Mola/Druvbörd

Hej tjejer

Vad skönt att det går så bra nu för er, Lavinia och Vombat. Hoppas på glatt uppföljningsbesked för dig Lavinia.

O dig Kasa håller jag tummarna för. Tänk om det blir 2 små hjärtan, vilken glädje!

Min mens har peppar peppar fungerat som vanligt efter molan, enda skillnaden är att cykeln har förkortats ett par dagar.

Jag vågar mig på att säga till er att kroppen signalerar att det har tagit sig igen. 1 v kvar till mens så jag försöker att ta det lugnt, vet ju att det kan avbrytas när som helst och att risken är stor så här tidigt.

Ludvigmamma, bra att dom kollar slemhinnan. det finns gott om hjälp om det skulle vara problem där, en av hormonerna jag äter nu är just för att bygga upp livmoderslemhinnan. Hoppas det kan hjälpa dig.

Deppig här idag, alla hormonder jag tar gör mig ostabil. Många biverkningar på preparaten jag tar, tyvärr verkar jag få de värsta! Mår så illa hela tiden, och känner mig hel nere, är svullen och torr i ögon o mun. Vissa tok dyker av prognynet, men det känns inte så mycket bättre för det. Vet inte om sambon o jag kommer att klara oss igenom detta, först problemen att bli gravida, sen diagnos, Ivf, MOLA!!! och nu tillbaka m 4'e ivf försöket... Mår som en trasa, och känner inte att jag får stöd. Han är tillfälligt utslängd, vill inte att han ska bidra till att jag mår ännu sämre! Måste ju försöka må bra nu, vet ju att det är så viktigt för att äggen ska stanna. Känner mig bara så misslyckad, varför blev det så här? Mitt liv skulle inte bli så här.... 3 år har vi kämpat m detta, bara vårt första år tillsammans har varit fritt från sorg. Jag får inte ihop det på jobbet helller, har vekligen kämpat men det blir inte bra. Driver eget, och det går sakta men säkert åt pipan. Fick en ganska tråkig smäll för ett par veckro sen, o i fredags kom nästa. Sambon klagar o våndas över att han inte kan välja mellan två fantastiska jobb just nu, kan inte riktigt rellatera! Hur kan har inte förstå att det jag kämpat med i 4 år håller på att glida mig ur fingrarna, pga av detta. I mina mörka stunder blir det till o med pga HONOM, eftersom det är hans spermier det är fel på, IVF behandlingen som orsakade molan (är jag i alla fall säker på, även om vi aldrig frå bevis), vilket gör att all plåga i mitt liv beror på att jag träffat just honom. Givetvis är det inte så, men han totala oförmåga att bearbeta eller ens benämna hans egen skuld i detta gör mig frustrerad så in i h-vete. 
På torsdag fyller jag år. Förra året var lyckligt gravid på min födelsedag, så lycklig över att vi ändå lyckats bli det medans jag fortfarande va 35 och riskerna för DS o annat fortfarande var låga. Efter så lång tid lyckades vi äntligen, bara för att ett par månader sendare akut opereras och få ett års förbud att fortsätta försöka, cancerrisk o ja, ni vet ju.. blodprover, smärta, rädsla, mörker.

Ledsen att jag förpestar m alla dessa sorgsna ord.

Kasa - Du förpestar inte alls! Det är just det vi har det här forumet för!!!  Usch vad jobbigt du har det vännen .. piss ... fy faan. ja allt vad man kan komma på. Det är för orättvist

styrkekramar till Dig Kasa

Ludvigs mamma - bra att de kollar slemhinnorna! Mina var inte tjocka nog för en riktig mens efter skrapningen .. och är inte än i dag! Jag har börjat äta Glandin (nattljusolja) ska vara bra för hormoner och slemhinnor .. vet inte om det funkar dock men ska till gyn i slutet av mars för en koll av livmodern, får väl veta då hur slemhinnan ser ut!
Glandin och bidrottninggele hjälpte min syster att få slemhinnorna tjockare .. hon hade bara 3 mm först, i flera månader.. - åt i två månader bidrottninggele (Apiforce) och nattljusolja och då hade hennes slemhinnor blivit 8 mm! gynläkaren var chockad

kram till er alla!

Heej, Nu hoppar jag in här. Förra veckan så blev jag nollställd från Molan. JIPPY. Tycker alla säger så olika hur länge man ska vänta efter man blivit nollställd ( om det inte går upp igen ) Men det får vi hoppas att den INTE gör. Jag gjorde en skrapning den 9 december så gick ganaska snabbt för mej att bli nollställd. Nu känns det bra... men hur länge bör man vänta ? Det är min Tur på IVF i sepetmber.. vill juh såå gärna.

 

Lindah6: Välkommen hit! Trist att du ska behöva men fint att även nya tjejer hittar hit!
Hur länge du ska vänta med en ny grav beror först och främst på om du hade en partiell eller komplett mola..
6 mån efter skrap vid partiell och 1 år efetr skrap vid komplett mola verkar vara standard, MEN
om dina värde har sjunkit snabbt och du inte har haft några komplikationer så kan du få ok snabbare, sedan tror jag dessutom att om man genomgår IVF att det är ok lite snabbare också... men jag kan ha fel där..
Jag hade ganska låga värde redan innan skrapningen och de gick snabbt ner (jag hade en komplett mola)
och jag fick ok att börja försöka bli gravid efetr åtta månader, så ett IVF i september borde du kunna få göra tycker jag!

Kasa: Vad ledsen jag blir för dig! och ursäkta dig aldrig att du förpestar eller är neggo här inne, det är ju det vi är till för! Att hjälpa varandra och nu är du nere och behöver stöd finns det alltid någon som är starkt och när du känner dig stark finns det någon annan som du ger ditt stöd!
Jag tänker på dig o ch hoppas med ehla mitt hjärta att allt ska gå vägen denna gång... och att din sambo kanske inser lite att du behöver honom mer än någonsin just nu!

Kram på er alla!!!

Hej Lindah 6, skönt att allt gått så snabbt för dig! Borde oavsett typ av mola inte vara några problem för dig att börja IVF i september :)

Kasa vännen! Trots att jag inte alls kan "förstå" hur du känner (eftersom jag inte varit med om det du beskriver förutom molan), så har jag full förståelse att du känner så. Jag hoppas så att allt ska gå bra med IVF:en och att det löser sig mellan dig och din kille, för är det någongång man  behöver någon att luta sig mot och dela saker med, så är det ju verkligen nu! Hoppas även att det löser sig med jobbet, det är en otrolig press att vara egen.....

Min mola vägrar släppa det sista taget, senaste värdet låg på 3 igen (från 2,2). de tycker att det är lite konstigt, men säger samtidigt att det kan diffa lite och att det kan bero på laboratoriet etc.... antar att jag får vara nöjd så länge det ligger på godkända värden, men det känns väldigt segt just nu. och det känns väldigt långt till en ev graviditet :(

Lavinia, hur går det?

Kram på er!

Kasa, här inne får man vräka ur sig allt, det är ju det vi är till för här i gruppen! Jag hoppas att din sambo kan förstå hur du påverkas av allt med diagnos + hormoner och att du kan känna att du får det stöd du behöver av honom. Jag känner igen de mörka tankarna du nämner, har själv hävt ur mig diverse elakheter till sambon om att han inte kan/vill förstå, att det är min kropp som drabbas, att allt det här inte påverkar honom alls osv...

Även om det är jättesvårt tror jag att det är viktigt att försöka släppa tankarna om "skuld". Molan är ingens fel förutom naturens. Utan att egentligen veta vad jag pratar om kan jag föreställa mig att förhållandet påverkas negativt om en part känner sig skyldig till det som hänt, så det kanske egentligen inte är vad du vill. Det viktigaste kanske är att han ska vara glad och tacksam för att du låter din kropp genomgå allt detta för att ni tillsammans ska kunna bli föräldrar. Bara lite spekulationer om något som kanske kan vara lättare för honom att ta till sig av.

Gällande din ålder och risk för ds så får många kvinnor runt 40 fullt friska småttingar, trots ökad risk så är den ju totalt sett liten.

Jag hoppas att du snart kan börja må bättre igen vännen o få ditt företag på fötter.

Lindah6, tråkigt att behöva välkomna dig hit! Men bra att du hittat oss. Det låter som att du skulle behöva prata med din gynekolog om din uppföljning så att du vet vad som gäller för dig. Lycka till!

min mens är tillbaka

helt chockad .. glad .. ja hur f--n kan man bli glad övver en sån sak? Men när man varit utan i ett år .. enda sedan skrapningen i januari förra året har min mens krånglat och nu .. NU FORSAR DET!

nya tag i bebisverkstaden blir det nu! kram på er alla

Vanna: Vi blir alla glada för olika saker! Grattis till mens och till ett första steg mot bebis!