Mola/Druvbörd

Hej tjejer! Verkar som värsta bästa stödgruppen här...  jag kan bara inte motstå era råd och uppmuntrande ord.

Den 30/7 visade gravtestet ett svagt positivt streck. Min första graviditet, allt så nytt, så spännande. Jag insöp informtion men kände mig inte så värst gravid. Jag fick en kraftig blödning utan värk v9 +3, den 21/8. Den 24/8 var jag på vul och då konstaterades missfall. Det kändes tungt men något jag och min sambo skulle övervinna. Har tröttnat stenhårt på att blöda stort som smått under 2 veckors tid. Ytterligare två kraftiga blödningar.

I måndags 6/9 var jag på återbesök med nytt vul. Innehållet i livmodern hade ökat sedan sist och jag bokades in för skrapning som idag. Har kännt mig lite nere men inte kännt värk eller några grav. symptom. Hoppades att allt skulle varit över i måndags men kunde väl aceptera att det idag skulle "over and out". För att kunna gå vidare och snart försöka bli gravida igen.

Innan operationen fick jag veta att läkaren misstänkte Mola. Om jag minns rätt så var Hcb-värdet kring 500 000, 2 veckor efter missfallet vilket tydde på Mola. Efter operationen fick vi veta att läkaren kunde konstatera Mola med blotta ögat. Nu väntar jag på provskaren och uppföljningstider från det sjukhus jag egentligen tillhör.

Känner mig inte så jätteorolig, har inte så mycket funderingar, men mest bekymrad över alla provtagningar eftersom jag är mitt uppe i att avsluta och påbörja jobb de närmaste två månaderna.

Hoppas både kunna få och ge stöd.
Kramar

Känner mig varmt mottagen i forumet

Jag är 26 år gammal... och Molan var min första graviditet på första månaden utan p-piller. Väldigt störande första erfarenhet av graviditet men vi vet att det lätt fastnar ägg och vi har ju tid på oss.  

Hur snabbt inpå skrapningen har ni varit på provtagning av hcg?

Jag hade samma läkare på jourbesöket och återbesöket med vul som sedan även gjorde skrapningen. Jag kände mig väl omhändertagen och läkaren han kändes mycket pålitlig och kunnig. Min sambo som själv är läkare var imponerad av läkarens sätt att lämna informationen och svara på frågor.

Känner mig dock lite utelämnad. Vet inte hur det ska bli med efterkontrollerna... och hur bra är mitt ord. landsting på det här med Mola? Veckopendlar och har därför gjort jourbesöken Akademiska sjukhuset i Uppsala, ett annat landsting än där jag är folkbokförd. Mitt ord. landsting betalade för att jag skulle få göra skrapningen på Akademiska.

Nu kommer det ord. landstinget ta över efterkontrollerna eftersom det är under en längre tid. Hoppades på att bli uppringd i fredags för att få tid för provtagning men inte...

Hur vanligt är det med lungröntgen? Bör jag ta upp det med läkaren?

Hur har ni gjort med p-piller under gravförbudet? Har läst lite och blir inte riktigt klok.... men förväntar mig inte nått säkert svar från läkarna eftersom forskningen verkar knapp.

Jag berättade för min mamma om Molan och hon hade en egen story från 70-talet. Hon var gravid med min storasyster och var på ultraljud (nytt instrument och färsk läkare) där läkaren gjorde tecken på att han såg något konstigt men ville inte säga vad. När mamma pressade honom sa han att det kunde var en Mola, ett sånt där barn med varghuvud. Min mamma blev skräckslagen och fick senare komma på ett nytt ultraljud med den färska läkaren och en mer erfaren veteran som bevisade motsatsen. Molan och barnet med varghuvudet fanns inte och några månader senare kom min kära storasyster.  

Kramar/ Frida

Läkarbesök idag på "rätt" sjukhus.  Nytt Vul en vecka efter skrapningen visade en tom livmoder och en slemhinna med tjocklek 0,16 mm (sa mig inget) men coolt att få se. De närmaste veckorna är det blodprover, lungröntgen och uppföljningsmöten, as you know.

De närmaste dagarna kommer provresultaten från patologen...  komplett eller partiell??? Nervös väntan. Ska jag gråta eller skratta? Varför inte både och. Redo för en duell!!??!

(inspirerat av valduellerna på TV):

Vägrar låta molan bryta ner mig. Är sjukligt positiv och förväntar mig att det var en partriell mola som inte har något i mig att göra, lämna min kropp i fred! Jag är övertygad om att 2 spermier med skarp målriktning och tävlingsinstinkt har attackerat mitt stackars lilla ägg och målkameran visar det omöjliga: oavgjort, två vinnare eller totala förlorare. Ett val kan inte bli oavgjort, eller? 

Min kamp mot molan/tumören/cancern/slumpen/tävlingsinriktade spermier. Målinriktad? Skyddsmekanism för att orka? Skräckslagen? Om 8 veckor blir det en semestervecka med sol och bad då ska baske mig hcg värdet vara nere på 5 och hör sen jävla skräpmola (lånar uttrycket som är fantastiskt passande)! På semestern ska jag knapra p-piller och skåla i bubbel att det var två spermier som gjorde det alla trodde var omöjligt, träffade ägget på samma hundradel och blidade en ofarlig druvklase. Du, Molan, har inget med framtiden att göra! Din verklighet är osäker, smärtsam och ofruktbar. I min värld leder nästa målgång till en frisk bebis och två lyckliga föräldrar. Visst har jag er andra på min sida?

Vem vann duellen?

Länken leder till ett klipp ur Family Guy visar Stewie-spermiens kamp mot sina tusenbröder (varning för skratt)   
">



Inte för att förringa allvaret i att ha en Mola bara mitt sätt att bemästra, kämpa och blanda tårar med skratt. Systrar om ni kan och vill skratta med din partner, gråt med din partner, duellera tillsammans mot Molan.

Berätta gärna din bemästrande historia.

Hej tjejer!

Trist att det är fler som kommer nya till forumet, men visst är det toppen att det finns ett ställe att skriva av sig på, få svar på frågor och läsa andras kamp.

Förra veckan var jag på uppföljning och fick då veta att Molan var KOMPETT. Det kändes skit. Men risken för det värsta är ju ändå väldigt låg, har jag intalat mig själv. Lungröntgen var ua. vilket är super. Och VUL visade en tom livmoder och okej slemhinna.

Innan skrapningen hade jag s-hcg53 000. Doktorn ringde i måndags med resultatet för blodprovet fyra veckor efter skrapningen.  Hör trumvirveln, änglakören och fyrverkerierna...  mitt hcg var ända nere på 6. Jag trodde knappt att det var sant. 

Även fast molan var komplett kännde jag ett inre lugn att värdet sjunkit så bra. 

Jag har berättat för rätt många (typ 20 personer) om mitt missfall, molan, läkarbesöken och nervösa väntan. Jag har berättat för personer jag litar på. De flesta har aldrig hör talas om Mola men de ger mig stöd, kramar och uppmuntran. För er som är mycket ledsna, ängsliga, känner er ensamma, rädda, längtar att det ska få bli bäbis, ta chansen att prata med nära kära och professionella. Du behöver inte vara ensam med dina tankar. I mitt jobb som kurator har jag träffat måga som drar en lättnadens suck efter första besöket oavsett vad erfarenheten handlar om. 

KRAM
 

Kasa01 Jo, 4 veckor kändes länge.
Jag fick ett preliminärt besked om en partriell Mola då flera "tecken" tydde på det enl. läkaren... innan svar från Patologen som visade Komplett mola.

Men även om jag fick veta sent att den var Komplett tror jag hade tagit det hårdare om jag fått veta tidigare. Nu visste jag ändå att lungorna var okej, att hcg- värdet skönk samt att livmodern var tom.

Det kan ha varit så att min väntan blev länge pga att jag skrapades i ett annat landsting än mitt hemlandsting med uppföljningsansvar. Jag har haft mina kontakter på Uppsala Akademiska och Mälarsjukhuset.

Imorgon blodprov på VC och jah hoppas läkaren ringer innan helgen...  vi skulle visst diskutera preventivmedel.

"Skräpmola", det känns sjukt skönt om det kan bli friskförklaring i mars. Just nu känner jag att jag kan tänka mig att vänta lite längre med att försöka bli gravid igen (kanske för att förra försöket blev detta helvete) men men..  jag och min sambo får väl känna efter när vi väl är där.