30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Jemema: Men är det helt uteslutet för er att bli gravida spontant? Visst kan man vinna på lotto, det händer dagligen, men det känns lite fel att en läkare skulle använda ett sådant uttryck i en kamp om ett barn.
Jag kan bara föreställa mig vilken smärta det är att genomgå IVF och allt runt omkring och sedan få missfall. Det är ju inte bara mentalt som man tar stryk utan även kroppsligt.
Attans vad jag önskar att jag kunde hjälpa er alla på något sätt...

Jemena: Jag vet inte hur du reagerar på detta, och vill du inte svara så gör inte det. För jag respekterar verkligen ert beslut...

Men jag kan inte låta bli att undra om ni fått all den hjälp ni kan få?  Om man har bestämt sig för att man inte orkar så har man, men om barn är en stor och viktig dröm så är det ju bra om alla möjligheter är uttömda, och att man vet att det inte är något fel som lätt kunnat åtgärdas...Har ni haft någon vettig doktor att bolla detta med? Har ni erbjudits kurator- el. psykologkontakt? Har ni gjort någon missfallsutredning? 2 mf/ma på raken är inte ovanligt att man har utan att något är fel, och du har (liksom jag som nu är gravid i v 8) inte uppfyllt 3 mf/ma som krävs för utredning. Men i ditt fall med övriga fertilitetsproblem så borde man ju tumma på reglerna även inom landstinget. Och gör man inte det så kan man gå privat. Har du fått någon behandling? Ibland kan det ju vara något enkelt fel som kan avhjälpas med progesteron, blodförtunnande och/eller kortison. I ditt fall är ju säkert prednisolon ett tänkvärt alternativ med tanke på grundsjukdomen.
Sen finns ju alltid möjligheten till adoption, vilket för många känns som ett stort svårt steg, men som självklart är ett alternativ till barnlöshet.

Hoppas du inte tolkar mina frågor fel. För jag tycker inte att barn är enda vägen till lycka och att bara ett barn kan fullända livet. För jag är övertygad att man kan ha ett rikt och lyckligt liv även utan barn.

TantTingeling, det är verkligen okej att du frågar!! Det är ju därför jag vill vara med  på ett sånt här forum, för att få alla vinklingar jag kan få på problemet.

Jag har kontakt med psykologen på SU, hon är jättebra och jag var där senast nu på förmiddagen

Jag har väldigt oregelbunden cykel, allt från fem veckor till åtta månader. Jag har aldrig lyckats få ägglossning vad jag vet, pergo funkar inte heller. Jag fick äl med hormonsprutor (Puregon) men läkaren tyckte inte att min slemhinna blev tillräckligt tjock för att anse att jag hade någon chans att bli gravid. Så chansen att pricka en äl som jag i princip aldrig har känns smått omöjlig. Och om jag nu skulle få äl så ska ju ägget bli befruktat och det ska finnas en bra slemhinna för embryot att fästa i. "Men det finns ju dom som vinner på lotto också"....

Vi har inte gjort någon missfallsutredning. Ärligt talat så vet jag inte om jag skulle orka gå igenom det också. Inte nog med att ha svårt att bli gravid, att också få upprepade missfall tog jag aldrig med i min beräkning...

Jag misstänker att min reumatiska sjukdom sätter käppar i hjulet. På SU vägrar de ta prover som har med de immunologiska faktorerna att göra men läkaren gick ändå med på att skriva ut Trombyl "om jag nu trodde att det skulle hjälpa". Jag har även tagit Enbrel och Prednisolon som jag fått utskrivet mot min reumatism, men som jag förstår också kan hjälpa för implantationen och missfallsrisken. Och om jag nu gör en mf-utredning så vet jag inte riktigt vad jag skulle kunna få för medicinering ytterligare. Det skulle väl vara om de hittar en genetisk faktor, och kanske donation skulle vara något för oss.

Jag har alltid tänkt att barn är en del av meningen med livet, men jag vägrar tro att det är hela meningen. Det känns som att vi har gjort så gott vi har kunnat. Det kommer dock alltid att finnas ett sidospår, "tänk om vi gjort såhär"... och så kommer man att hålla på. Och "bara" göra ett försök till. Och så vidare.

Älvan: Jag funderade i samma banor som Jemema att du kanske förknippar själva huset med något negativt. Ibland tar man ut sin egen frustration och deppighet över det som ligger närmast. Jag kan få ren ångest över att det inte är perfekt hemma eller i trädgården, om det är rörig mår jag inte bra och känner mig stressad. Tror att jag måste ha något som är perfekt och i ordning då jag själv är så splittrad.

Pillan: Kankse ska köpa några roliga leksaker då Appropå glidmedel så kolla noga att det inte finns nått spermiedödande ämne i det. Grattis till 9 år och du vet att jag håller tummarna för en kanonfin present.

TT: Hej! Har du redan hunnit in i v.8? Jösses vad snabbt tiden går.

Jemena: SKönt att du får hjälp av psykologen på SU, jag kände tyvärr inte att jag fick det. SU är inte bra på det här med bemötande och fertilitet, sen är de säkert bra på andra saker. Som du vet har jag haft mycket problem med SU och speciellt 2 läkare. Jag hade tur att Dr BE skrev ut trombyl till mig, nu hoppas jag bara på en bra fortsättning. En fråga, du hade enligt läkaren för tunn slemhinna, men hur tjock var den nu när du blev gravid? Vad fick du för nått att bygga upp den med då? Kan du inte kombinera purgeron och det? Har du testat med glandin? Jag har oxå problem med tunn slemhinna men de två cykler jag testat glandin har jag blivit gravid. Jag tror att du behöver en välbehövlig paus från allt nu, kanske kommer lusten att kämpa tillbaka eller så gör den det inte. Oavsett så stöttar vi dig här inne och respekterar ditt beslut. Kram.

Bettan: Var håller du hus?

icka, när jag gjorde hormonstimuleringar fick jag en slemhinna på knappt 6mm. Det går tydligen en magisk gräns på 7mm. Problemet vid de här stimuleringarna är att man helst ska få endast en stor äggblåsa, annars riskerar man tvillinggraviditet. När man gör IVF stimulerar man mycket hårdare och det blir fler ägg också. Men då plockar man ju ut alla ägg, och om det skulle bli över så fryser man in. När jag blev gravid hade jag 8 resp 9 mm slemhinna.
Jag har inte provat glandin, det kanske kunde vara nåt...

Lycka till med din leksaksshopping

Jemena: Tack Mitt problem är ju att jag blivit överstimulerad av pergo och släppt minst 2 ägg varje gång, så jag förstår hur du menar.

icka, samtidigt känns det ju löjligt. Jag skulle gärna "riskera" att det blev fler barn. Vad är oddsen lixom???

Jemema: Så bra att jag fick vara lite nyfiken
Jag kan förstå om det inte känns som att du orkar med någon mf-utredning. Det behöver du ju inte heller, om du inte vill och orkar och om ert beslut står fast. Och möjligheten att ändra sig finns ju också om dina tankar och din ork ser annorlunda någon gång senare. Men det är ju inget som du behöver fundera på nu, det växer nog fram i så fall.

Jag tänker inte inbilla mig att jag kan sätta mig in i din/er situation. Ni har ju inte bara mf/ma utan så mycket annat i bagaget. Men jag skulle absolut inte säga att loppet är kört efter 2 mf/ma. Men nån gång måste man ju välja om man ska lägga sin energi på denna karusell eller om man ska acceptera och försöka hitta lyckan i allt det andra i livet. Det viktiga är att man är att man verkligen känner att det är ett beslut som är välgrundat och att man verkligen är överens. Så att det inte kommer surt efteråt. Det är inget lätt beslut ni fattat, men det val ni gjort är säkert det som är bäst för just er.

Du har såklart helt rätt i både Enbrel och Prednisolon dämpar ju immunförsvaret, och därmed minskar risken för mf/ma orsakat av den anledningen. Men jag är övertygad om att fragmin/innohep också är en viktig del för de allra flesta i behandlingen mot upprepade mf/ma. Och framför allt om man har kända immunologiska problem. Progesteron är ju något annat som kan hjälpa, kankse ffa om man har infästningsproblem.

När har du fått dina mf/ma?

SU verkar för övrigt vara en av de absolut stolpskottstätaste gyn-klinikerna i Sverige, åtminstone när det gäller mf-utredning. Har inte hört om många positiva erfarenheter där. OM du någonsin skulle vilja/orka driva på om en mf utredning så kan det säkert hjälpa att byta läkare om du tidigare varit till någon av de värsta läkarna(Bettan och Irma har stenkoll om vem som är bra å dålig). Eller gå privat.

Bettan: Vart håller du hus?

Jemena: Ja du oddsen att det blir många barn har för mig varit rätt höga. Första gången var det ju tvillingar och andra gången fanns det tre hinnsäckar. Men för min del gör det absolut inget att de blir två, det har vi ju redan ställt in oss på iom tvillingarna sist. Jag ser det som en fördel att få två på en gång för jag vill nog inte göra om den här resan en gång till. Men tre, där går gränsen. Hur många IVFer har du gjort? Jag är inte helt överens med mig själv än när det gäller IVF, är inte sugen på det. Men jag måste nog tyvärr gå den vägen om jag ska ha barn OM inte undret sker så jag får egen äl och lyckas pricka in den. Jag testar med rosenrot i kombination med akupunktur nu för att ägglossa av mig själv. Har du testat akupunktur? Kankse det kan påverka slemhinnan?

Icka: Ja, jisses så tiden går. Fast å andra sidan tycker jag att den släpar sig fram. Har haft en riktig deppdag idag, då jag är övertygad om att det inte finns nåt därinne. Och hela 2,5 veckor till vul. Det hjälper inte direkt till att jobbet strular fortfarande, och just nu vantrivs jag sååå på nya stället, det är så lite att göra och jag klarar verkligen inte av att ha lågt tempo, det blir alldeles för mycket tid att tänka på och analysera annat :)

Hur är det själv? Och hur känns det nu efter den lilla "upprättelsen" du fått?