ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Norgessan och Tristania - håller med Ludenben. Det blir bättre. Vi har också funderat på detta med att skaffa var sitt boende för att få det hela att gå ihop. Många, många kvällar har jag somnat med armarna runt min dotter och mina händer som levande hörselskydd för att stänga ute vrål, svordomar och ljudet av krossat glas. Nemo gör inte så, men jag begriper att det kan vara påfrestande på motsvarande sätt. Kan inte komma på någon annan lösning än avlastning. Efter regn kommer sol heter det ju, dvs det blir bättre, men det är så lagom kul att höra om man är nernött till fotknölarna. Önskar också att jag kunde hjälpa till med en mikropaus! Kramar...

Tristania: Jag har mina extra lite varje dag på dagis, mina små. jag slutar kl 12.15 o de är på dagis toll kl 15 må-to o då har de ätit mellis. Jag slipper drn konflikten hemma o jag hinner andas o ladda inför att vildarna ska komma hem. hinner slänga in en maskin tvätt o dammsuga av, göra läxorna med de två äldre syskonen o de får oxå lite lugnt när de kommer hem.
Fredagar hämtas de kl 14 o då har vi fredagsfika hemma.
Min lille son på 3,5 år är som din Nemo. Vi har en sele som vi sätter fast honom med vid matbordet för att överhuvudtagat få lite matro. Annars är han överallt o sitter inte inte still en hundradels sekund. Tar man sin kniv för att dela något så vips är han väck för att man inte hade 100 fokus på honom. O då sticker matilda o så är cirkusen igång.
Vi spänner iaf fast honom. Han får två chanser o sen åker han dit! faktum är att BUP stöder oss i det. Vi kände oss dumma att vi gör så. Men som BUP sa när de såg första gången så slappnar han av o blir lugnare när han sitter fast. Son om han behöver hjälp med att hålla ihop sig! Vi behöver bara nu förekomma hans kastande o spottande vid bordet men det kommer oftast när han börjar bli mätt. Kanske vore något för Nemo?
Ger du Omega?
Hur söver du? Hur ser nattrutinerna ut?
Se över dem o se vad du kan ändra på!!
Vi gjorde så att A absolut skulle somna själv pga att det aaaaldrig gått med M. Jo tjena vad bra det gick! Efter att varje kväll fått jaga honom efter att han springer upp ur sängen 153 ggr o man var ovän varje kväll/natt när han äntligen somnade fram tills 3 års ålder!! Då borde jag ju fattat att det inte funkar för honom:-/ Nu iaf så är det så här:
Kvällsmat kl 17
Bada- pyjamas blöja. medicin (melatonin o theralen (hade samma rutiner innan)
Bolibompa o nappar o frukt eller macka vid TV:n (enda måltid vid tv:n. Jag sitter med A o maken sitter med M. ett måste för att få de att gå ner i varv! När timstocken piper samtidigt som Bompa är slut så borstas tänderna o efter det väljs en bok. jag läser för A i hans säng, släcker efter det (liten svag som brinner i hörnet) o ligger kvar o låtsas sova tills hans somnar. När han försöker ta sig ur så lägger jag ner honom o sä'ger Godnatt vi ses imorgon.
(schema med för alla rutiner)
Nu somnar han på ca 10-15 min mot timmar innan o vi är vänner varje kväll o har en mysig stund (eh inte alltid med jämfört;))
vi tar varannan kväll o alternerar ellan de små barnen.
Sen kliver jag upp o har kväll med de stora barnen o när jag lägger mig så ligger jag bredvid Anton i hans säng, om det är min natt. Annars vaknar han kl 02-03 o sover inte mer förrän kvällen dagen därpå o det är jobbigt. Ligger en bredvid honon sover han till 04-05 om jag har tur!
Nu blev det långt häör, men hoppas att det finns något som skulle kunna passa på Nemos behov!
Kramar

Jojo, Emil vill häller inte kasta nåt...Han kan bli hysterisk om vi kastar en leksak som är HELT i sönder, eller en pärm på en bok...
ibland är det papperssopor också...Han älskar att packa in saker, så skulle han hat omslagspapper och vi hade kastat det hade det nog blivit ramaskrik...

Julafton gick bra, då var det nog så mycket med allt annat...(ang. omslagspapper..)

tristania: Känner igen mig! Fy I var sådär från 1,5 års ålder tom han var 4 år. Hela dagarna var bara totalt kaos och när det äntligen blev kväll var det omöjligt att söva honom han kämpade i timmar tills han somnade helt svettig 12 eller halv ett på natten. Jag hade ändå bara ett barn då men jag var så trött på allting orkade inte göra nånting annat än att försöka överleva. Som tur var fick jag också extra barnomsorgstid, vilket jag bara utnyttjade när jag var så trött så jag kände att jag höll på å dö, och då med fruktansvärt dåligt samvete för dagis funkade inte nåt vidare för honom heller han bara antingen slogs eller satt och grät när han var där och inga barn ville leka med honom för han fattade inte hur man leker. Det var den tiden jag verkligen hade vart i störst behov av hjälp och då fick man inget, förskolan bara klagade på alla problem med honom men hade inga idéer vad det kunde bero på eller vad man skulle göra och bvc tyckte bara han var så liten å att man skulle vänta å se om inte han mognade å växte till sig. Började verkligen tvivla på mig själv som förälder och på mitt förstånd och tänkte att aldrig skulle jag skaffa några fler barn för detta är jag uppenbarligen inte ämnad för!
Det var så skönt att få komma till barnpsykologen när han var 4 år och bara få bekräftat att det inte var jag som var galen, även om vi inte fick så mycket hjälp utöver det mer än en remiss till logopeden. Men efter 5 års ålder så började till sist vissa rutiner fastna, han sover på nätterna nu! Det har blivit lugnare, inte så att man kan jämföra sig med andra föräldrar till barn i samma ålder men har hyfsad kontroll på situationen nu och det är skönt. Vet inte vart jag vill komma mer än att jag känner igen mig i det du skriver och jag längtar inte tillbaka till den tiden. Jag brukar faktiskt dra mig för att ens tänka på den.