Jag och min pojkvän, båda 16 år, har varit tillsammans i några månader nu och har redan börjat prata om att skaffa barn nu. Båda vill så fruktansvärt mycket och inget skulle få oss att ändra oss.
Problemet är bara hur andra skulle reagera på det... Hur låter det? Som att vi är konstiga?
Dessutom... om det är någon som har fått barn i så unga ålder kan ni väl berätta om hur det är med ekonomi ect.
Tacksam för svar.
Precis 
Det är säkert fullt normalt att PRATA om barn när man är ung och kär. Hur gulligt det skulle vara och allt. Men när man är 16 är man fortfarande ett barn själv.
Att seriöst planera barn är galet! Men det är min åsikt.
Och en sådan har jag väl rätt att ha, det är ju jag som kommer få vara med och betala för kalaset när ungen väl är ett faktum.
16 år är på tok för tidigt att planera barn. tänk på barn kostar djävla massa pengar. kräver massor av tid. att vara gravid är skitjobbigt och inte alls så där mysigt som alla tror. (tro mig är höggravid) Att han en nyfödd bebis är fruktansvärt krävande och dom där mysiga promenaderna med en glad bebis i en fin barnvagn inget att räkna med. (min son skrek så fort han nuddade sin barnvagn) att ha ett barn är såååå krävande. jag blev oplanerat gravid och fick min son när jag var 17. jag föreställde mig ett helvete och blev glatt förvånad över att det inte var så hemskt att vara mamma. jag älskar min son över allt annat och väntar nu ett syskon till honom. Men jag vill inte låta förmäten och som jag ser mig som förmer men jag hade verkligen haft min tonår. Jag visste hur man tar hand om sig själv, jag hade rest och upplevt massor av saker, jag visste vad ett tufft dagligt ansvar innebar och det var ändå en jobbig övergång från barn till "vuxen". det som gör mig så orolig är att jag inte tror att någon realistisk tonåring vill skaffa sig barn. utan vill man det så har man en rosaskimmrande syn på hur det är att vänta barn och sen få vara en familj. visst du är fullt medveten om att spädbarn kan få kolik och att som gravid så lider du men jag misstänker att du fortfarande ser på det i en romantisk synvinkel. det finns inget glamoröst med barn om du målar upp det värsta djävla tänkbara scenario och verkligen frossar i hur hemskt det kan bli och hur uppbunden hur fattig och förlossningsdeppig du kan bli så ser du att du kan vänta lite till. Visst att bli mamma är aldrig något man ångrar men varför stressa fram något? herregud du är 16 och ni har bara vart ihop några månader lev lite först och dejta runt, res, sup dig full och ha så djäkla kul som bara en tonåring kan ha.
Min första tanke är, hur har ni tänkt försörja er. Din föräldrapenning kommer inte bli mer än 4500:-. Det kostar mycket att ha barn. Ni har väl inte lust att gå till socialtjänsten för att ansöka om försörjningsstöd??
Hur vet du att ni kommer att hålla ihop? När jag var 16 bytte jag killar lika ofta som morsan bytte sockar typ. Visst ni kanske känner så här nu, men det kanske är ändrade förhållande om 1 mån. Att skaffa barn är något väldigt stort. Jag tycker ni ska börja med att gå ut skolan, skaff jobb och flytta ihop. Mycket kan hända i ett förhållande när man bor ihop.
Lev livet vett ja!!!!
Visst kan en ung förälder vara lika "bra" som en äldre. Men oftast har en sextonåring inte samma möjlighet att försörja sitt barn som en tjugofemåring. Hur många sextonåringar är självförsörjande? Jag förstår inte hur man på allvar kan planera barn när man inte kan försörja dem, hur hade mna tänkt lösa den ekonomiska biten, soc? Det är ju inget att sträva efetr. Vara ung och vilja ha barn? Ja, absolut! Att däremot skaffa utan att kunna ta hand om dem, vittnar ju bara om hur ung man faktiskt är. Det är ett stort ansvar att bli förälder, och att kunna försörja sina barn anser jag ingår i detta ansvar.
Jag har velat ha barn sen jag va 14.. nu fick jag det för drygt 4 månader sen. visst det är helt underbart med barn och det va helt underbart att vara gravid, men.. jag trodde aldrig det skulle vara så jobbigt som det faktiskt är. om din kille lämnar dig, hur gör du då? Det är bebisen som går i första hand och jag kan knappt göra någonting då han är mammig av sig. När sambon jobbar natt så kan inte jag äta middag förrän vid 22 då sonen somnat.
sen är det inte billigt heller! Jag jobbade inte tillräckligt mycket innan för att få högre föräldrapenning än 180kr/dag minus skatt på det! Och fastän sambon jobbar mellan 10-16 dagar/månad så har vi det tajt! det är mycket som måste handlas till en bebis! De växer ur kläderna så fort så man inte ens hinner använda allt man köpt!
Tänk dig för väldigt noga innan! Att bli gravid och vara gravid är inga problem, men tänk på att det faktiskt kommer en bebis som är beroende av er! Du borde prova på en dag så får du se hur det är! Det är ingen lek och jag är glad att jag inte fick barn så tidigt som jag egentligen ville!
Att vara en ung förälder har sina fördelar och även nackdelar.
Förutom bostad, ekonomi så tycker jag att man ska tänka på sig själv också.
Det är svårt att studera med barn, svårt att ta körkort och ännu svårare att leva upp till det typiska familjelivet när man är såpass ung. Att se andra föräldrar kunna ge sina barn ett eget rum, möblerat med fina saker, köpa allt som behövs utan att planera månader innan, kunna ge sitt barn valmöjligheten när det gäller aktiviteter (exp många flickor vill gå på ridskola, kanske bästisarna gör det.. hur skulle det kännas att neka barnet något sådant?) Dessutom så känner man som ungförälder det eviga vakandet utav alla för att man just är ung. Att hunsas med både inom sjukvården och omgivningen och alla ska rätta en för att man är ung, och även om du ger 200% så gör du alltid fel... det är inte roligt.
Dessutom tycker de flesta tiden mellan 14-20 år va den roligaste, vill ni inte leva ut den innan ni skaffar barn? det går inte att ändra på sedan.
ts jag har en dotter på snart 8 år och är själv 24.. jag var alltså 16 när jag fick en liten tös.. Jag hade min mamma över 20 mil ifrån mig och fick börja gå på soc.
Jag ska vara ärlig mot dig. Det är för tidigt att få barn när man är 16. Skulle jag ha samma val idag skulle jag valt annorlunda.. Jag ångrar absolut inte min dotter och skulle inte byta bort henne för allt i världen. Men som sagt hade jag haft valet idag med facit i hand så skulle jag valt annorlunda.
För det första vet du att det är dina föräldrar som blir försörjningskyldiga för både dig och ditt barn om du är under 18?? Alltså du får ingen hjälp nånstans ifrån ekonomiskt. utan du ska klara dig på barnbidraget och föräldrapenning. föräldra penningen ligger på ca 60 kr (tror jag) om dagen det blir det blir ca 2000 kr i månaden + barnbidrag på ca 1000 kr.. eftersom du slútar studera så får inte du behålla ditt studiebidrag om däremo din kille gör det så kommer ni alltså ha ca 4000 kr i månaden att leva på.
Du vet att ett blöjpaket kostar ca 200 kr om du inte ska ha lågbudgetblöjor. (som kan ge exem osv så att du kommer att behöva salvor osv som är svindyra) Har du otur så kan du inte amma och då måste du köpa mjölkersättning vilket oxå är svindyrt. Du är nog uppe i ca 2-3000 kr bara på det. och då har vi inte räknat hyra el mat...
på så sätt hade jag tur som hade en äldre kille som kunde försörja oss.. men hur kul är det att behöva fråga om pengar till allt..
sen när folk sa till mig va de tyckte och tänkte så pratade de bara om småbarnsåret. kolik gråtande bebisar mitt i natten spyor osv. Det klarar alla när det är ens eget barn. Men du kommer att tappa alla dina vänner... Det är sant. för när de går ut och festar eller umgås ska du sitte hemma och passa en liten. Det är sant.. jag trodde aldrig det skulle hända men det hände. man hinner inte med att umgås på dagarna för då har vännerna skola/jobb att sköta och på kvällarna så har man inte tid för då ska man lägga en liten sen är man trött...
Jag hade ett extremt snällt barn. hon vaknade bara en gång per natt och var väldigt lätt att söva men endå var man väldigt trött.. för man måste tvätta städa osv jämt..
En annan sak är att soc mvc mf kommer att ha stenkoll på dig.. det är helt otroligt.. när det gäller unga föräldrar bara letar de efter en anledning att ha någe att klaga på (känns det som iaf) om din eller hans föräldrar är barnvakt för ofta kommer det bli diskutioner om att ni inte orkar osv. även om det inte är oftare än vad "normala" familjer lämnar bort sina barn. Går du ut och festar kommer de hacka på det osv.. jag vart nästan av med min dotter för att jag var ute två fredagar i rad. det vart mycket prat om att jag inte kunde ta hand om henne att jag ev var alcolist osv.
Du gör självklart som du vill.. men jag vill bara varna dig för att du förlorar mycket... mer än du tror.. och du kommer ha många tuffa år framför dig...
är du så säker på att det kommer att hålla mellan dig och din kille så kan ni nog vänta ett par år tills iaf nån av er har ett jobb och hälst är över 18.. det kommer underlätta för både er och eran familj..
MvH en med erfarenhet.