Mola/Druvbörd

Hej På Er!
Jag förstår allas beskrivning om att det känns jobbigt att bli "omkörd", jag har ju försökt sedan 3 år och de flesta av mina vänninor har redan hunnit få sitt andra. Jag hoppas att ni kan hitta ett sätt att ändå kunna omge er med era vänner, det kommer att bli tomt utan dem. Man kan såklart slicka såren för sig själv en tid och svära över att världen är så orättvis, men när det värsta lagt sig råder jag er alla att ta hand om era relationer till vänninorna.
 
Jag har fått så många tråkiga besked under den här resan att jag kommer vara överlycklig bara jag nån gång får ett barn. Att alla andra hunnit före känns rätt oviktigt, det är inget som garanterar att de inte råkar ut för något ännu värre under tiden.

En dag sitter ni alla med era små knyten i famnen, då kommer allt det här kännas som gammal skåpmat!

Kramar och kraft till alla!!

Kasa, ditt så sanna inlägg gjorde att jag ringde min bästa kompis och "pratade ut" om allt som kändes svårt och det kändes verkligen jättebra. Jag känner att det samtalet gjorde att jag nu kan glädja mig åt hennes graviditet på ett genuint sätt.

Jag var hos återbesök hos KK idag och som väntat så skall jag fortsätta ta prover en gång i månaden. Vidare tyckte läkaren att vi skall kolla upp hur det står till med kromosonerna då vi haft två missfall tidigare. Skönt nog så kan min gynekolog sköta detta. KÄnns bra att slippa åka till sjukhuset varje gång då det bara gör att jag känner mig sjukare och påminns som allt tråkigt som hänt.

Kram!

Linn, vad glad jag blir för din skull! Tack rara "Lidvigmamma" för rara ord.
Jag hade svårt att vara i närheten av SÖS i början, tårarna började rinnan bara jag närmade mig. Det gick inte att konrollera... Upptäckte dock snart att jag inte var ensam, många tårögda jämlikar gick med sina sorger. Man ser inte alltid det som sker runtomkring en.

Jag sitter nu och är skit nervös, fick tillbaka ett befruktat ägg förra onsdagen och ber till högre makter att det ska få fäste. Sammtidigt som jag ju är lite orolig att jag varit för snabb, och att ett stigande hcg kommer att göra att molan vaknar igen och börjar producera cancer celler.

Det är TUR man inte vet vad man ska behöva gå igenom i livet...

Stora kramar till alla.

Välkommen hit Linn03, du har kommit till en grupp med superhärliga människor :)
Kasa01, hoppas allt går som det ska!

Jag var på inskrivning hos mvc idag och fick en helt underbar bm :) Hon förstod min oro för mola igen (hon sa dock att hon aldrig varit med om att samma person fått det två gånger på rad, peppar peppar) och fixade ett UL till mig redan på måndag för att säkerställa om det finns någon knodd därinne eller inte så jag slipper gå och fundera mer på det.

Sen så hoppas jag att ingen här inne blir irriterad eller negativ på nåt annat sätt för att jag skriver om min eventuella graviditet. Jag vet själv hur det kändes att läsa om andra som blev gravida medan en annan var helt överdeprimerad pga det som hänt..
Ber om ursäkt isåfall!

Kram till er alla!

Nu har jag (efter 6 veckors väntan!!) fått svaret, jag har en komplett mola :( Hade tydligen ett värde på 375000. Imorgon ska jag in på provtagning och sen väntar lungröntgen och ytterligare prover..... trots att jag egentligen har vetat så har jag lite svårt att smälta beskedet. Nu hoppas jag bara att värdet har gått ned och att det går åt rätt håll. Jag hoppas att det är ett gott tecken att jag fick tillbaka min mesn efter drygt 4 veckor. Vilken skit!! tack för att ni är så öppna och berättar era historier, ser fram emot att bli en av er som kan lägga detta bakom sig och glädjas åt en ny graviditet.

Många både bra och dåliga nyheter sen jag var inne sist. Jag håller alla tummar som går för dig kasa och till dig Shirin vill jag bara säga att det i vart fall för mig bara är glädjande att höra att du har blivit gravid igen och att allt går bra hittills. En medsyster är det lätt att glädjas åt. Andra vänner, där har det varit upp och ned för mig. Har svårt att känna riktig glädje för deras skull men försöker så gott det går. Avundsjuka och orättvis känslor är nog svårtatt helt undvika men de kan man ju lufta för karln hemma eller här :)

Tråkigt att höra Vombat men kom ihåg att en komplett mola inte behöver vara värre än en partiell i uppföljningstider o så om värdena sjunker bra.

Kram till er alla

Kasa01! Det é din tur nu...all lycka till dig!!

Shirin- Jag känner precis som anonym skräpmola att det é lätt att glädjas åt att medsystrar blir gravida och det ger mig hopp att snart vill en bebis bygga bo i min mage igen!!! Sen gör det lite ont när ens kompisar blir gravida även om man é glad för deras skull!

Vombat- Hoppas dina prover sjunker fort!!!!

Stora kramen

Shirin, försätt gärna glädja oss med din bebis lycka, det är sporrande att veta att det finns en tid efter allt skit. Vombat, misstänkte at du fått en komlett eftersom din livmoder varit större än den borde. Så blir det inte för partiella...Dock är det fortfarande en stor chans för dig att du slipper 1'års förbud. Sjunker dina värden på 8 veckor anses risken för cancer minimal och man följs bara ett halvår, som vid partiell. Hoppas på det för dig.

Mitt lilla guldägg verkar inte vilja fästa tyvärr. Jag har inte blött ut det ännu, blir nog på måndag eller tisdag. Dock har jag testat sen i onsdags och får bara minus... eftersom jag vet att ägget befruktades för 11 dagar sedan borde jag haft mätbart hcg nu. Dock verkar det ju som att jag (som jag trodde) inte satt igång nån hcg produktion som följd av molan heller, och det är ju bra.

Måste säga att detta börjar tära rejält på mig. För att röra till saker o ting ännu mer håller vi på att bygga om köket, dvs disk i badkaret, laga mat i mikron, och bara byggdamm överallt. Min sambo o jag har krachat helt, efter 21/2 år av kamp har ingen av oss nån ork längre. Det är bara sorg och hopplöshet i alla hörn, och jag vet inte vad vi skulle kunna göra för att bryta detta.

skönt att få skriva här, tack alla
kramar,