Tråden för oss äggdonatorer 10

Nej, jag vet tyvärr inte det. Det var först när jag lämnade in receptet på Apoteket som jag insåg att jag inte skulle bli nedreglerad - Vilket jag tackar för, har varit lite nervös för det - så jag har inte haft möjlighet att fråga om detta.

Pricken: Stort grattis! Härligt att läsa

Vitros: Jag passar på att svara på din fråga till Rödluvan.
Kötid för ÄD är idag ca 2 år på Huddinge. Kan du bidra med "egen" donator förkortas kötiden med ett år. Jag stod i kö i 10 månader innan jag fick mitt efterlängtade ägg. Jag fick hjälp fram i kön av en kompis som donerade ägg. Hennes ägg tog inte jag, utan jag har fått från en annan kvinna.

För mig tog det 4 1/2 år att gravid, så snacka om att jag är lycklig nu. Det har varit en tuff och lång resa för att komma hit. Nu när jag ser tillbaka på allt vi har gått igenom så känns det ok, men det beror på att jag har en bebis i magen. När man inte vet om man någonsin kommer bli gravid, då är längtan så himla jobbig.

Esska: TACK!

Stor kram till er alla.

Hej! Jag testar och frågar er här om det är någon här som skulle kunna tänka sig att ställa upp som äggdonator igen - för oss? Eller om ni känner någon som skulle kunna tänka sig det? Ni kan läsa mer om mig och min sambo i min presentation. Bara att ta kontakt i så fall! Tycker att ni alla är helt fantastiska - så underbart at det finns människor som er Kramar

Tack för era snälla kommentarer om mitt beröm! Man blir alltid glad av att kunna göra någon annan glad. I tex tråden om "Vi som gör ÄD i Europa" pratar vi mycket om hur fantastiska ni är, så jag tänkte att jag kunde gå in i er tråd och berömma er här.

Ja, ÄD-kön är helt separat ifrån IVF-kön. Så jag och min man har stått i kö för IVF i 1,5 år. Under den tiden har jag bla genomgått 9 inseminationsbehandlingar och 2 operationer, sen 3 IVF:er som tillslut ledde fram till beskedet att mina ägg troligen är orsaken till att vi inte blivit gravida... Ett otroligt sorgligt besked. Men som tur var hade jag hört talas om ÄD-möjligheten ett par månader innan detta. Annars hade jag krisat ordentligt i min förtvivlan. Så nu står vi i kö på Huddinge och ingen vet egentligen hur lång kötiden blir. Mellan 1-3 år sa de till mig. Allt beror på hur många kvinnor som vill donera ägg. Men eftersom jag fyller 40 om 1,5 år så chansar jag inte på att vänta utan skall nu genomgå ÄD i Riga. Har påbörjat hormonbehandlingen nu och hoppas på ett pluss i oktober.

Så åter igen: Ni är fantastiska och jag tycker ni gör något väldigt generöst mot en medmänniska. Det är kvinnor som ni som har givit mig tillbaka hoppet.

Hej alla!

Tänkte ta mig till denna tråd, då jag precis har påbörjat min vandring mot att donera ägg. Har varit på första samtalet på AVA-klinik idag.

Trodde att de bara skulle berätta mer om själva behandlingen och äggplock, men de frågade efter en halvtimme ifall jag ville på samma gång lämna blod- och urinprov. Såklart jag ville det! Har ju funderat detta med att donera under några år, så jag är garanterat redo. Bokade också tid för psykolog (det är ju ett måste enl. lagen) och fick med mig hem p-piller för att proceduren skulle bli enklare att genomföra. Jag har ju inte ätit p-piller eller använt några hormonella p-medel på 7år. Använder endast en p-dator annars.

Om en vecka ungefär ska jag träffa psykologen och sedan väntar vi bara på att min mens ska börja för att kunna börja tajma in det hela. Förmodligen, om allt går som det ska lär äggplocket ske någon gång i början av november.... det trodde syrran på kliniken iaf.

Det här är så spännande! Och det känns så himla bra att kunna hjälpa andra. Känner mig helt plötsligt väldigt harmonisk och lugn.

Tack :) Det enda motkravet jag skulle vilja ha på mottagarna är att de måste berätta för barnen hur de kommit till, det känns som de skulle förringa min insats annars (för helt obetydlig är den ju ändå inte). Men det är så värt det =)Vad roligt! Uppdatera här hur det går. Jag blir sugen på att donera igen själv när jag läser här men jag har ju bestämt mig för att vänta till mars.. Eller? :) Iofs tyckte ju barnmorskan att jag skulle vänta 1-2 år och det har gått 1 år först i april så de kanske tycker att det är för nära inpå om jag ringer o frågar.

Jag håller helt med dig. Om jag får barn via ÄD kommer jag berätta för barnet hur det kommit till. Det känns självklart för mig att barnet skall veta det.
Utan den insatsen ifrån en donator hade barnet inte funnits.

Självklart skall man berätta för barnet när det är moget om hur det blev till. Men om ni har läst om donationer i tidningarna så är det endast 10% tror jag det var som uppsöker sin spermadonator, på något sätt tycker jag det är vettigt. Donatorn donerar, gör ett jättebra jobb, men kommer aldrig att vara mamma eller så till barnet.

Ni gör ett superjobb som donerar, ni borde få bra betalt och dessutom borde det vara så att donatorerna är anonyma.

Bette

För min del tycker jag att det är helt upp till föräldrarna om de vill berätta eller ej. Det är deras situation och beslut, enligt mig.
Jag har dock inget emot om man vill berätta (och jag förstår hur du, HannaS86, känner). Jag känner iaf verkligen inget behov av att vara anonym, det tycker jag snarare är fel. För då ges inte ens möjligheten för barnet att få "geninformation", eller vad man ska kalla det (haha, kom inte på ett bättre ord).

Men innerst inne tycker jag inte att jag har en så stor del av barnets liv alls. Min del är så pytteliten i det stora hela. Det är upp till föräldrarna (och iof även barnet själv) att avgöra om det är något som spelar roll, om ni förstår vad jag menar.

Men som sagt, så kan jag absolut ändå förstå dina tankar HannaS86!