Hej tjejer!
Trist att det är fler som kommer nya till forumet, men visst är det toppen att det finns ett ställe att skriva av sig på, få svar på frågor och läsa andras kamp.
Förra veckan var jag på uppföljning och fick då veta att Molan var KOMPETT. Det kändes skit. Men risken för det värsta är ju ändå väldigt låg, har jag intalat mig själv. Lungröntgen var ua. vilket är super. Och VUL visade en tom livmoder och okej slemhinna.
Innan skrapningen hade jag s-hcg53 000. Doktorn ringde i måndags med resultatet för blodprovet fyra veckor efter skrapningen. Hör trumvirveln, änglakören och fyrverkerierna... mitt hcg var ända nere på 6. Jag trodde knappt att det var sant.
Även fast molan var komplett kännde jag ett inre lugn att värdet sjunkit så bra.
Jag har berättat för rätt många (typ 20 personer) om mitt missfall, molan, läkarbesöken och nervösa väntan. Jag har berättat för personer jag litar på. De flesta har aldrig hör talas om Mola men de ger mig stöd, kramar och uppmuntran. För er som är mycket ledsna, ängsliga, känner er ensamma, rädda, längtar att det ska få bli bäbis, ta chansen att prata med nära kära och professionella. Du behöver inte vara ensam med dina tankar. I mitt jobb som kurator har jag träffat måga som drar en lättnadens suck efter första besöket oavsett vad erfarenheten handlar om.
KRAM