Mola/Druvbörd

Här kommer en till som har drabbats av mola för knappt 2 månader sedan.Det var min första graviditet och den upptäcktes i vecka 13, precis när vi börjat slappna av... Har följt denna tråd sen dess och fått mycket bra tips på faktasidor osv. De läkare jag har träffat har tyvärr inte kunnat svara på någonting känns det som! Så alla ni som skriver här har betytt jättemkt. Har även känts bra att läsa om er som det gått bra för i nästa försök.

Jag var först i min vänkrets med att ens försöka bli gravid men nu efter allt som hänt mig har alla hängt på vilket känns så oerhört jobbigt just nu när jag inte får. Det gör så ont i hela mig varje gång vi träffas och de pratar om sina förhoppningar, har grym ångest för att någon av dem närsomhelst ska berätta att hon är gravid. Känner mig samtidigt hemsk för att jag inte bara kan glädjas för deras skull!

Tack för att ni finns!

Lavinia, jag känner med dig.

Tyvärr är min erfarenhet av vården (Stockholmsområdet) inte den bästa heller. Jag befann mig utomlands när jag började blöda i v 12, skrapades v 13 + 1 (början av juli), fick redan efter 1 v veta att det var en komplett mola och hcg mättes. Informationen utomlands var fantastiskt bra trots språkförbistring, väl hemma igen för att påbörja uppföljning har inget fungerat smidigt... olika besked varje gång, första läkaren jag träffade visste inget om mola osv osv. Idag har jag fått veta att min uppföljning kommer att pågå till februari ca men räknar med att det kan ändras, olika läkare varje gång och ingen tycker samma.

Så hur överlever man? Mitt enda råd är att ta det dag för dag eller i vart fall prov för prov, att tänka för långt framåt när allt är oklart fungerar inte. Jag har ställt in mig på att uppföljning kommer ske till nästa sommar, allt annat får bli ett positivt besked. Vissa dagar är skit, andra är bättre och nu efter ett tag blir de bra dagarna fler och fler! Du kan mkt väl vara nere på normalnivåer inom 4 veckor, jag håller tummarna för dig (jag "lyckades" komma ned inom 8 v). För mig har det underlättat att vara öppen med vad som hänt på jobbet, har mötts av stor förståelse både från arbetsgivare och kollegor. Att berätta innebär också att alla får veta att man försökt bli gravid men jag tycker att fördelarna med att andra vet överväger nackdelarna.

Det är inte för sent! Du är ung nog att ta dig igenom detta och sedan påbörja en ny graviditet. Mkt lite talar för att samma sak ska hända igen. Gå in på www.hmole-chorio.org.uk/patients_info.html för bra information.

Stor kram

Jag fick mens 4 veckor efter skrapning! Blödde 10 dagar kraftigt, verkar vara normalt men de flesta här kan nog instämma i att något svar på den frågan är svårt att få.

6 månaders uppföljning och grav förbud är det som gäller vid normala hcg inom 8 v efter skrapning, annars 1 år. Så har jag förstått det. Aldrig hört 1,5 år...

Kram

Vanna, låter som att det är mens på väg! Håller tummarna för dig.

Nån som är medicinare härinne som kan tänka sig att ställa upp/forska

De har riktlinjer o i dem står det att den magiska gränsen mellan 6 mån och 1 år uppföljning går vid normala hcg eller inte 8 v efter skrapning. Men vad de har för stöd för det är en annan fråga!

Jag har mest lust att bara strunta i allt vad uppföljning heter just nu o bara försöka bli gravid direkt (men det kommer jag såklart inte göra när det kommer till kritan).

Jag har också fått rådet att äta p-piller. Har börjat men funderar på att sluta, även jag tycker det känns "konstigt" att stoppa i mig hormoner + att min sexlust helt försvann när jag började med dem (den fanns där efter upptäckten av molan fram till jag började äta p-piller så tror att det har med dem att göra). Känns viktigt med närheten just nu så jag vill inte vara så här "avtrubbad".

Jag slutade efter att jag ätit tre månader .. men efter det ingen mens kan vara så efter man ätit p-piller säger läkarna

Ytterliggare en bra anledning att låta bli pillrena just nu! Jag hoppas verkligen att din mens kommer igång Vanna och att du snart meddelar oss andra att det finns glada orsaker till ingen mens.

Stor kram till er alla

Hur sjutton kan det bli mola vid IVF? Kollar de inte att äggen är ok/att de inte injicerat för många spermier? Känns jättekonstigt tycker jag, har ni IVF:are fått något svar på detta?

Kram

Min första tid var jag i en bubbla, förstod inte att molan hänt mig. Nu har det gått 3 månader och för ett par veckor sedan började jag ta mig ur bubblan vilket gör ont, ont, ont. Jag som alltid har varit en glad prick kan inte känna glädje för nåt, bara gråter o gråter. Jag har börjat gå o prata med en psykolog nu, förstod inte vitsen tidigare men jag hoppas nu på att det onda ska leda till glädje igen fast med ett erkännande att ja, det var faktiskt mig det hände.

Jag har förstått det som att en gång mola, alltid en ytterst liten ökad risk för att den börjar växa igen vid ny graviditet. Bra att de kollar!

kram alla

Jag hade också fostersäck och komplett mola! Livet spelar nog både oss och läkarna ett spratt ibland.

Jag mår bättre nu, behövde några veckor av total ledsenhet för att komma vidare, nu längtar jag till jul och mina sista prover :)

Lycka till alla som redan försöker och til dig Shirin, jag tror verkligen inte att du behöver oroa dig, sån otur kan man bara inte ha att det händer igen.

Kram