Här fortsätter vi som drabbats av mola/druvbörd att stötta varandra och utbyta erfarenheter.
De tidigare trådarna
www.familjeliv.se/Forum-4-47/m49622386.html
www.familjeliv.se/Forum-4-47/m49622386.html
Kram på er alla tappra tjejer!!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-27 19:48
www.familjeliv.se/Forum-4-47/m47514247.html
Hur sjutton kan det bli mola vid IVF? Kollar de inte att äggen är ok/att de inte injicerat för många spermier? Känns jättekonstigt tycker jag, har ni IVF:are fått något svar på detta?
Kram
Jo, det ska inte kunna gå.
Jag blev spontant gravid när jag skulle inleda min andra IVF behandling. Blev lite av en kalldusch när man försökt bli gravid i flera år, till slut blir det och får en mola.... Hade såklart varit tusen gånger bättre om jag INTE blivigt spontant gravid, men men. Någon ska väl hamna på guds skit lista...
kramar,
Hej, här kommer en till som ”förmodligen” har fått druvbörd. Jag säger ”förmodligen”, för jag väntar som bäst på att svaret ska komma från analysen. Det började med att jag fick små blödningar i v.5. jag ringde till vårdguiden, men eftersom små blödningar kan vara helt ofarligt eller början på ett missfall, gav de mig rådet att avvakta. Men efter att ha fått en lite större blödning i v.7 åkte jag in till gynakuten och fick där bekräftat att jag inte hade något levande foster. Gynekologen som undersökte mig tyckte dessutom att det såg lite konstigt ut, för livmodern var mycket större än vad den borde ha varit. Han skickade hem mig med rådet att avvakta en vecka för att se om kroppen själv tog hand om det. Annars skulle jag komma tillbaka. Eftersom läget inte förändrades på en vecka åkte jag tillbaka. Då fick jag träffa en annan gynekolog som undersökte mig och konstaterade att det såg väldigt konstigt ut. Hon tog in en kollega som också tittade. Eftersom jag dessutom de senaste två veckorna hade mått grymt illa och spytt, misstänkte de druvbörd. Tiden stannade när de började förklara vad druvbörd är… tankar som cellgifter, håravfall och tom döden snurrade runt i huvudet på mig. Detta var en fredag och jag fick tid för skrapning redan på måndagen, det kändes dock som en väldigt lång helg. Läkaren som tog emot mig vid skrapningen var fantastisk och förklarade, tog sig tid och lyckades lugna mig. Allt gick bra vid skrapningen och jag åkte hem någon timme senare. Och nu är jag här, mitt i all denna väntan där jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Fysiskt mår jag toppen, illamåendet avtog samma dag, men psykiskt är det rätt jobbigt. Läkaren kunde inte med blotta ögat avgöra om det var en mola och vilket typ det i så fall var. Jag har nu väntat i över två veckor på svar, ringde förra veckan, men då hade de inte fått något svar än.
Det här var min historia så här långt (den blev visst rätt lång), men jag vill bara säga att det är fantastisk att sånna här forum finns. Där man kan träffa andra, så man inte känner sig lika ensam. Jag känner ingen som har fått mola. Så tack för att ni delar med er!
tråkigt Vombat!
skriv av dig när du behöver stöttning..
för mig var den första tiden mer chockartad .. sedan kom känslorna. Jag fick i princip panikångest med tiden .. kunde inte vara ensam, grät när min man skulle göra nåt på egen hand, kände mig värdelös etc... Men nu har jag återhämtat mig och känner mig helt återställd :) Det här forumet har hjälpt mig mycket, att få lädsa att andra kan ha det lika .. att få en *kram* ibland, nån som förstår och är eller har varit där..
Jag får försöka bli gravid igen .. känns kul, men dock nervöst. Undrar om jag kommer bli ängslig hela första tiden tills man vet?..
Om jag uttrycker mig så här: Tråkigt att behöva välkomna dig hit Vombat. :-/
Vanna: Jag var orolig de två följande grav efter molan och bad om tidigt vul av den anledningen. Jag behövde få se med egna ögon att det fanns ett pickande hjärta därinne och höra att allt såg ok ut. Nu 3:e grav har inte varit lika nervig, tack och lov.
vågar man prova bli gravid fastän mensen inte är återställd? Har ju enligt ÄLstickor ägglossning på "rätt tid" och så en liten droppe blod när mens beräknas.
men kan det medföra större risk för missfall tro? att slemhinnorna är tunna och inte kan hålla fast ett ägg? Spekulerar .. vet inte hur jag ska göra.. blir så besviken om jag får missfall pga det!
Men nästa ÄL är om 10 dar! Ska jag köra tycker ni? Eller ska jag vänta tills mens är normal?
Hej Vanna!
Tycker du ska leva om vanligt och låta kroppen avgöra. Jag tror inte att du kommer att bli gravid om kroppen inte är redo för det. Tror också det kan vara bra att lägga bort ägglosningsstikcor och allt vad det heter nu när du vet att du har ägglosning och inte behöver oroa dig för det. Det blir ofta sämre resultat om man "försöker" för mycket.
kramar, och lycka till
du har rätt kasa- antagligen är jag mer uppspeedad än jag nånsin trott att jag kunde bli 
jag har aldrig varit så här förut?! det är den här förbannade skitmolan som har vänt upp och ner på mitt liv ..
jag ska nog göra som du föreslår.. tagga ner lite och se när det sker 
tack
Första tiden för mig var som en dimma...jag hade ju nästan gått halva tiden av graviditeten och helt plötsligt så fick man inte ens bli gravid!!!!! Sen blev allt bättre och jag började fokusera på att SNART får jag bli gravid igen... Mitt förbud hävdes för två månader sen och jag va så naiv och tänkte...jag blir gravid på en gång..det har jag ju blivit de andra två gångerna...gissa om jag blev ledsen när jag fick mens igen....har väntat länge på vår bebis nu...skulle ju haft i april...men men vår bebis kommer. I ärlighetens namn så har det gjort ont nu när kompisar har blivit gravida på en gång fast självklart varit glada för deras skull...
Känner mig som en riktig gnäll fia!!!
Så Vanna...ta språnget...jag tror inte heller att du blir gravid om inte kroppen é redo för det!!!
Och vombat...jag hoppas verkligen att det inte var någon mola...men annars...tiden går fortare än vad man tror i början!!! Stor kram till dig och alla er andra!!!
