Hej på er alla! Detta med tjänsteresor, jag var i Danmark ca 4 veckor innan Elviras BF, kändes ok. Men då hade jag heller inga regelbundna sammandragningar och visste att det fanns sjukhus i närheten Det enda tråkiga var väl att jag skumpade på ett X200 medan kollegerna flög, men det vågade jag mig inte på i alla fall. Det var en tre-dagars konferens, och jag tyckte det var skönt att smita iväg på lite roligheter innan lillan kom Hade det varit en TRÅKIG resa, hade jag nog stannat hemma Men, som sagt, man måste själv känna efeter, det är viktigt att man känner sig trygg med situationen.
Mini, härligt sätt att vara upptagen på, med bebisgos Men hua, vad jag inte saknar de där amningspassen, puh! Förstår att det blir intensivt! I en 4-årings ögon verkar det nog som att man sitter med bebis vid tutten jäääääämt, tur att det blir bättre med tiden. Alfred var så rolig, tyckte på något vis om när E skulle amma. Jag tror att hon kanske är hungrig nu? Kunde han säga liksom en fråga Han är ju fortfarande rätt fascinerad av barn som är små. Kanske blir det dagisfröken av honom
Finns mer att kommentera, men med en snorig Elvira hemma sedan 3 dagar har jag kastats tillbaka till småbebistiden och ingen sömn om natten..... gäääääsp! När man vant sig vid att få sova om natten, känns det som att ha blivit överkörd av ett ånglok när man inte får det, min tröskel för vad jag klarar av har definitift sänkts. Idag har jag dessutom Alfred hemma också, han var hos läkaren för att få en spruta - icke så poppis. Sen blev det TV för honom, säng för E och sofflocket för mig Men, jag vet att det är övergående, och bara blotta tanken på tex Elas situation gör att detta bleknar rätt fort.
Några bebisbilder (från min foto-blog) om jag får skryta med barnens nya bedårande kusin - http://www.mauritsen.de/blog/