Vi som knipit färdigt del 2

Puma: Lämna honom med Lukas ibland. Du går helt enkelt ut nån halvtimme varje dag så får han bygga upp en egen relation. Det är nog bra att tvinga på papporna barnen så inte vi står bredvid och kan ta över om ungen blir för gnällig. Jag blev helt tokig om min kille hade osborn och han gnällde, sprang dit direkt. Nu försöker jag skärpa mig och min kille är ju hemma hela dagarna så vi har inte riktigt det problemet.

Men jag tror generellt att den som är mest med barnet blir mer lyhörd för dess signaler och därför är det extra viktigt att pappan FÅR (eller tvingas till hehe) egen tid.

Här har vi nästan omvänt, iaf idag. osborn gnäller och är rastlös så fort han är hos mig ,men fyrar av stoooora leenden åt halvsyskon och pappa och moster. Och inte vill han äta så mkt heller. Han gulpar i sig i fem minuter och sen är han nöjd i flera timmar. Skriker och är arg så fort jag försöker mata. Har för mig att flera av er råkat ut för detta förut så jag tänker att det går över...

Xeni: Tycker ni är starka som går och pratar, särskilt eftersom ni inte varit ihop så länge, så det måste vara som en extra chock hela småbarnslivet. Hoppas ni kommer rätt igen!!

Bamsekramar till dig Puma86!!!

Vi har det också lite taskigt här. Bråkar en hel del. Mycket beror nog på mig dock, jag har fått tillbaks lite av mitt taskiga humör från mina gamla depressioner... men nej, självklart beror det inte bara på mig.

jag säger som Xeni:  "Visst, mannen jobbar o blir trött. men vi kvinnor då? Som har ett heltidsjobb (minst) med våra barn. Vi går inte o jobbar men vi får stiga upp på nätterna o mata, aldrig får vi äta i lugn o ro, och aldrig får vi lugna raster. Och vi får inte komma ifrån allt en stund."
Det verkar inte min man förstå. Eller jo, ibland. Jag får sovmorgnar ibland och han ger mig stunder för mig själv vid datorn, men alltid e han där med Linnea och ska "involvera" mig i deras stund, så att jag ändå inte får lugn och ledig tid. Jag känner mig alltid stressad och kastar alltid i mig maten... 
Att jag e hemma och tar hand om Linnea och gör hushållsarbete.... det gör han också när han kommer hem. Men han kan ju aldrig greja när det är han som har ansvaret för Linnea. typ göra 2 saker samtidigt. då blir jag arg. och vad tror han att jag gör? lämnar bort Linnea för att kunna plocka i och ur diskmaskinen m.m?

Xeni: det testet fick jag också göra, men det var ju ganska tätt efter förlossningen, minns inte riktigt när men... men då mådde jag ju bra. Hade jag gjort testet idag hade jag nog svarat annorlunda.

Skulle nog va bra att få prata med nån, BÅDA två. För att få min man att förstå på nåt sätt hur jag har det. Men å andra sidan e det väl bara att avsätta lite tid utan Linnea och sätta sig ner och prata. Kyssar å smek e liksom helt bortblåst. Jag e så upptagen med Linnea att jag inte uppskattar det på nåt sätt, eller jo, smek möjligtvis och massage men jag har svårt att visa kärlek till min man just nu. KAN bero på all kritik jag får att jag går runt å gnäller.
Tack säger jag med, för att ni lyssnar... kram kram

Usch, det låter jobbigtdet där med att papporna inte verkar vilja ta en så stor del av föräldraskapet eller vad man ska säga. Här e det tvärtom. Så fort han komemr hem från jobbet på kvällarna (jobbar 9-18) så känenr han att han vill avlasta mig lite. Å det e likadant på helgerna. Idag frågade han om jag kunde hålla sonen lite, å då sa jag att han behöver ju itne känna att han ska ha sonen på dagarna när han e hemma, det e ju då vi kan hjälpas åt =) Sen äter ju Max ersättning, så han går även upp på nätterna å matar. Eller om jag tar nattmålet så går han upp tidigare å e med lilleman innan han ska till jobbet så jag får sova lite extra. Men sen kan ju detta oxå ha med å göra att vi har haft det rätt tufft efter han kom. Jag har haft en rad olika komplikationer efter förlossningen, så jag har inte vart helt okej nån gång än typ... Sen har vi en son som ev haft en släng av kolik, å som nu har en MYCKET bestämd vilja! Så det skriks en del här hemma på dagarna. Kanske därför han känner att han vill försöka avlasta mig lite... På onsdagar kl21 har jag faktiskt mamma-tid framför TV:n, haha! Då e det Top Model som gäller =)

Alltså, nu ville jag verkligen inte klanka ner på några eller skryta eller så, för det ska tilläggas att vi har bråkat massor oxå sen han kom. Det har vart ltie tufft med allt... Under graviditeten bråkade vi inte en enda gång... Så det e nog olika hur papporna reagerar, det e ju mkt nytt för dom med, å de kanske inte känner samma band som vi gör direkt heller...

Ojoj, nu blev det långt. Ska sluta nu, haha! Ska gå å se hur det går för mina grabbar som precis har badat!

Tack alla för erat stöd och råd!!!
Vi har pratat med familjerådgivare, och har funderat och vart påväg till d igen, men sambon verkar inte tycka att d e en prioritet... ska snacka med BVC om d då kanske han fattar om hon rekomenderar att vi ska prata med nån istället för att ja tjatar hål i hövvet på honom om att vi måste snacka med nån!!

Roots, jag har sagt till honom att han får gärna ta Lukas o gå ut o gå med honom i vagnen själv så ja kan få tid för mig själv o han får tid med Lukas, men d gör han aldrig ändå, d e så mycket snack o liten verkstad i den mannen...
Likaså att ja ber honom att hålla ett öga o underhålla Lukas medans ja e ute med hunden, på morronen t e x, men då somnar han nästan ifrån honom för han bara ligger kvar i sängen o försöker inte vakna till ens!!
Han kan inte ens ta hand om Lukas själv när ja e i duschen, han måste t o m då komma in o störa mig.. lr när ja ( har hänt EN gång sen Lukas föddes ) badat så e han där me... han klarar inte av att vara med honom själv, inte ens när ja ger honom möjligheten till d...
D som får mig orolig när d e så här e att vi hade ju planerat at han skulle va hemma pappaledig sen, men ja kommer inte klara att lämna honom hemma med Lukas när dom inte ens känner varandra... d kommer ju inte funka, ja kan ju lika väl lämna Lukas hos en dagmamma, hon känner honom lika bra som hans egen pappa gör... tragiskt men sant
Så som d ser ut nu så kommer ja va hemma hela tiden med Lukas...

ThePig, Jag pratar med honom ofta när vi e lugna o e ute o går t ex, o DÅ fattar han naturligtvis hur ja känner o tycker.. o han säger att d ska bli ändring på d... men sen faller han tillbaka i den onda cirkeln så fort man väl e mitt i d...så ja står handfallen...!!

Jag har ABSOLUT inget imot att ta hand om Lukas.. ja gör d mer än gärna, o hade faktiskt kunnat göra d själv, men då ska d va officiellt att ja e ensamstående med honom lixom.. annars räknar ja ju faktiskt med lite avlastning.. d e ju d han e till för lr!?!?! Och att lära känna sin son då me naturligtvis, men tyvär så verkar d inte som d e så intressant, han verkar tro att d kommer av sig själv, o visst d gör d väl.. TILL SLUT.. men d ska ju inte vara Lukas som ska behöva ta kontakt med sin pappa o undra vem han e typ, d ska va en självklarhet vem hans pappa e o han ska inte tvivla!!!!

Funderar faktiskt till och från att bli särbo och ställa mig in på att ta hand om Lukas själv ett tag, då kanske han fattar!?!?! Men d vill ja ju verkligen inte, men så här kan d inte fortsätta, inte när d kommer påverka Lukas så mycket... han har inte gjort nått för att förtjäna d

Usch fy, ja e verkligen inte den som tycker synd om mig själv lr vräker ur mig så här i vanliga fall, men nu känner ja att ja måste bara SPY ut allt.. innan ja spyr på riktigt!!
E så trött på allt o hoppas innerligt på en förändring, vill ju ha d sköna familjelivet som vi båda drömmer om... och som alla förtjänar!!!

Jag har hakat upp mig lite på det här med att papporna ska "hjälpa till" och att "avlasta". Tycker att de ska ta sitt ansvar istället, och vilja ta hand om sina barn ändå. Inte bara för att avlasta, eller hjälpa till. Förstår ni?

Har fått min man till att säga att han" vill ha Linnea lite" nu. Det underlättar mitt pressade hjärta en hel del.

Idag har vi varit hos farmor och farfar å njutit på deras fina uteplats. Min mans farmor var där också, så vi tog ett 4 generationerskort
 
Vet ni hur länge man ska hålla på med smakisar för gluten´s skull... kan man öka upp till en hel portion efter en vecka, eller ska man hålla på längre med smakisar? Får fråga på föräldragruppen imorgon, ska ju prata kost då. tänkte om ni visste bara... för jag litar ju inte riktigt på vår bvc-tant som sagt var....

Grötsmakis menade jag ju förstås... inte smakisar.

ja fick höra på BVC sist att man inte ska ge hela portioner innan som är 6 månader.... så man ska nog fortsätta med smakisar ett bra tag... kan ju öka mängden lite kanske....

Puma: Jag skickar dig stora kramar!!
Är ändå inne på linjen att du ska gå undan och tvinga honom till egen tid och eget ansvar.
När min kille frågat mig för mycket, typ "vad ska han ha för kläder" " ska han ligga på mage" så säger jag bara "men JAG vet inte". Nu tar han mer initiativ själv.

Du behöver ju inte gå hemifrån men är du i duschen så lås dörren, eller säg - "jag kan inte svara just nu, jag kommer om en kvart" så han tvingas ändå. Och han somnar ju nästan ifrån honom för att han vet att du kommer dit och räddar honom från ansvaret inom kort. om han vet att han är ensam en lite längre stund med sin son så kommer han garanterat vara på helspänn. Lättare sagt än gjort att lämna sin fina son i händerna på någon klumpig typ även om det är pappan, men jag tror det är bättre att försöka. Fixar han att trösta en gång så kommer hans självförtroende att öka och så ökar lusten att sköta honom.

Så tror jag, men det är självklart svårt, känner ju inte er "på riktigt".

Puma86: Hoppas verkligen ni hittar en väg framåt! Prata och få honom att inse vad han har att förlora. Om möjligt, säg att du behöver t ex en kväll för dig själv, åka och träffa kompisar, träna eller vad du är sugen på. Jag vill gärna tro att när de väl är ensamma tillsammans så kommer det med automatik bli mer naturligt för din sambo att ta Lukas.

Håller med om att det egentligen inte handlar om att avlasta utan att faktiskt ta sin del av ansvaret. Har hört kompisars sambo/män uttrycka sig " nej, jag kan inte följa med ikväll jag är barnvakt...." Barnvakt till sitt eget barn?? Så tror jag inte att en mamma skulle uttrycka sig, är så glad att inte min sambo gör det heller.

Jag har haft tur, min sambo vill väldigt gärna vara med Viggo, men ändå dyker det upp lite känslor som ni beskriver, speciellt om Viggo gnäller lite så hör man - vi ska se vad mamma håller på med... - och då blir det ju inte riktigt så att man får en stund för sig själv. Men jag upplever att det mer handlar om osäkerhet, i och med att jag just nu är hemma så har jag haft chansen att lära känna Viggo bättre och därmed tyda hans signaler. Sambon vill men blir osäker på hur ska jag göra och vad är det som gäller just nu. I början var jag lite väl snabb att gå in och tipsa, men biter mig nu i tungan för att de ska hitta sitt sätt och sina metoder tillsammans.

Blev ett långt inlägg... Framförallt hoppas jag verkligen att ni hittar ett sätt att hantera situationen Puma86!

Ja camant: det gäller verkligen att bita sig i tungan. Så att papporna får lära sig på sitt sätt. Var också väldigt snabb med det... men håller på att ändra mig.

Barnvakt... gaah, ja tur man inte har en sån man iaf! Min man är egentligen underbart härlig men i en sån här pressad situation med sömnbrist och så mycket nytt så är det väl ganska naturligt att det blir lite tvister...

nej, nu var det en tjej som vill rapa, får ta upp henne. hörs!