Vi är ett gäng mammor som har hållit ihop sedan sommaren 05. Vissa barn har både ett och två syskon. Vi berättar om våra barns framsteg och förundrar oss över deras förmågor. Vi stöttar varandra när det känns jobbigt och ibland bara delat vi vardaliga upplevelser. När tillfälle ges försöker vi också träffas allihopa.
Gamla tråden: www.familjeliv.se/Forum-11-266/m44929243.html
Tack meesa. 
De är så härligt accepterande i den här åldern. 
Det är oftast vår egen "osäkerhet" i de här frågorna som "rör till" det för dom. Är man rakt på sak så accepterar dom det mesta.
Jo, det där med döden är absolut svårare och jag hade inte heller kunnat svara på när? vem? hur? men eftersom han redan hade det där med att man dör när man är jättegammal så har jag låtit det vara så. Resten kommer sen, tror jag. Att börjar komplicera till det genom att försöka förklara vem-när-hur för att känna att han ska få "rätt" upplysning om döden känns som att gå saker i förväg...
Anton vet att vi kommer att dö och han och Erin också. "Då får nån annan bo här i Viskafors." konstaterade han. Jag höll med. Han blev lite orolig när han förstod att mamma&pappa inte kommer finnas men det här med att man kommer ihåg varandra även om man är ifrån varandra "brukar" lugna... Det har jag redan använt innan, då han t.ex. "vardagssaknat" sin Mommo eller pappa... Att man behöver inte vara ledsen för man har alltid med sig dom man tycker om. Mommo gör likadant när hon saknar Anton, som hon älskar jättemycket, tänker på honom så känns det inte lika ledsamt längre.
Tycker det passar sig även för döden så jag "kopierade" det konceptet och det verkar funka bra.
Heather, Anton är bara för söt, vilka tankar han har!! Tror inte Filip har kommit riktigt så långt i tankarna kring hur barn blir till eller kommer ut, vet att han frågade innan Ludde skulle komma hur han skulle komma ut men sa bara att doktorn på sjukhuset får hjälpa till och så var den diskussionen slut.
Vad gäller döden så har vi ju haft flera dödsfall sen Filip föddes varav Alva på 2år så vi har pratat ganska mycket död här och varför Alva gick bort och att hennes hjärta inte orkade slå längre och att det kan bli så om man är jättesjuk. Nu var ju inte Alva det men det vet han inte och försöka gå in på något djupare är inte läge just nu. Han pratar ganska mycket om kyrkogårdarna och vem som ligger var och vem som ska ligga jämte den och den när de dör sedan. Sedan har Filip sin låtsaskompis Tony som dör och kommer tillbaka lite tokigt och ser han en kyrkogård som han inte sett innan så kan Tony ligga på den... Antar att det är hans sett att berarbeta informationen att alla någon gång ska dö.
Igår var Filip på simskolan igen, kan inte låta bli att imponeras varje vecka av alla framsteg han gör! Så roligt att se hur han observerar läraren och de andra barnen och kopierar rakt av och gör rätt mer eller mindre första gången!
Vad gäller dagis så har jag funderingar på att göra dagsscheman som de har där. Fast ett veckoschema för att göra det lite överskådligare för honom vilka dagar som är vad här hemma. Värt ett försök iaf så han kanske känner att han får den "kontroll" som ev har saknats!
Ett enkelt och bra koncept yoysen.. Gör det!!
Nu har läget lugnat sig lite här, nu ska bara känslorna hinna ifatt.
Yoysen jobbigt det låter för er, jag hoppas mötet på måndag går bra och ni ska hitta en lösning.
Heather så söt Anton är! Här är det inga funderingar på varken död eller födsel förmodligen för att Elise inte har haft det i sin närhet.
Vi har i stället bekymmret att Elise är livrädd för hissar och dörrar. Hon lämnar inte lägenheten innan hon vet att vi går i trappor. Går inte på spårvagnar innan vi förklarat hur dörrarna öppnats och vad som händer om spårvagnen skulle gå sönder. Affärer som har automatiska dörrar går hon inte in i hur vi än försöker. I somras fastnade hon i hissen tillsammans med 2 kusiner. De var fast i den i ca 25 minuter innan reparatören kommit och öppnat. Jag antar att det är detta som ligger till grund. Men vet inte alls hur vi ska bemöta. Jag vill inte förstärka rädslan.
På måndag ska vi till barnmedicin och ta nya prover på Elise. Hon hade dåliga levervärden sist vi var där, kan bero på att hon hade haft magsjuka. Så hoppas att det ska vara återställt nu.
Jag önskar er alla en härlig helg!
Fröken T, låter inget vidare hos er heller! Hoppas verkligen att levervärderna är bra nu!
Vad gäller Elise rädsla, ni har väl en bra kontakt med BVC, kanske en idé att ringa och fråga, fick en hel del bra tips som jag redan kanske hade tänkt på men ändå skönt att få bekräftat att man tänker och gör rätt. Annars är det nog bara att prata och förklara som ni gör en bra metod och låta henne gå i trapporna när hon vill!
Igår kväll bjöd vi grannarna på middag och de undrade om vi inte skulle åka med dem på en weekend med barnen till Tanumstrand och ha en minisemester, så sagt och gjort, bokat och klart, minisemester i Tanumstrand den 6-8nov. Längtar!!!
Hej alla. Vi har har haft en så otroligt skön dag idag. Började den med bytardagarna i Nödinge, fyndade tre set vinterkläder till Bianca och en fleeceoverall till Milton. Sedan var det frukost hos svärisarna och efter det shopping på Nödinge Torg. Kalasfika för Biancas kusin hemma hos svärisarna igen, sedan åkte Daniel och köpte en ny bil åt mig (vi sålde min Passat eftersom den drog så mycket bränsle) och så till sist blev det middag för hela familjen. Nu sitter jag i soffan och slappar, barnen sover och Daniel är på flygplatsen och hämtar sin farbror.
Yoysen: Weekend på Tanumstrand låter så himla skönt. Se till att äta riktigt gott och koppla av!!
Hoppas ni andra har haft en bra helg. Sov gott.
Fröken T- Saga har också en räddsla för hissar och automatiska dörrar efter att hon gått in i en hiss och dörraran stängdes innan jag han med och det blev sån att jag och Saga stod på var sin sida om dörren. Nu är hon väldigt noga med att jag håller henne i handen så att det inte ska hända igen.
Yoysen-det låter trevligt med en minisemester
Nu har jag ett problem som ni kanske kan hjälpa mig med. Stackar Saga har fått stora blåser på tungans sidor. Jag har fått sova hoss henne hela natten. Hela tungan ser hemsk ut. Är det någon som vet om det finns något att sätta på hennes tunga för att lindra lite. Det märks när hon pratar att det är obehagligt för hon slutrar. Vad göra?
Är det vita förkylningsblåsor? Isf finns det salva eller munskölj (minns inte vilket) på apoteket. Det kan ju hjälpa med vichyvatten också..
Nu har vi äntligen tagit första steget mot något som vi har velat och pratat om länge. Vi har anmält oss intresserade av att bli stödföräldrar. Det var Daniel som ringde och tjejen som svarade blev tydligen jätteglad. De skulle dock sitta i möte nu på förmiddagen så hon skulle höra av sig igen i eftermiddag med lite information och sånt. Nu får vi se vart detta leder..
Meesa- jag ska åka in till apoteket och se vad de har. Jag tor det är höstblåser hon har, men jag har inte hittat några blåser på händer och fötter.
Meesa- stödföräldrar det låter ju jättebra. Ni är duktiga.