Hej!
Har läst och läst sedan jag fick min egen "dom" i torsdags. Allt möjligt på nätet. Bla här. Söker tröst och stöd i tråden. Vill berätta min egen historia, som dock inte började i torsdags utan i början av denna hemska sommar:
Juni: Gravid efter ett drygt halvår och stor lycka och förvåning. Att ens "träffa rätt" med allt från 30-40 dagars menscykel trodde vi skulle vara ännu svårare. Men tacka vet jag ägglossningstester. Efter 20 dagars testande var där två streck, men aldrig trodde vi väl att det faktiskt skulle bli något på första "träffen". Lyckan var kortvarig. Blödningen började efter bara en och en halv vecka, mitten av v 5. "Ring tillbaka om det inte avtar under närmaste 1-2 veckan", sa de. Det gjorde det inte. Det gick upp och ner och snarast ökade. Ringde igen. "Nej det låter ju inte så bra, men vi har inga tider nu på sommaren. Och detta är ju egentligen gyn och inte MVC som ska ta detta". Bröt ihop. Hade ju första gången blivit skickad just från gyn till MVC... Hon trollade fram en tid dagen efter. "Nej det såg ju inte så bra ut". Skrapades samma kväll. Skönt nu är det över, nu kan vi börja om, tänkte jag...
Inte! Fortsatte som molande mensverk. Och brösten! Träna var inte att tänka på. Gjorde ont varenda grop bilen körde i, kunde inte ligga på mage. Och så slutade det aldrig blöda. Som en vanlig mens efteråt sa man. Men jag brukar inte ha mens i tre och en halv vecka... Ringde två, tre gånger tillbaka. Nej, det var så normalt så. Olika sommarpersonal varenda gång. Och brösten? "Ja, det är olika för olika personer, oroa dig inte".
Återbesök, 1 månad efter skrapningen. Positivt graviditetstest. Oj då, vad gör jag nu, menade barnmorskan, som uppenbarligen bara lärt sig att stoppa testet i urinen och aldrig varit med om något annat än att det var negativt. Själv var jag inte förvånad. Men det var ju konstigt för svaret från patologen på resterna var att det var helt normalt. Läkaren hade fått ett återbud. Tur, jag blev undersökt samma dag. UL visade såklart att där inte alls var tomt, snarare hade det vuxit till. Ny skrapning. Skulle bara behöva vänta fyra dagar. Bröt ihop för andra gången. Fick komma samma dag istället. "För att det var bra att ha" skulle jag ta ett HCG värde. 74 000. Det var högt tydligen.
Underbart! Blödningen slutade redan efter 1,5 veckor och brösten blev bättre bara efter några dagar. Tre dagar innan återbesöket i torsdags (efter 1 månad) fick jag rätt skarp mensverk t om en liten brun flytning på onsdagen. Aha, nu kommer mensen, nu vänder det tänkte jag, glatt! Trodde verkligen allt var bra nu men vågade inte riktigt hoppas...
Och det skulle jag såklart inte göra... Grav testet var positivt igen. Orkar inte mer utbrast jag! Sen kom resten. Hörde läkaren: Patologiska testerna visade nu något annat än "normalt": Partiell mola! Tur det inte var en komplett, då hade du fått vänta ett år, nu är det bara ett halvår! Kunde sprida sig till lungorna. Cancer. Blodprover. "Druvbörd" - Hade hört det. Ett ÅR!?! Jag har inte tid med detta. Är 33. Vad f-n ska jag drabbas av all skit för?!? Den som ändå fått ett "vanligt" missfall.
Ultraljud: Det såg lite konstigt ut längst in. Kunde vara förklalkning efter ett litet myom jag tog bort förra året, men hon kunde inte säga säkert. Kan det vara något som växer fortfarande? Är det därför jag hade mensverk. Det sticker/hugger hela tiden.
Det nya HCG:t var läkaren nöjd med. nere på 2400, 4 v efter operation. Men jag lär ju inte komma under 4 på ytterligare 4 veckor...
Ni har varit där, är där. Denna väntan! Hur ska man orka jobba, prestera? Gnagande frågor: Man hade tydligen misstänkt något redan från början eftersom man annars inte skickar resterna på analys. Varför tog man inte då HCG vid första skrapningen??? Varför kollade man inte värdet mellan första och andra skrapningen??? Då hade man sett att det troligen ökat istället för minskat. Varför tog man mig inte på allvar när jag frågade om det verkligen skulle vara så här? Istället har väl molan legat och vuxit till sig i ytterligare 6 veckor och HCG ökat. Varför ska jag vänta ett år bara för att värdet är högt från början om minskningen ändå är kraftig. Måste väl finnas ett mellanting mellan 6 och 12 mån? Och det här som är kvar i livmodern, vad är det? När vet man det? Varför värker det? Mest oroligt för detta...
Allt beror väl på nästa värde antar jag. 2,5 v kvar. Låter lite, men jag vet inte hur jag ska ta mig dit. Och det är bara en liten bit av lång lång väntan...
Långt inlägg. Hoppas någon orkade läsa. Skönt att skriva i alla fall. Någon som varit med om liknande? Någon som ha erfarenhet av vården i Göteborg/Norra Halland?