ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Matsituationen är nog ganska anourlunda i våra familjer än hos andra...
M kastar sig över grytor och kastruller på bordet och det kan se ut som om hon äter direkt ur dem innan vi andra ens har hunnit sätta oss vid bordet
Om hon inte halvstår eller är på språng så tar hon upp en ofantligt massa plats vid matbordet, en annan sitter inklämd med sin tallrik och kurar, för att slippa få en omedveten armbåge i ansiktet

Finns inget värre än att inte få sova!
Sedan 3 månader tillbaka sover barnen hela nätter här hemma och jag känner mig som en helt annan människa. Innan det hade jag inte haft en hel natts sömn på 8år och då har mina barn inte så stora problem med sömnen som era.
Känner verkligen med er och skulle om ja kunde, ge er några hela nätters sömn i julklapp!

De ringde från BUP tidigare idag och det verkar som om vi får starta med concerta nästa vecka.
Läkaren föreslog att vi skulle testa att bara medicinera på veckorna och vila på helgerna, är det någon här som har erfarenhet av det?

Tack solskina och ludenben för svaren

M vill igentligen inte ta medicin alls, men som skolsituationen ser ut så vill vi att hon testar.
Vi har diskuterat fram och tillbaka här hemma och hon har gått med på att ge det en chans.
Blir kanske lite konstigt att börja precis innan jullovet, men det kanske hjälper lite mot oron som ALLTID uppstår när inget är som vanligt.

Är det någon som vet om BUP brukar ha "stödträffar" för barnen?
Tänker på om de ordnar så att barn med samma diagnoser och erfarenheter får möjlighet att träffas och lära känna andra i samma sits?

sol1, tänker på dig och sonen
skickar styrkekramar

Hej!
Får börja med att hälsa dig välkommen hit

Min dotter är 8år och fick sin ADHD-diagnos för lite drygt 1,5år sedan.
För henne har det varit ett jättelyft att få ett namn på varför hon inte är som alla andra. Hennes självförtroende var riktigt i botten och hon tyckte att hon var kass och dum i huvudet.
Efter att hon fick diagnosen och börjat förstå sina svårigheter har hon blivit gladare, lugnare och börjar själv försöka hitta lösningar för att hantera sina svårigheter.
Just nu är hon inne i en period där hon frågar mycket och vi läser mycket om ADHD.
Ju mer man vet om sitt funktionshinder/funktionsnedsättning, ju lättare är det att hitta strategier och lösningar för att klara sin vardag.
Tanken är ju att våra barn ska växa upp till självständiga, starka och stolta vuxna och då är diagnosen en hjälp på vägen.

Läste vidare i tråden och ser att jag upprepat, vad de andra redan sagt:-S

Din sons framtid kommer att bli bra, han har ju en förälder som bryr sig om och gör sitt bästa

Hej, vad kul att lite "flickmammor" hittat hit

När vår dotter var liten var sömnen det stora problemet, hon sov max en timme på dagen och det tog 2-4 timmar att få henne att komma till ro och somna på kvällen.
Hon var otroligt rädd för allt nytt och klängig i nya miljöer.
Hade dåligt självförtroende i tidig ålder (redan som 2 åring sa hon att hon inte kunde, i en ålder då de aldra flesta kan och har ett självförtroende på topp )
Hon är motoriskt klumpig och kunde ramla pladask på plan mark fram till ca 5års ålder.
Hemma i sin trygga miljö utstrålade hon en energi som gjorde att man blev stressad av att vara i samma rum. Denna energi visade hon inte på dagis, utan där drog hon sig undan, var passiv och när det var vikarier på förskolan ville hon bara sitta i en känd frökens knä.
Hon har haft (har fortfarande lite) problem med att hon kissade på sig.
Hon har under årens lopp haft fruktansvärda raseriutbrott här hemma (kastat allt i sin närhet omkring sig, försökt att välta bokhyllan osv), vilket utomstående haft svårt att tro -Hon som är en så lugn flicka. är något vi fått höra mer än en gång....
Hon hade från ca 4-6 års ålder ofta huvudverk på eftermiddagar och kvällar som en barnläkare konstaterade var spänningshuvudvärk, hon ansträngde sig så hårt på dagis och när hon kom hem och slappnade av kom värken
I förskoleklass, blev huvudvärken, magont och hon ville inte gå till skolan och detta blev bara värre och värre.
Strax före jul var det så illa att hon grät sig till söms varje kväll och hon kräktes ibland.
Hur det löstes är en historia för sig, men det var nu som vi äntligen fick hjälp och en utredning (som vi kämpat med sedan M var 3,5 år). M fick sin ADHD-diagnos satt med frågetecken autism och hon har genomgått 2 st utredningar för att helt utesluta autismen. Idag har hon en "ren" ADHD-diagnos.
I skolan har det gått upp och ner, hennes trörsta problem är koncentrationssvårigheter och en lärare som saknar kunskap och intresse att vidga sina vyer. Han vet hur ADHD- fungerar! (not!)
Vi väntar på en tid för att påbörja concerta-behandling, men nu ringde de från bup och sa att vi troligtvis får vänta tills Januari.

Läste igenom vad jag skrivit och ser att det är det negativa som kommit fram men givetvis finns det masssa positiva sidor hos min dotter

Hon är också otroligt glömsk och man måste påminna henne om allt!
Allt som "går/automatik" måste nötas och tränas in.
Hon har svårt för tid.
Att veta vad hon behöver för kläder, skiner solen är det shorts och tunna tröjor som gäller oavsett om det är +22 eller-2.

Detta är nog ganska gennerellt för alla med ADHD skulle jag tro, och det jag skrev ovan är ett vanligare mönster hos flickor än pojkar.