VIHPS VIII

Caribe: Jag känner igen mig i dig. Jag har slutat umgås med många kompisar för att jag inte ORKAR. De får barn och då orkar jag inte vara med. Maskros och jag har så lika erfarenhet av barnlösheten så därför betyder det så mkt att höras på telefon och mail. Man förstår precis vad man menar när man berättar saker kring familjelivet.
Igår var jag på en kräftskiva, A var inte med för han hade annat för sig. På kräftskivan var en tjej som nu visade sig vara i 20 veckan. Jag hade ingen aning om att hon är gravid. Har träffat henne några gånger i våras och sen i början på sommaren och sen nu igen och vilken överraskning. Naturligtvis hamnade jag mittemot henne på kvällen och bredvid mig satt en annan småbarnsmamma och inte drack något. Så jag tror även den tjejen är gravid. Jag kom aldrig iform igår kväll utan åkte hem vid tio och var så låg. Det är så tufft att se alla bli gravdia till höger och vänster, få barn nummer ett och sen två och kvar står jag helt ogravid.
A träffade på en gemensam kompis till oss i fredags. Jag frågade A nyss hur det var med kompisen. Jo, bra. Han och hans fru väntar sitt tredje barn. Sen hade de skojat om att hans fru är en riktig frögurka. Han behöver bara ta i henne så blir hon gravid.
Jag sa inget till A men tänkte att här har jag oskyddad sex i massor med år, insimineras med kanonspermier och gör IVF och inget händer. Varför är det så orättvist?

A vet inget om mina fertilitetsproblem. Jag har sagt att jag har oregelbunden mens och att jag har kollat upp mig och att de inte hittar några fel. Jag har inte velat dra in honom i det som jag och mannen gick igenom.

Jag kan bara instämma i hur underbart det är att ha en vän som vet EXAKT vad man går igenom. Jag har också träffat en IVF-vän på nätet som har kämpat på lika länge och med lika många behandlingar som jag själv. Vi mejlar flera gånger per dag, pratar i telefon och har till och med hälsat på varandra trots att vi har 60 mil mellan oss. Med varandra kan vi till och med skämta och vara ironiska om barnlösheten och misslyckandena.

Nu till min mörka sida som jag knappt vågar prata om. Jag önskar ju av hela mitt hjärta att min vän ska få bli mamma. Precis som jag mest av allt önskar det för min egen del. Det är dock betydligt troligare att det blir hon som lyckas och inte jag - hon har en mycket bättre prognos.

Ibland är jag bara så rädd för hur jag ska känna om hon lyckas. Jag är så rädd att jag ska känna mig övergiven, lämnad, ensam. Jag vill inte det! Jag vill inte känna mig övergiven av den som förstår mig bäst av alla! Tänk om jag blir missunnsam Jag vill inte det heller! Jag har otroligt dåligt samvete över de här tankarna.

Cah vilken mardrömskväll huvaligen!!! Det var duktigt att orka till 22 tiden!

Tickan det är ju naturligt att känna som du känner, det är ju viktigt att ha ngn att få stöd från och såklart blir du rädd att stå ensam kvar medan hon kan fortsätta med sitt liv! Tycker inte du skall ha dåligt samvete såna tankar kommer till oss alla!

Tittade lite på singelmamma söker man och tänkte på dig maskros när jag såg den ena tjejen som dansade 

Har en orolig vecka framför mig med testdag fredag morgon och möte och beslut om min framtid på jobbet torsdag morgon.... jobbigt...... nojjorna är som värst nu, chanserna att vi skulle lyckas den här gången när vi misslyckats så många ggr känns ju inte värst stor men ändå kan man inte låta bli att hoppas att det skulle ha fungerat...

Kram Kram

Hej tjejer!

Fullt upp här idag. Satte plantor i lördags o plockade lingon i går så jag har umgåtts med R hela helgen. Ibland känns det så bra o vi har det så mysigt,  sen känns han så distanserad emellanåt, så jag vet inte riktigt hur det här kommer bli. Jobbigt är det iaf. Urk.

Tickan: förstår precis hur du känner, fruppan o jag hade ju jättetät kontakt förut o testade med bara någon dags mellanrum, jag minus o hon plus. Det är verkligen blandade känslor, även om jag är jätteglad för hennes skull. Men hon förstår det iaf.

Caribe: jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska ha fungerat den här gången. Det som är positivt är ju att äggen klarade långtidsodling, det har mina aldrig gjort.

Jag har fortfarande inte fått min mens den är 9 dagar sen nu o det har aldrig hänt förut. Vågar knappt tänka på om det kan vara pga klimakteriesymptomen eller nåt annat. Kan ju bara säga att det vore verkligen ödets ironi om det var nånting annat. Nu när man inte vet varken ut eller in när det gäller kärleken. Tänker inte testa heller, varken vill eller vågar, utan väntar bara på att det ska börja.

Kram alla!

I'm no drug-addict, I'm a hug-addict

Ursch vad jobbigt maskros att det svänger så i förhållandet, det är ju jätte jobbigt när ngn man tycker om är distanserad speciellt för en analyserande känslo människa som du (och jag) jag hoppas verkligen att det ordnar upp sig! Betr utebliven mens så är det ju väldigt skumt? Tycker det ju vore konstigt om du börjar känna klimakterie känningar och sen uteblir mensen tvärt? Men man vågar ju knappt tänka att det kan vara ngt annat.... men hoppet finns ju alltid där! KRAM!

Ps maskros jo det är jättepositivt att jag lyckades få långtidsodlade ägg på så få ägg jag är mest rädd för vad som händer när dom kommer in i mig att min kropp med mina autoimmuna sjukdomar inte tillåter en stackars blastocyst att fästa....

Ja, jag tycker också det är jättekonstigt, enligt läkaren kunde man ha jättmycket symptom en månad o sen vara helt normal o fertil i flera månader o så där kunde det hålla på i flera år. Låter ju jättekul
Angående relationen så önskar man verkligen att man kunde sluta vara så analyserande

Hoppas din kropp sköter sig!

Kram!

I'm no drug-addict, I'm a hug-addict

vad är VIHPS ???

Ja det är inte lätt allt vi går igenom. Tur att man inte visste när man började försöka få barn för en sisär en miljard år sedan vad man skulle gå igenom.
Kram till dig Caribe! Och Maskros såklart oxå

Hej pp08

Från början hette tråden VIPS = Vi plussar snart
Sen fanns det en tråd som hette HK tråden = betydde ngt i stil med Härliga Kämpar ??

Hur som haver så hoppade samma deltagare mellan dessa två trådar och vartefter fler och fler lyckades bli gravida så var båda trådarna så tomma att vi slog ihop dom!

Då blev namnet VIHPS!

Trots det är vi inte många kvar här idag.... men vi är väl en 7-8 st kvarvarande kämpar...