ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Hej i tråden!

Nu har jag hittat hit och skickar massor med Kramar till er alla

Åh, kikar in en snabbis och känner att jag har saknat er alla i tråden jättemycket

Många anledningar till att jag inte varit här inne på länge, men jag ska försöka att komma tillbaka (om jag får?)
Ser att många av er har det jobbigt i höstrusket och jag tror att våra barn kanske är extra mottagliga för mörkret och det dystra.

Jobbet kallar, men jag skickar iväg ett gäng kramar som räcker till er alla, så ska jag försöka kika in snart igen

Känns lite tråkigt att hoppa in i tråden och vara sur och gnälla men jag måste kräkas lite och görd det gärna hos folk som förstår vad jag menar.

Vi hade ett litet familjemöte hemma där vi bestämde tillsammans med M att hon skulle återuppta läxorna (Hon har haft läxfritt nästan hela terminen).
M går med på detta och igår morse gick jag för att prata med hennes lärare.
Vi pratar om läxor och hur vi ska lägga upp det, vi kommer överens om att M ska få jobba i sin mattebok och göra minst 2 sidor i veckan hemma eftersom hon ligger efter i matten, de andra får lösblad med uppgifter som de ska lösa.
Matteläxan är till tisdagar och eftersom de inte har matte i skolan på måndagar så tänkte jag lägga ner boken i väskan direkt.

Då händer det första som får mig att börja undra, läraren hittar inte Ms BÄNK!!!
Du får ursäkta säger han, vi möblerade om förra måndagen. När vi tillslut hittar bänken så står den placerad så att M sitter med ryggen mot katedern och tavlan!
Vi öppnar bänken och en hög av lösblad, teckningar, tygstycken och annat reser sig ur bänken. Läraren rotar runt en stund men hittar inte boken och säger att jag får leta själv. Jag får tömma hela bänken och börja sortera, hans komentar till oredan i bänken är -Vi har slutat att hjälpa M med städningen, annars kommer hon aldrig att lära sig. När jag påpekar att M har stora svårigheter med att organisera och att veta i vilken ände hon ska börja svarar han -Jag har märkt det, Så gick han!!!

De har också ett mycket märkligt lösbladssystem, allt som är färdigt får sättas in i pärmen, det som inte är klart ligger löst i bämken, de följer inte upp att M gjort färdigt utan det är ett egetansvar att lämna in sina uppgifter för rättning. M blir ju aldrig färdig med någonting om man inte puchar henne, så ni kan ju tänka er röran av alla ofärdiga uppgifter somväxer på hög tillsammans med teckningar och liknande.

Jag är fly fläng rasande och vi börjar än en gång fundera på skolbyte, frågan är bara vart och till vad??

Kramar till er alla och önskar er en bra dag

Tack allihopa för svar på mitt tidigare inlägg om M och skolan
Känner att jag behöver allt stöd jag kan få just nu. Blir extra deppig över att läraren inte tar på sig att uppfylla det som skrivits i handlingsplanen för M utan det verkar som om han struntar fullständigt i om hon når målen eller inte.
På fredag kommer jag att vara med hela dagen i skolan för att se hur det funkar i klassen.

Usch, läser om de biverkningar endel av era barn ha råkat ut för när de börjat medicenera vilken ruktansvärd situation för både barnen och er föräldrar.

Vi måste själva ta tag i detta med medicinering då det verkar som om våran remiss till barnläkaren på bup försvunnit. Men när man läser om detta som ni beskrivit så undrar man ju om det kanske är bättre att "ha det som det är".

Var med M i skolan igår och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om situationen, men jag har talat med läraren om att vara med en gång till innan jullovet.

En fråga till er som har lite större barn i skolåldern: Vi har inte pratat i klassen om att M har ADHD, men nu hade hon själv berättat för några klasskamrater. Det verkar som att det blivit lite diskussioner barne imellan, någon trodde att det kunde smitta och en anna sa att M inte alls har ADHD för då skulle hon inte kunna vifta med händerna vid sidan om öronen.
Jag och maken har pratat fram och tillbaka om hur man skulle kunna ta upp detta på ett bra sätt i klassen, det är ju ingen ide att låta läraren prata om det (med sin ickeexisterande kunskap i ADHD-problematiken). Hur hade ni gjort, hur ska man ta upp det så att barnen ar till sig informationen på ett possitivt sätt??

Många kramar till er alla och önskar er en trvlig helg

Tack alla som har svarat så skönt att denna tråden finns, att man kan få tips och ideer och framför allt stöd när det känns tungt!

Det största problemet med skolan är igentligen läraren, som trots sin absoluta okunskap om ADHD hävdar motsatsen och som vägrar ta till sig vad vi säger. Han verkar tro att M har någon form av förståndsnedsättning och han påpekar ofta hur förvånad han är över att M snappat upp och förstår så bra
M är medveten om sin ADHD, men totalt omedveten om hur hon kan uppfattas av andra.
Förra veckan kom hon hem och var helt förtvivlad över att en klasskamrat skällt ut henne och sagt att M går henne på nerverna. Jag kan ha en viss förståelse för att klasskamraten tycker så, men anser att läraren borde gått in i situationen och stöttat upp och förklarat både för kompisen om varför M gör/är så och sedan förklarat för M vad kompisen reagerat på, så att hon iallafall får en möjlighet att bli medveten om hur omgivningen kan känna. Ibland är hon bara för mycket
Vi hoppas mycket på att medicinering ska kunna hjälpa henne med koncentrationen, det märktes tydligt när jag var med henne i skolan att hon har storaproblem med uppmärksamheten. Jag pratade med henne och hade ögonkontakt, men så viker hon av med blicken och fastnar i något annat. Jag förstår att hon inte får något gjort i klassrummet, hon skulle igentligen behöva ha en person brevid sig hela tiden för att ha en chans att hålla de andra barnens arbetstempo.

Många kramar

Elegi. Om det är snubbeltråden du tänker på så har jag den, men är det något annat läsbart så får du jättegärna maila över det till mig (antingen här eller på FB)!

Vad roligt att höra att det funkar med medicinerna för A

Nu är det dags för MGP-nordic som jag lovat att se tillsammans med barnen.

God morgon i tråden

Är lite stolt över M som trots att hon var trött igår gjorde sin matteläxa!
(efter fick hon en oväntad belöning vilket ledde till att hon helt på egen vilja läste en sida i sin läsläxa också )

Hur ska jag göra för att få Ms lärare att förstå att M inte saknar "läshuvud" utan bara koncentrationen???
Han sa till mig förra veckan att M inte behöver göra vissa uppgifter i matteboken för att de är FÖR svåra för henne. Det värsta är att han säger till henna att det är för svårt och då tror hon på det (istället för att tro på sin egen förmåga, vilket vi jobbar stenhårt på här hemma för att stärka hennes självförtroende).
I går kväll gjorde vi några av de uppgifter som läraren ansåg att hon inte skulle klara, hon löste dem galant trotts att hon var trött! Det enda jag behövde göra var att hjälpa henne hålla fokus på uppgiften.

Önskar er alla en härlig dag