Utredning e missfall som INTE leder till IVF mm Del 7

hurra för BP's uteblivna mens!!! och mensvärk kan ju vara tecken på båd' det ena och det andra!

Hej hopp!!!

Först: Grattis Truls!!! Tur att du gör som vi allsmäktiga säger

Ni skriver så mycket så jag hinner inte kommentera.

Måste ju bara flika in ang Trombyl att jag och Lycka är ju 2 som fått mf trots 1T/dag (Dvs innan DrB )
SÅ jag rekommenderar såklart 2T/dag redan från försök.
Jag fick receptet 1v före ÄL och plussade den cykeln.
Sen tycker ju jag att 2T tom v12 är det som funkar eftersom det var det som gällde för mig.
Och så länge det inte innebär ngn risk, så varför inte?
Förstår inte varför man ska "snåla" med det då om man inte får problem, som tex BP med magen.

ANg mitt Pyre och säte så kan han ju fortfarande vända sig själv. Är ju v34+0 idag så än finns det tid. Vill bara förberedea mig på vändning mentalt, men BM har inte sagt dte rakt ut ännu.
Men visst finns det mer plats andra gången och även att de fixerar sig senare.
Tack för alla tankar och synpunkter, ni är för goa!

Flygningen gick jättebra och E tyckte det var spännande
Idag sak vi till Lomma Beach BAdväder här!

Såg att det blivit en liten flicka, Truls. Stort, stort grattis!! Hoppas allt gick bra. Skriv gärna om förlossningen när du orkar och hinner. Du också Finesssan, såklart!
Bp - håller tummarna att du har ett pluss på gång....
Nu vaknar grabben.... Hälsningar till alla!

Hur är det med alla idag? Hur mår LillaD? Något besked, Babblar?

Ja, vad f-n skriver man för att trösta/stötta någon som drabbas av barnlöshet och mf? När man är nere och bitter över sin situation är väl det enda man vill ha en garanti för att om x antal månader har jag min bebis i famnen? Det är svårt. Men personligen känns det lättare att ta stöd av andra som varit med om liknande saker. Även om andra, s k "gräddfilare" vill väl så kan jag ändå känna att de fattar verkligen inte. Det går bara inte. Och jag kan SPY på att allt som rör barn, graviditet osv. alltid snackas om som något så NATURLIGT, HÄRLIGT, SPÄNNANDE och framför allt SJÄLVKLART. Det känns INTE helt naturligt för den som inte kan!

(Var tvungen att ösa ur lite, fick starka känslor av berättelserna om föräldrautbildningarna+lillaD:s fl-vänner.)

Kram på er!

hej söta krusbär! tack för att frågar! du misstänkte kanske av ovanstående maraton-inlägg mitt i natten att jag inte var tip-top? jag mår ganska bra idag, igår fick jag ngn akut depp. hade det inte varit för missfall nr 3 hade jag fått barn nu i slutet av juni och dessa "#?)/(#? BF datum som kommer och går... usch, jag "känner" flera på fl som plussade samtidigt som jag och de ska få barn nu när som helst... nåväl.

hur är det med dig vännen? nu när mensen kom sa du att du kunde ta proverna till mf-utredningen, har du ngn inbokad tid till det? Ska ni börja försöka nu innan ni gjort proverna?

cia: WELCOME TO SKÅNE, IT IS A WONDERFUL LANDSCAPE. yes.

Magis: ja, en del strul har det varit! Längre och längre cykler och utebliven mens därtill. Plus en del tvivel kring Trombyl. Eftersom jag efter analys-svaren från vår pojkes obduktion fick veta att det inte var några proppar i moderkakan börjar jag vackla ang. Trombylen, samtidigt känns det mentalt bra att börja med något nytt på något sätt. Svårt!

Lilla: visst är det svårt att ta till sig snälla ord från folk som aldrig varit där/haft det jobbigt! Håller med till 100%. Det är en helt annan sak när orden kommer från någon som själv varit med om det svåra, annars kan det kännas falskt och nedlåtande tycker jag. MEN - det är ju svårt, för som du skriver menar de ju väl.

Men det värsta som finns är känslan av att någon "gottar sig" åt ens olycka, även om det inte behöver vara så kan det ju kännas som om vänner osv gör det. Att de så att säga pustar ut och tänker "tur att det inte är jag"! Efter mitt senaste mf har några av mina "vänner" betett sig på sätt som tyder på det... skitdeppigt och bittert

BP: skönt att mensen uteblivit, förhoppningsvis av rätt anledning!

Cia: ha det så trevligt på beachen *jätteavis*

Själv sitter jag och "jobbar" , går väl sisådär. Försöker att koppla bort alla bebistankar genom att starta andra projekt, som att måla om möbler och sy nya gardiner och kuddar. Har inte sytt sedan syslöjden , men fick skitfina tyger från Svenskt Tenn i 30-årspresent som måste tas om hand. Vi ska låna en symaskin i helgen. Rädd att förstöra tygerna med mina dåliga sykunskaper bara! Men så svårt kan det väl inte vara att sy med maskin, är det det? Det finns väl manual?

Krusbär: håller med till fullo! Som den här IDIOTISKA artikeln:

www.aftonbladet.se/debatt/article2768713.ab

som bankar in budskapet att det är så lätt och naturligt att föda, och att det nästan aldrig går fel. Det gör det visst!!!

Poppy: Ja, den var verkligen idiotisk!

Självklart skulle jag också välja att bara "råka" bli gravid (fast självklart ytterst planerat *ironi*) och ta för givet att allt går bra och att det största problemet är hängigare bröst efter amningen. Klart som f-n att det känns naturligare än att ta en massa prover, äta en massa mediciner, få upprepade missfall och vara sjuk av oro om man väl blir gravid. Jag menar bara att man är på olika nivå och att det kan vara svårt att identifiera sig med varandra.

LillaD: Skönt att du mår bättre idag! Ibland har man riktiga deppardagar, det är en massa skit som måste ut så att man kan må bättre igen!

Vi ska nog inte försöka igen innan provsvaren har kommit. Men det känns helt ok att kunna äta och dricka vad man vill under sommaren, och inte riskera nytt mf på semestern.

Krusbär: ja, artikelförfattarna tycks glömma allt gott forskningen och läkarvetenskapen trots allt inneburit för kvinnor. Som historiskt intresserad häpnar jag över hur naiva de är: för drygt hundra år sedan var medellivslängden i Sthlm 33 år (!), och till stor del berodde det på hög barnadödlighet och kvinnor som dog vid förlossningar/mf/infektioner av olika slag. Tack vare läkarvetenskapen ser det ju helt annorlunda ut idag (även om det såklart finns jättemycket kvar att göra, såsom forskning kring mf t ex)

Graviditets- och förlossningsrelaterade komplikationer är ju den största dödsorsaken för kvinnor i de flesta u-länder. Visst är artikelförfattarna välmenande, men det känns lite som ett hån att man som kvinna med flera mf/dödfödda barn/andra komplikationer aldrig riktigt blir sedd.

Kanske lite OT, sorry i så fall!

Varit borta ett tag, försöker släppa allt vad bebis heter.

Men igår damp brevet från läkaren ner, och där stod det att alla mina prover var inom normala värden. Och det var allt där stod...
Hur hänger detta ihop med PCO, vad gör man nu?

Känns hopplöst....