Jag och min pojkvän, båda 16 år, har varit tillsammans i några månader nu och har redan börjat prata om att skaffa barn nu. Båda vill så fruktansvärt mycket och inget skulle få oss att ändra oss.
Problemet är bara hur andra skulle reagera på det... Hur låter det? Som att vi är konstiga?
Dessutom... om det är någon som har fått barn i så unga ålder kan ni väl berätta om hur det är med ekonomi ect.
Tacksam för svar.
Jag var 18 år när vår dotter föddes och min sambo 20. För oss kändes det precis lagom, vi hade hunnit haft vår egen tid, rest med vänner, festat och bara levt och varit unga&dumma.
När jag var 16 hade jag nog inte varit världens bästa mamma 'ven om det säkert gått bra. Dessutom hade jag nog kännt att jag missat en del..
Vi har varit utomlands två gånger med våran dotter än så länge och jag tycker inte alls det är några problem att resa med barn, så att man inte ska få barn för man ska kunna resa tkr jag är ett ganska svagt argument. Däremot måste man nästan ha egen bostad&stabil ekonomi. Jag hade jobbat en del innan och det tror jag är ganska bra att ha gjort även om man inte måste ha gjort det.
Vi har alltid blivit bra bemötta på bvc och de hara aldrig haft någon extra koll eller så. Dessutom tkr jag att jag endast fått mer vänner än vad jag hade innan och de gamla har stannat kvar:) Men vi har alltid delat på allt så vi kunnat träffat vänner om vi velat.
Hur som helst, det viktigaste tycker jag är att man har egen bostad, kan försörja sig sjäva och kan ta hand om ett barn:)
Jag var 16 år när jag vart gravid jag och sambon hade varit tsm 2 månader och jag visste direkt att jag velade ha barn med honom fast våran son inte var planerad.
Jag hade tur att sambon hade både jobb,lägehet och bil.
Så man behöver inte leva av SOC eller föräldrarna!
Jag och sambon hjälper varandra så mkt de går med ekonomin. Vi använder mina pengar till maten och hans till boende, bil och sparande. Så fort jag fyllt 18 så ska jag söka extra knäck inom vården.
Jomen i ditt fall hade din sambo alltså jobb osv.
TS kille är väl också bara 16 år. En 16 årig kille är nog inte så mogen vid den åldern ännu. Jag har aldrig stött på en mogen 16 åring men nog vissa relativt mogna 16åriga flickor.
Hur var det jag hörde när jag var barn att killarna ligger "tankemässigt" 2 år efter tjejerna i den åldern- tonåren?! Vilket skulle innebära att han säkert skulle nöja sig med att trimma moppe, spela dataspel och snacka brudar med sina killpolare några år till utan att vilja fästa sig med vaknätter och blöjor osv nån längre tidsperdiod.
OM han nu inte är en kille som verkligen kan tänka sig detta 
Att planera barn som 16åring kanske inte är det bästa.
Vänta tills du gått ut gymnasiet först, skaffa ett jobb och en lägenhet. Ni har bara vart tillsammans i ett par månader så ni borde absolut lära känna varandra lite mer innan. Efter ett par månader är man fortfarande nykär och känner absolut inte till allt om varandra.
Sen visst kan man bli en bra förälder som 16åring, det tvivlar jag inte på(fick själv barn som 16åring) men det underlättar om man har utbildning, jobb och lägenhet innan!
Mytis:
Hur kan du skriva så? Som att du är säker på att det blir så för alla?
Hur vet du att hennes kompisar kommer lämna henne?
Sen är det en del "fakta" som inte ens stämmer...
Jag tycker inte att något du skriver stämmer in på hur det var när jag fick min son så jag tycker inte att du ska skriva det som att det ÄR så för det behöver inte bli så.
Dels det där med föräldrapenningen men också hennes föräldrar blir försörjningsskyldiga för både henne och barnet. De är försörjningsskyldiga åt henne men skulle de inte ha tillräckligt med pengar att försörja henne (tex betala hyran på en lägenhet) så kan hon söka bidrag eftersom att hon måste kunna försörja sitt barn. Så visst kan man få ekonomisk hjälp. Men jag måste säga en gång till att jag inte tycker att man ska planera ett barn om man vet att man kommer att behöva hjälp.
Sen att blöjor och ersättning skulle vara så dyrt, det är det inte. Minns inte exakt vad ersättning kostar eller hur mkt som går åt på en månad eftersom jag ammade hela tiden men blöjor har vi nog aldrig lagt mer än 2-300kr på en månad.
Sen kan faktiskt barn få utslag av dyra blöjor medan billiga funkar finfint 
Jag förstår att du bara ville informera och jag vet att många har blivit av med deras vänner osv när de fått barn. Det som störde mig lite var bara att du skrev det som att det kommer bli så. Inte att det kan bli så.
Det enda jag egentligen önskar är att jag hunnit gå klart skolan och skaffat ett jobb innan. Men egentligen kan jag inte önska det heller för hade jag inte haft min son hade jag inte kommit in på den linjen jag går nu så det kunde inte varit mer perfekt.
Mitt inlägg var riktat till Mytis
Jag skulle inte tycka att det verkade som ett sunt beslut att planera ett barn vid den åldern. tror visst att många jätteunga föräldrar är exemplariska föräldrar till just sina barn.
Men jag tror ändå att det är bäst att gå klart gymnasiet först så man har någon grund att stå på. annars får du kanske börja betala för dina studier om du blir för gammal för att läsa på gymnasiet gratis...
Jag hade inte ett slutbetyg när jag var 20 och fick min son och måste nu låna pengar till mina gymnasiestudier...inte så kul... och dom allra flesta arbetsgivare brukar ha gymnasiekompetens som lägstakrav!
Sen som 22åring kan jag inse hur ovuxen jag var som 16 åring, så här i efterhand. och då kan jag tyckas vara ganska barnslig nu också :)
Jag är glad att jag inte skaffade barn då, hade kunnat blivit mamma vid 14 års ålder men gjorde nu med facit i hand helt rätt beslut med att vänta!
Jag är gravid nu och fyller 22 om en månad och jag är så glad att jag inte är yngre. Jag har velat ha barn sen jag var 15. Jag tror att man kan bli en jättebra mamma som 16-åring men det är nog tufft att inte ha stabil ekonomi, inte ha gått ur skolan, bo hemma mm. Man är även långt ifrån mogen psykiskt även om man själv tycker att man är det. Jag är nu 22 har fast jobb, gått ur gymnasiet, ett stabilt förhållande sen sex år, ett hus, två fina bilar, en sambo med fast jobb och jag är så mycket mer mogen nu än när jag var 16. En sak som jag även tror är väldigt svårt är att ni inte är myndiga ni får ju inte ens bestämma över er själva än.
Jag hoppas att ni lyssnar till allas kloka råd även om jag förstår att det inte vad det ni ville höra. Men ni hinner med barn senare!