Mola/Druvbörd

Hej Igen!
Jag läste på ett annat forum om en hälsokost produkt som heter "Borago olja" eller "gurkfröolja". Den ska tydligen ha bra efekt på livmodern om man vill bli gravid. Eftersom jag o min sambo har problem m själva graviditeten också köpte jag det. Såg då att det står på förpackningen att det är bra för hormon ballansen, så ni som har värden som segar sig kanske kan prova detta?
Bara en tanke.
kramar,

spännande!

Är det någon som har hört från Epelino?

tyvärr!
hoppas att hon mår bra .. och att hon bara hoppat ur FL för att hon numer inte behöver skriva av sig ..
tänker ofta på henne dock ..
 

Har också sökt på hennes blogg och googlat. Allt verkar ha upphört i samband med att hon slutade skriva här. Mina misstankar går nog snarar mot att något obehagligt har hänt henne. Kanske kom cancern tillbaka, kanske orkar hon inte mer... Jag hoppas att hon orkar skriva snart igen, men förstår om hon bara vill dra sig undan. Kanske har de de sökt sig till England o charings kross, de verkar vara de som kan mest om de här sjukdomarna. hoppas hon dyker upp här såsmåningom.

Detta är första gången jag skriver ett inlägg i ett forum. Idag har jag fått det besked som man inte vill ha - partiell druvbörd. Jag känner mig så ledsen, ångestfylld, ensam och hopplös att jag inte riktigt vet vart jag skall vända mig. 

Jag känner mig så bitter. Varför skall detta hända mig när risken är så otroligt liten? Jag hade börjat känna mig mycket starkare efter skrapningen och började se hoppfullt på framtiden igen. Såg fram emot att få min mens och därefter komma igång med "barnagörandet". Ja, nu blev det ju tyvärr inte alls så... Känner mig trött på att vara inne i vårdcirkeln och vill inte alls ringa till KK igen. De skrev att jag skall kontakta dem för en telefontid - som att det kan hjälpa. Jag funderar på att istället kontakta min gynekolog för att se om de kanske kan hjälpa mig istället. Saken är den att jag känner att jag inte orkar vara stark, jag är trött på att hålla modet uppe och ringa massa samtal. Samtidigt så vill jag ju ha reda på vilket värde jag har just nu för att på så sätt veta lite mer hur jag ligger till. 

Jag har sett att det varit en hel del diskussioner om de 6 månaderna man måste vänta. Men just nu är det så svårt att greppa 6 månader - det är ju så otroligt länge. Jag känner att mitt inlägg är lite osammanhängande men jag återkommer nog lite senare när första chocken har lagt sig.  

tråkigt att välkomna dig Linn03 ... men varmt välkommen är du!
ja, 6 månader är lååång tid när man är mitt i det svåraste. Å ena sidan inbillar man sig själv att man inte vill försöka igen .. just nu. men den andra delen säger att man vill direkt. Man har ju trots allt försökt att bli gravid och så har det misslyckats!
Väntan på provsvar och dessa provtagningar tar musten ur en. Man går som i en dimma och känner sig deppig .. känner igen mig i det du skriver.

Kan bara trösta dig med att det BLIR bättre! Du kommer att känna dig starkare .. få perspektiv till det som hänt ..

styrkekramar till dig!

Tråkigt att behöva välkomna dig hit Linn03.

Mitt råd till dig är att ta det dag för dag inledningsvis eftersom uppföljningstiden annars känns så oändligt lång. Det hjälpte mig i början. För mig har halva tiden gått nu och då börjar tankarna på en ny graviditet att kännas verkliga igen, därav de senaste diskussionerna om uppföljningstider. Jag tror säkert att du kan bli överlämnad från KK till din egen gynekolog om du har en och sköta uppföljningen via denne. Du måste bara orka med några jobbiga samtal till för att ordna med det. Sen är det precis som Vanna har skrivit, en kamp men det blir bättre.

Kasa, jag håller tummarna för dig. Jag har väl egentligen tid att vänta men längtan är stark och förstärks av att en efter en av mina vänner talar om att de väntar sitt första barn (flera som inte kännt sig redo fick en tankeställare när molan hände mig, vi var nog alla väldigt naiva i vår syn på missfallsrisker osv förut). Jag får väl se vad SÖS säger när jag pratar med dem i nästa v.

Även jag har tänkt mkt på Epelino!

Kram

Tack för varmt välkomnande in i detta forum - det känns väldigt bra i den tunga tillvaron.

Jag börjar nu hämta mig lite efter mitt fått beskedet om partiell mola för några dagar sedan. Jag har fått tid för uppföljning hos min gynekolog imorgon. Detta är ett möte som jag just nu fasar för då jag inte orkar höra sanningen. Jag tänkte ta med mig min sambo då jag inte orkar höra alla tråkigheter själv.

Jag gjorde ett graviditestest igår och det var negativt vilket kändes bra. För nog borde jag kunna tolka det som om min hgc-nivå ändå är under 20?

Jag har ännu inte orkat prata med mina vänner om vad som hänt då jag håller modet uppe genom att nog bortse från sanningen just nu. Min bäst kompis väntar barn och vi skulle ha varit i ungefär samma vecka om allt hade gått bra för mig. Jag skulle så gärna vilja glädjas med henne men jag har så svårt att hantera min känslor angående detta. Framför allt så kändes det ännu svårare efter det att jag fick beskedet om molan... Är det någon annan här som haft liknande känslor? 

Söndagskram till alla läsare! 

Hej Linn03!

Som alla andra säger skit att du fått mola men vad skönt att du hittat hit!

Första tiden é skit jobbig..och jag visste inte hur jag skulle komma ur det...men det vänder..visst kan det göra ont fortfarande men nu längtar jag efter den bebis som nån gång ska flytta in i min mage.

Jag fick réda på min partiella mola på rutin ultraljudet i vecka 18...en av mina kompisar (ingen av mina närmsta)  va beräknad att  få barn två dagar före mig. Jag la över all min ångest på henne...dvs jag kunde inte träffa henne och jag fick ont i magen varje gång hon hörde av sig. En av mina nära vänner fick en flicka två månader innan jag skulle ha..men där var det inte lika jobbigt..jo förresten..de första veckorna var skit jobbiga!!!
Hur som helst när jag kom till dagen vår bebis var planerad så började det släppa det hade gått en tid och jag närmade mig att få bli gravid igen!

Det é inte konstigt att man känner så..det é en stor sorg att få missfall..men det här é inte enbart ett missfall det é så mycket mer...

Nu har mina vänner börjat bli gravida igen och jag som skulle ha haft en 6 månaders bebis har fortfarande inte kommit med i gravid ligan..men det kommer!

Jag hoppas dina värden går ner fort och att du snart kan börja må bättre!!!!

Kraaaaaaaam!