ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Tristania: Jag har mina extra lite varje dag på dagis, mina små. jag slutar kl 12.15 o de är på dagis toll kl 15 må-to o då har de ätit mellis. Jag slipper drn konflikten hemma o jag hinner andas o ladda inför att vildarna ska komma hem. hinner slänga in en maskin tvätt o dammsuga av, göra läxorna med de två äldre syskonen o de får oxå lite lugnt när de kommer hem.Fredagar hämtas de kl 14 o då har vi fredagsfika hemma.Min lille son på 3,5 år är som din Nemo. Vi har en sele som vi sätter fast honom med vid matbordet för att överhuvudtagat få lite matro. Annars är han överallt o sitter inte inte still en hundradels sekund. Tar man sin kniv för att dela något så vips är han väck för att man inte hade 100 fokus på honom. O då sticker matilda o så är cirkusen igång. Vi spänner iaf fast honom. Han får två chanser o sen åker han dit! faktum är att BUP stöder oss i det. Vi kände oss dumma att vi gör så. Men som BUP sa när de såg första gången så slappnar han av o blir lugnare när han sitter fast. Son om han behöver hjälp med att hålla ihop sig! Vi behöver bara nu förekomma hans kastande o spottande vid bordet men det kommer oftast när han börjar bli mätt. Kanske vore något för Nemo?Ger du Omega?Hur söver du? Hur ser nattrutinerna ut?Se över dem o se vad du kan ändra på!!Vi gjorde så att A absolut skulle somna själv pga att det aaaaldrig gått med M. Jo tjena vad bra det gick! Efter att varje kväll fått jaga honom efter att han springer upp ur sängen 153 ggr o man var ovän varje kväll/natt när han äntligen somnade fram tills 3 års ålder!! Då borde jag ju fattat att det inte funkar för honom:-/ Nu iaf så är det så här:Kvällsmat kl 17Bada- pyjamas blöja. medicin (melatonin o theralen (hade samma rutiner innan)Bolibompa o nappar o frukt eller macka vid TV:n (enda måltid vid tv:n. Jag sitter med A o maken sitter med M. ett måste för att få de att gå ner i varv! När timstocken piper samtidigt som Bompa är slut så borstas tänderna o efter det väljs en bok. jag läser för A i hans säng, släcker efter det (liten svag som brinner i hörnet) o ligger kvar o låtsas sova tills hans somnar. När han försöker ta sig ur så lägger jag ner honom o sä'ger Godnatt vi ses imorgon.(schema med för alla rutiner)Nu somnar han på ca 10-15 min mot timmar innan o vi är vänner varje kväll o har en mysig stund (eh inte alltid med jämfört;))vi tar varannan kväll o alternerar ellan de små barnen.Sen kliver jag upp o har kväll med de stora barnen o när jag lägger mig så ligger jag bredvid Anton i hans säng, om det är min natt. Annars vaknar han kl 02-03 o sover inte mer förrän kvällen dagen därpå o det är jobbigt. Ligger en bredvid honon sover han till 04-05 om jag har tur!Nu blev det långt häör, men hoppas att det finns något som skulle kunna passa på Nemos behov!Kramar

åh....kram på dig!!! Önskar jag kunde hjälpa på något sätt! Hade vi bott närmare hade jag gärna haft honom hos mig vissa dagar. Ofta är de ju lugnare hos andra, så är det iaf med mina barn.Det är jobbigt när tålamodet tryter (mitt har typ tagit slut också...) när det är jullov dessutom. Man förväntas vara så jävla duktig och göra en massa saker...Jag och mannen jobbar heltid och har jobbat omlott under lovet. Inte mycket ork att göra saker då när man väl är ledig. Det har blivit lek i trädgård och sånt, men så får man ju världens prestationsångest när man hör om andra som drar till skidbacken och grillar korv etc...

tristania: Känner igen mig! Fy I var sådär från 1,5 års ålder tom han var 4 år. Hela dagarna var bara totalt kaos och när det äntligen blev kväll var det omöjligt att söva honom han kämpade i timmar tills han somnade helt svettig 12 eller halv ett på natten. Jag hade ändå bara ett barn då men jag var så trött på allting orkade inte göra nånting annat än att försöka överleva. Som tur var fick jag också extra barnomsorgstid, vilket jag bara utnyttjade när jag var så trött så jag kände att jag höll på å dö, och då med fruktansvärt dåligt samvete för dagis funkade inte nåt vidare för honom heller han bara antingen slogs eller satt och grät när han var där och inga barn ville leka med honom för han fattade inte hur man leker. Det var den tiden jag verkligen hade vart i störst behov av hjälp och då fick man inget, förskolan bara klagade på alla problem med honom men hade inga idéer vad det kunde bero på eller vad man skulle göra och bvc tyckte bara han var så liten å att man skulle vänta å se om inte han mognade å växte till sig. Började verkligen tvivla på mig själv som förälder och på mitt förstånd och tänkte att aldrig skulle jag skaffa några fler barn för detta är jag uppenbarligen inte ämnad för!Det var så skönt att få komma till barnpsykologen när han var 4 år och bara få bekräftat att det inte var jag som var galen, även om vi inte fick så mycket hjälp utöver det mer än en remiss till logopeden. Men efter 5 års ålder så började till sist vissa rutiner fastna, han sover på nätterna nu! Det har blivit lugnare, inte så att man kan jämföra sig med andra föräldrar till barn i samma ålder men har hyfsad kontroll på situationen nu och det är skönt. Vet inte vart jag vill komma mer än att jag känner igen mig i det du skriver och jag längtar inte tillbaka till den tiden. Jag brukar faktiskt dra mig för att ens tänka på den.

Tack för din berättelse :)Vi kanske oxå borde spänna fast Nemo - även om det låter hemskt...Ett bra tips som jag ska fundera på:)Vi har fasta rutiner på pojken, det är nog oxå därför han är extra vild nu när det är jullov och vi ruckar lite på rutinerna...Igår var det kaos. Jag grät mej till sömns... Han sov 1 timme på dagen (han brukar det), och jag la honom som vanligt i sängen vid 18.30. Jag var beredd på att det skulle ta 1 timme att få honom till sömns, men det tog mycket längre tid. Han snurrade runt i sängen tills klockan var 22.30 :( När jag inte orkade ligga kvar hos honom, gick han upp och lekte istället för att sova, bl a rev han ut alla sina kläder...Jag skulle haft Nemo på dagis även under lovet, jag förstår det nu...Och har tydligen lärt mej en "läxa". Jag försökte ringa till familjestödsprojektet idag, men utan resultat, det gör mej skitsur. Dom svarade inte ens under deras telefontid. Nytt försök på torsdag - vi måste ha hjälp.Jag ringde socialen, pratade med en trevlig tjej där som hade hand om barn med funktionshinder.. När jag beskrev Nemo för henne så sa hon "Med tanke på att både du och din 13 åring har ADHD så tycker jag att du ska vara mycket uppmärksam även på Nemo, det låter som att han har någon inre oro..." Och visst är det så. Jag är uppmärksam, och vi måst eha hjälp - och det nu.Tack igen :)

Jag jobbar åtta .15  ----lille sonen har slitit bort nr åtta från tangentbordet,,,grr ----- till 12.15 varje dag o har de små barnen, NPF båda två) på dagis till kl 15. De två äldre syskonen, 13-åringen med diagnos, hinner då hem o landa lite innan de kommer oxå, toppen. Nu har jag förra terminen pluggat en kurs på universitet, samtidigt som vi har x antal besök i veckan på olika ställen o lilleman, Anton 3,5 år har utretts hela hösten. Puh..det har varit en apjobbigt hösttermin!! Nu är examinationsuppgifterna klara o det känns såååå skönt! Nu ska ägna vårens em-timmar åt att städa, dricka kaffe o ladda batterierna!!!! Bra start på nya året!!!!