Jag skulle nog inte rekomendera någon att skaffa barn med en person de bara känt några månader. Du måste känna en människa väldigt väl tror jag för att kunna lita på den till 100%, gällande hur han vill att ni uppfostrar ett barn tex. Hur ska ni dela upp föräldraledigheten? Det finns en miljon saker att tänka genom. Jag hade Att ni dessutom är 16 år gamla gör att jag tänker att ni förmdoligen båda två bor hemma hos era föräldrar fortfarande och inte har någon vettig ekonomi. Du kommer bara få det lägsta beloppet på föräldrapenningen (antar jag) och din kille kommer förmodligen antingen att plugga och knappt ha ett öre eller försöka få jobb. DET är inte lätt för en 16-åring utan utbildning eller erfarenhet och han är då inte heller berättigad till a-kassa och det finns en risk att soc säger att era föräldrar får stå för kalaset eftersom ni själva är "barn" och deras ansvar. Hur tycker era föräldrar inför den situationen? Om ni inte ens vågar diskutera saken med dem som ni täcker sätta i en sådan situation tycker jag nog inte ni är tillräckligt ansvarsfulla för att ta hand om ett helt eget litet liv som inte kan rå om sig själv.
Om ni då lyckas få en lägenhet ska ni lära er allt som hör till att bo hemifrån, vilket är en jäkla massa mer än man kan tro. Till på köpet ska du lära dig stå ut med din killes alla egenheter som du inte kommer upptäcka förren ni bor tillsammans. När man är 16 utvecklas man fortfarande oerhört mycket och ändrar intressen, åsikter och prioriteringar i hög hastighet. Det blir svårt för er att hålla ihop med andra ord. Även om det är svårt för äldre också, så blir man mer stabil med tiden och om ni håller ihop ett par år först så tror jag era chanser att lyckas höjs väsentligt.
Ovanpå alltihop så tror jag du bör läsa på ordeeeeentligt kring vad ett barn innebär på riktigt. Och då inte bara första halvåret, utan när de är 2 år och trotsar osv. Tänk efter om du är redo att offra ett år som au-pair, fylleveckor på hultsfred, att spontant dra på en konsert osv.