30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

För mig behöver ni inte starta en tråd för er gravida... Är bara positivt att få läsa om er som lyckats! Som Icka skriver..att här stöttar vi varann i alla lägen!

Hej girls!
monchichi - håller tummarna för ett litet plus för dig i helgen då

Icka+PP - jag ringde SU idag, så att de fick in i min journal att vi plussat. De bokade in mig på VUL 16/3. Sjukt nervös. Jag tycker inte jag har några symptom över huvud taget. Vet ju att det är tidigt ännu, men ändå (går in i v 6 i morgon). Är rädd att allt avstannat, och att mensen håller sig borta bara för att jag får progesteron.
Hua, det är svårt att inte få psykbryt!

önskar er alla en trevlig helg!

Monchichi: usch vad jobbigt. Min mens blev också endast oregelbunden första gången den kom efter ma, men sen var det i princip regelbunden. Jag tycker dock det låter lovande att du inte fått mens ännu. Fortsätter hålla tummarna ett tag till

Liss, PP och Icka: tack för tummhållning och att ni tänker på mig nu under nedräkningen mot BIM. Ja, det är jobbigt, men jag tycker nog ändå det går bättre och bättre för varje månad. Nu har jag samma frågeställning som alltid känns det nästan, ska på fest i morgon och har BIM på onsdag. Önskar att det fanns något sätt att ta reda på hur det gått redan nu! Om jag känner mig själv rätt, så kommer jag testa i morgon även fast det är alldelens för tidigt. Det är dumt, jag vet, men det har varit så skönt att göra de sista cyklerna så jag kan dricka med gott samvete. Det är sååå jobbigt att alltid behöva tänka så här.

PP: Vad jobbigt att gå och bära den oron själv! Jag tycker absolut du kan prata ut här. Har inte riktigt koll på vilka som är "ogravida" just nu, men jag tror att iaf TT och jag tyckte det var helt ok (och nu svarade ju även Monchichi det). Kan verkligen tänka mig att det är en riktgt nervös väntan för er allihopa nu. Någon gång när jag trott att jag varit gravid, har jag kommit på mig själv att nästan önska att jag inte var det för att det skulle vara så jobbigt att gå in i det igen. Skickar en stor kram!

Snigelkatt: usch vilken jobbig situation. Att du inte har symptom behöver såklart inte betyda något alls, men jag förstår att du oroar dig. Kan du be om ett tidigare vul om oron blir för jobbig?

NN...tack för tummarna! Håller stadigt för dig med!  
 Jag är nog som du..testar mig lite för ofta ibland. Idag testade jag för att vi ska på fest ikväll..visserligen är det en dag sent oxå. Men jag vill kunna slappna av i mitt drickande. Tror inte alls att jag är gravid, isf har äl verkligen hoppat fel. Men vem vet..

monchichi: Jag förstår fullt ut hur du känner dig. Är man inte gravid så vill man att mensen kommer och om mensen nu bestämmer sig för att hålla sig borta så vill man ha ett plus på stickan. Jag hoppas innerligt att något av det dyker upp
(självklart hoppas jag lite extra på att du är gravid)

snigelkatt: Då ligger vi lika i tiden för jag gick in i vecka 6 idag. Och precis som du har jag noll symptom. Men så länge jag inte blöder så får man ha is i magen

icka: Tack gumman! Är skönt att veta att det finns någon för en...
Jag trodde att det skulle bli lätt bara man fick plusset, men ack så fel jag hade. Det är nu det är riktigt jobbigt.

Ninni: Tack vännen
Visst är det jobbigt att bära oron själv, men samtidigt är jag van att ta hand om allt själv. Där är så mycket som går runt i huvudet varje dag vilket gör att man blir helt utmattad. Den totala avsaknaden av symptom är nog det värsta. Allt det där som är så vanligt känner jag inte av. Skulle du känna att det blir för mycket "gravidsnack" så lova att du säger till

Ang testningen så säger jag "go for it" Under hela tiden så nästintill plågar man sig själv på många andra sätt så varför inte med att testa. Det första svaga strecket jag fick (supersvagt) var på Alla Hjärtans Dag. Det var på BIM-5 om jag räknat rätt. Jag är en testoman och förnekar det ej Jag tänker hålla tummarna hårt för dig!

monchihi, hoppas det blir plus o inte mens

NN, jag håller också tummarna för dig inför bim! Men om du testar imorgon och det blir minus, så kan du ju ändå vara gravid iom att du testar för tidigt?

snigelkatt, förstår din oro Har du testat på senaste tiden? Hur har det varit när du varit gravid tidigare, hade du symptom då?

Ang gravidsnack i tråden så tycker jag absolut inte att vi (ni) behöver starta en systertråd. Jag läser gärna om era graviditeter och förstår att ni känner oro inför vul mm. Det jag däremot inte gillar att läsa om är när någon skriver att det är jobbigt att vara gravid. Så länge ni inte klagar över ert illamående eller hur äckligt saker o ting luktar osv så är det ok för mig Som någon annan skrev är det ju meningen att vi ska stötta varandra även genom graviditeten! Det är så tragiskt att vi som genomgått mf/ma aldrig riktigt kommer att kunna njuta av en graviditet

Jemema: Känns som att det var riktat mot mig. Tog åt mig av det iallafall. Och dom flesta brukar säga att det är dom skyldiga som gör just det...
Det är och har aldrig varit min mening att såra någon genom det jag skriver (men jag tycker jag gör det för jämnan).
Vill gärna förklara mig lite iallafall, oavsett om det var riktat mot mig eller inte. Jag tycker inte att det är jobbigt att vara gravid då jag kämpade för att bli det, men jag tycker det är jobbigt att vara orolig och att inte kunna slappna av.
Jag kan inte mer än be om ursäkt

PP, du fattade helt fel eller så uttryckte jag mig inte tydligt nog. Det är helt ok att känna oro!!! Förstår dig till fullo. Kram!

Jag tycker att det är helt ok att ni alla berättar om era graviditeter, er oro, era graviditetskrämpor. Jag respekterar din åsikt Jemema, men jag håller inte med om att det har klagats på att vara gravid här.
Att t.ex. oroa sig över frånvaron av symtom som flera av er gör, eller som Icka att må illa jämt å ständigt, det påverkar ju en jättemycket. Illamående är för övrigt ett av de symtom som människan har svårast att stå ut med, det är ex. ett av symtomen som många cancerpatienter upplever som det jobbigaste Och som ni alla vet så har de ju ett gäng jobbiga symtom att välja bland, det säger en del tycker jag... Hur som helst - att inte känna att det är ok att skriva om det här känns för mig helt verklighetsfrämmande.

Jag vet att ni är många som håller igen med att skriva om sina graviditeter, och jag tycker det är synd. Jag tycker helt enkelt det vore skittrist om ni inte pratade om era graviditeter. Det är ju dit vi alla strävar. Om tråden bara handlade om våra missfall och motgångar och BIM och kurvor och ÄL och inte det som kommer sen, graviditeten, så skulle iaf inte jag bli långvarig här. För mig inger det hopp att höra att det faktiskt går bra för er.