30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Lena - Här drog maken ut med tjejerna till lekparken och jag tog lite tvätt. Det ÄR ju roligt.

Oj, oj, oj. Jag är nere i en riktig svacka igen (tog jag mig upp förra gången egentligen?). Varning för långt och patetiskt inlägg...

Jag är så trött på den ständiga värken och att jag aldrig är något som ens liknar utvilad. Det är som att jag läcker. Det spelar ingen roll hur mycket jag får vila - jag är ändå precis lika trött. Igår var vi bjudna till vänner på surströmmingsskiva (maken är norrlänning). Vännerna är ofrivilligt barnlösa, en av barnfamiljerna som skulle med hade lämnat återbud och den andra barnfamiljen hade skaffat barnvakt. På morgonen kände jag bara - nej. Ska vi tampas med att frakta barnen dit och hem, hålla ordning på dem under middagen och få i alla fall R att somna där så att hon inte ballar ur medan alla andra (inklusive vi själva...) nog egentligen skulle vilja ha en barnfri kväll? Orkar inte...jag blir hemma (det är som sagt var maken som är norrlänning och det är hans kompisar från början). Samtidigt kände jag bara...buhuhuhuuuu. Det känns som att jag alltid sätter mitt liv "on hold". Antingen är jag gravid och aptrött eller så ammar jag och är aptrött (eller både och ) och allt handlar om att samla kraft för att överhuvudtaget orka existera. Många tårar blev det och än värre blev det när jag fick veta att ytterligare en person lämnat återbud så jag började känna mig som en svikare och kanske borde jag ändå gå men då får du ringa sa maken och då kände jag mig pinsam och oj vad jag grät.  Martyr? Nej, inte jag i alla fall. Det slutade i alla fall att jag blev hemma med barnen och som tur var gick läggningen smidigare än någonsin så allt kändes hyfsat i alla fall. Sedan skickade maken ett MMS med en blombukett som var till mig från värdparet - ja, verkligen med kort och allt - och då grät jag ännu mer för att de är så snälla och omtänksamma mot mig som bara klagar fast jag gång på gång på silverfat serveras det de så gärna vill ha. Och till på köpet mådde jag illa hela kvällen efter att ha stressat i mig middagen för att samtidigt hålla reda på barnen så efter att ha sövt om R när hon vaknade på kvällen och lutat mig över spjälisen fick jag luta mig över toastolen bra länge och kräkas. Så nu verkar det inte bättre än att DET börjar igen (förra graviditeten kräktes jag mig igenom särskilt sista trimestern p g a ett bråck på magmunnen). Småkräkas vid tanborstning och så har jag gjort en tid nu men det här var nytt för den här gången. Till på köpet (ursäkta pinsamma detaljer) verkar det som att jag har svårt att hålla tätt vid kräkningar. Jag som varit så nöjd med att jag gör det när jag nyser, hostar etc men kaskadkräkningar verkar visst vara för mycket. Vad fan?!?

Ja, som ni hör är jag nere i skiten. Fyra månader till...orkar jag?

Marge -

Lena - Ehrm... Nej, det har inte blivit något album. Var det någon som trodde det, egentligen? Däremot har jag kokat äppelmos; namnat alla kläder som ännu var onamnade, inklusive sådant som krävde sydda lappar; sorterat om lite i köksskåpen; sorterat och packat i lådor alla urvuxna kläder efter barnen; bäddat rent i sängarna, och lite annat småplock som behövde göras här hemma. Det är fantastiskt lätt att få saker gjorda med bara ett barn hemma.

Ela - Åh, jag lider med dig! Inte nog med en flerårig sömnbrist så ska du ha ont och må illa med. Vem som helst hade packat ihop. Grattis iaf till den smidigaste läggningen någonsin, hoppas det är början på en trend.

Ela: Kram!! Va jobbigt att du har det så här! Men inte särskilt konstigt förstås! Det där med känslorna och gråtandet känner jag igen (och säkert de flesta som är/varit gravida). Känslorna ligger liksom utanpå och det behövs inte mycket för att man ska stortjuta. Om man dessutom aldrig får sova ut är det ju ännu värre.
Men va skönt att du har så fina vänner som tänker på dig på det viset! Jag tror inte alls att de känner att du svek dem när du inte kom. Men man förstorar ju upp alla känslor nu. (Jag i alla fall...) Har ni inga kompisar eller släktningar som kan ta hand om flickorna lite under nästa helg så du får vila? Då kan ju maken ta hand om tvätten och sånt...

Ela: klart man får va trött! Klart att du orkar 4 mån till! Heja dig!

Milla: söt gosse! viljan om syskon ganska klart uttalad om du frågar mig?!

Hua Ela, hoppas på bättring!

Har i helgen varit hos Thorstens bror med familj och snusat på deras 4-veckors Sigrid.. Mmmm! MEN - jag blir inte sugen, faktiskt. Nu räcker det Alfred var dock som besatt, hahaha! Han konstaterade att han skulle ha 4 bebisar när han blev stor. Jag sa att han då också måste hitta en mamma till alla barnen, som han kan bo med. Mycket förundrad och lite förfärad sa han då att han bara behöver EN mamma, inte 4.... han ville inte ha andra, utan bara mig Lite svårt att få ihop det där, med att han behöver en flicka för att få bebisar och att den flickan då blir mamma. Jag beslöt mig för att lämna diskussionen till senare  

Kram till dig Ela! 

ang albumdiskussionen, är det någon som kan rekommendera fotoboksföretag? (Bra pris o lättjobbat program att designa i) Inboxa gärna isf.

MalinKatarina; förstår att du sparade den diskussionen. Även  om vi pratade mycket syskon här innan T så gick vi inte in på själva tillverkningen.

Assar: Vad duktig du varit även om det inte blev ngt album!!!

Ela: Stor kram!!!

Ela: Fy fan va trött du måste vara! Du måste få vila! Kalla in förstärkningarna. Se till att familj och vänner tar barnen med jämna mellanrum så att du får sova, vila och bara vara. Det är ok att inte orka, det är inte ok att låtsas orka... Det slutar bara med krasch! Oj, vilken uppsträckning detta blev. Hoppas att du tar det som det är menat, fyllt av omtanke och tusen kramar!