Mola/Druvbörd

Lycka till Annika och Kasa med behandlingarna!! Hoppas att det blir av nu innan jul

Förstår oron för missfall .. tycker det är nog svårt att inte vara orolig fastän jag inte haft problem att bli gravid förr. Kan knappt sätta mig in i hur det ska kännas för er, som först ska genomgå en behandling innan .. och sen oroa sig för att det ska funka.
Är det stor risk för missfall vid IVFbehandling? Hur många gånger har ni försökt tidigare förutom när skitmolan kom..

ja tänk vad man gör för detta med att få barn. När man väl bestämt sig går det inte att tänka på nåt annat .. man går genom eld och vatten  Ni gör det bra!
Alla här gör det bra som kämpar vidare!!!

kramar

För snart 3 veckor sedan var jag på UL och fick se en liten liten fis med ett litet litet hjärta! Var i vecka 7 då :)
Frågade om risken att en mola skulle bildas igen och läkaren sa att jag ska lämna ett hcg-prov en månad efter ultraljudet för att se så att hcg-värdet var som det skulle. Alltså måste det fortfarande finnas en risk för skitmola?

Tycker det är lite konstigt..
En mola (partiell iallafall) bildas väl när två spermier kommer in i ägget? Kan det vara så att kroppen fortfarande kan ha kvar några mola-celler som triggas igång av graviditetshormonet och i värsta fall tar över hela graviditeten? Hänger inte riktigt med...

Om en vecka ska jag lämna blodprovet och jag hoppas så innerligt att allt är som det ska! Samtidigt oroar jag mig för att nåt annat ska hända, som att fostret inte lever o.s.v
Tänk om man kunde vara säker på allt och veta att allt är bra så att man kan unna sig att vara glad, som man borde vara under en graviditet.

Min första tid var jag i en bubbla, förstod inte att molan hänt mig. Nu har det gått 3 månader och för ett par veckor sedan började jag ta mig ur bubblan vilket gör ont, ont, ont. Jag som alltid har varit en glad prick kan inte känna glädje för nåt, bara gråter o gråter. Jag har börjat gå o prata med en psykolog nu, förstod inte vitsen tidigare men jag hoppas nu på att det onda ska leda till glädje igen fast med ett erkännande att ja, det var faktiskt mig det hände.

Jag har förstått det som att en gång mola, alltid en ytterst liten ökad risk för att den börjar växa igen vid ny graviditet. Bra att de kollar!

kram alla

Hej Alla!
Annika, jag har börjat med injektionerna nu... Ska på ultrljud på onsdag, ska bli så spännande. Då ser de om det vuxit några ägg, hur många, i vilken takt osv. Jag har också ett barna sen tidigare, men med en annan pappa. Det kan hända att en graviditet tiggar igång cander, större riska vid komplett mola. Jag tar den riken dock, även om jag skulle veta att jag kommer att få cancer hade jag ändå valt att föröka. Vet inte hur stor risken är, ganska lite förmodligen. Vi har varit i den här "bubblan" i flera år nu, och det är rätt tärande. Jag har gått hos en psykolog en tid, och kommer att vilja gå med min sambo också såsmåningom. Det känns som att det var så länge sen vi fick bara vara glada. Senaste åren har det varit kamp, först mot barnlösheten, sen molan o cancer risk, och nu ny IVF. Man hoppas och räds sammtidigt, får aldrig bara slappna av.  

Anonym skräpmola, jag grät också. Hela tiden. Min läkare skickade mig till kurator, som skickade mig till Psykolog. Jag är riktigt glad för det idag, mår mycket bättre. Blir fortfarande ledsen ibland, men det är hanterbart nu. I början ville jag inte gå ur sängen ens. Det går över, även om man inte tror det...

Shirin, grattis till knytet! Hoppas det går vägen. De håller ju uppsikt, ni klara detta!
Vanna, känns som att det är din tur snart. Håll ut! Snart är det jul och man får annat att tänka på. Det är då det sker...
kramar,

Åh vad härligt Shirin!!!
synd bara att du inte vågar och kan njuta .. det förstår jag verkligen. Men när du snart får veta att allt är bra, så kan du börja njuta

Bra att de kollar upp extra noggrant vid graviditet.. man blir ju nojigare av att inte veta!

kram på er alla!