Emetofobernas tråd 5

kan vara influensan...vet inte riktigt. Usch vad jobbigt ni har det. Hoppas on kryar på sig.
Hemskt att vara ensam hemma med någon som kräks. Min största fasa. Vill bara fly fältet. Ringde du din man?

Nu är min dotter magsjuk.. värsta mardrömmen!! Jag tar hand om allt själv och ammar bebis mellan kräktorkandet.

Känner mig så liten och ensam nu.

Vad fan är detta?! Det är maj månad och forfarande såna här tråkiga tider!
 Jag fick ställa in ett möte med en patient idag då patienten var magsjuk och en i parallellklassen ligger också hemma med den sjukan. Jag trodde man kunde börja slappna av nu. Och min man åker iväg och är borta ända till söndag. Fan... vill bara stanna inne hela helgen nu...

middiz
Jag hoppas för din skull att det är en form av influensa som inte alltid behöver drabba magen...

alveline
ring hem din man om du inte redan gjort det!

Hoppas att ni klarar er, jag tänker på er och förstår er panik.

Jag har varit på sjukhus med henne nu över natten..hon hade 40,5 grader igår kväll.
Hon har fått två påsar dropp och massa alvedon och ipren.
Nu när vi kom hem så har hon 39,9 i temp...när fan ska det ta slut?! Orkar inte se henne så dålig längre!!

Fy fan för alla sjukdomar, även alla feber och förkylningar.

Hej alla.
Har också denna fobin.
Låg i magsjuka förra helgen men bara diarré som tur är. Hoppas ingen annan i familjen får det.
Har lovat barnen McDonalds på fredag!
Världens smittohärd!

Starkmamma,

Mcdonalds har jag aldrig sett som smitthärd. Dock är det enda stället dottern varit på två dagar innan sin magsjuka. Det kanske är en smitthärd ändå. Jag kan tycka magsjuka går att överleva med diarré, men kräkas.. det finns inte på min världskarta..

Nu får detta elände ta slut. Hört att några i min närhet är oxå sjuka. Fy och usch. Försökte ringa psykologen idag men kom ej fram. Måste bli av med fobin. Kan inte leva med den. Och den fruktansvärda ångesten.
Ber till gud varje dag att vi slipper. Vi håller oss ute på dagarna och försöker inte åka någonstans. 

Jag har fått världens erbjudande! Nästa mars ska jag åka till England, till Southampton som utbytesstudent i min utbildning. Det är 3-4 veckor det rör sig om. Mina tankar gick givetvis direkt till smitta, men det ska inte hindra mig! Nu får det liksom vara nog. jag vill bara sätta ner foten och visa vem som bestämmer. För inte är det fobin inte!

Spysjukan verkar onekligen inte lämnat oss för denna säsong, är jätte många här nere i sydsverige som insjuknat.... Man kan inte vara säker nångång på året längre, inte ens på sommaren, då florerar den ju ändå fast då har den bytt till ett trevligare namn nämligen sommarsjukan..... usch, dotterns ska börja på dagis i aug och då kommer jag att få äta ångestdämpande medicin för jag kommer att vara ett nervvrak!! Vad har jag gjort som förtjänar att ha drabbats av denna hemska fobi???