Jag funderar emellanåt på den här förbenade fobin... Den begränsar mig otroligt mycket. Framförallt så begränsar den mina tankar och fantasier. Ständdigt oroar jag mig för smittorisker, jag försöker läsa av folk för att se att de mår bra, ser till att inte ha händer i ansikte, tänka på att besöka toaletten innan jag ger mig iväg för det är sällan jag går på toa nånannanstans. osv... Min hjärna överbelastas, och det gör att när det blir kväll, natt, så maler tankarna och mynnar sedan ut i ångest. Förtjänar man att ha det så här? Jag kan stå ut när det är februari månad, men nu är det för tusan maj och jag ska väl också få må bra?
Bara lite natt-tankar från mig
Jag har lugnande tabletter och tog en för en stund sen, nu börjar lugnet infinna sig och när jag är i stadiet där det rationella tänkandet kommer in så gillar jag att skriva ner lite. Drömmer om att ge ut en bok nån gång med alla mina ångesttankar oc fobin. För att få folk att förstå