, och detta gör mig både besviken och arg...

Men nu efter två år så har jag nog accepterat allergierna hos barnen, man lär sig leva med dem och när man konstaterat genom uteslutning och provocering hur de mår med eller utan saker så inser man ju att det inte är värt att ge saker de reagerar på när de kan få må bra.
Synd bara att inte omgivningen gör det... Barnens allergier växer ju förmodligen bort däremot är min glutenintolerans kvar. Visst är det jobbigt att veta, men idag känner jag mest en stor lättnad inför min diagnos. Det är så många saker som har fått en förklaring och framför allt jag mår äntligen bra!

Fördröjning.. Ja, det är ju olika. Men min sons magont = hysteriskt skrik och smärtor i flera timmar kom ca 3 timmar efter han ammat mig. Vi brukade äta middag vid 17 och åt jag då ägg och ammade 19, då fick han i sig. (kan tillägga att jag skrev matdagbok, så det är en av sakerna jag fick stenkoll på.) Sen avtog det lite efter varje amning. Nässelutslag brukar komma rättså direkt medans eksem kan ta tid på sig, här kommer de oftast inom 6-24 h.

Och du även om vi verkar sansade och inte oroliga här ibland, så är vi det nog alla lite till mans...

Var med lilleman hos läkaren idag. Fick lite intressant info, de hade aldrig gjort ett glutentest på honom innan vi tog bort sädesslagen! Jag har hela tiden trott att det varit gjort då jag vill minnas att läkaren sa att det visade ju inget på gluten eller veteallergi.. Men jag kan ha fel, det är ju några år sedan nu. Läkaren lät inte alltför nöjd över detta. Men å andra sidan, så visste vi inte då att jag var glutenintolerant och han hade inte ätit så mycket gluten, vilket man behöver för att utveckla glutenintolerans, så eftersom som han reagerade direkt så jag tro inte att han fått diagnos då ändå om det nu var så att han var glutenintolerant..

Sen så vet vi ju att sonen reagerar på ägg på RAST. Och då finns det ytterligare ett test att göra (blodprov) för att kolla om ev. han skulle klara av att äta tillagat ägg eller inte. Han reagerar ju på kontakt med ägg, så jag har trott att då finns det inte en chans i världen att han kan äta. Men tydligt så kan det vara två helt olika reaktioner. Alltså det finns de som kan äta ugnsbakat ägg som reagerar på kontakt! En stor nyhet för mig.
Ska bli intressant att se vad testet visar.

En annan intressant sak var att det var enligt läkaren ingen idé att ta om RAST nu när han inte ätit saker på 2 år! Jag trodde att det skulle ge en uppfattning om att allergin växt bort eller så. Men hon tyckte att det var helt onödigt att kolla RAST igen. Har någon hört liknande? Känns som att "alla" barn kollas varje år?

Hm, var kanske något mer, men får återkomma när jag kommit på vad det var.

Kavat: J är aldrig kollad med RAST utan enbart med pricktest och provokation.

Däremot verkar hon reagera mycket starkt på gräs så det ska jag se till att de kollar med något annat är pricktest i höst för det vägrar de att göra nu.

Jag tänkte göra en provokation på äldsta dottern och se om hon fortfarande inte klarar av mjölk. Ska man ge laktosfri mjölk eller vanlig och hur mycket är en bra start dos?

Ge laktosfri, vi fick rådet att börja med 1 tsk och sedan öka med 1 tsk/dag ungefär.

Tack för rådet. Då ska det inhandlas laktosfri mjölk.

Vi fick med rådet att antingen prova laktosfritt då vi ska testa mjölk igen på vår son, eller så kunde vi ta tex lite hårdost sa hon för det innehöll inte så mkt laktos.

Det var tänkt att vi skulle testa nu i vår-sommar men Martin har fått en omgång med massor av eksem helt oväntat (misstänker att han fått i sig ägg el mjölk) så nu smörjer vi och smörjer för att få bort eksemen så vi ska kunna märka någon skillnad efter testet.

På apoteket finns en ny salva för eksembehandling, utan kortson som vi testat nu några dagar och är positivt överraskad. Den heter Dexem. Värt att prova för er som vill ha alternativ till kortison (vi använder annars Locoid på eksemprickarna). Återkommer mer sen efter längre tids användning, men som sagt än så länge har vi faktiskt kunna se att eksemen minskat och blivit finare av den salvan (+ hydrocollplatta över) .