Vi som knipit färdigt del 2

Jag tappar också massor av hår!!! Hår överallt; på golven, i badkaret osv. Hoppas det slutar snart.

Tycker inte den brusar så farligt, man hör tillräckligt bra iaf.

Oj hjälp vad ni har skrivit!! Och vad mycket TRÅKIGHETER :/

eldflugan: Nej d får inte va sant... Usch vad jag blir lessen för er skull. Hoppas verkligen att allt reder upp sig och att lille Oliver börjar må bra. Men roligt att han har börjar "prata" tillbaka iallafall, det måste ju vara ett tecken på att allt är på bättringsväg! Tänker på er. *Styrkekramar*

Och alla ni som har det jobbigt i era relationer: Här har ni en till... Min sambo hjälper mej så mycket han kan (men han har mkt på fritiden och mycket jobb så d blir tungt ändå), men vårt förhållande har varit allt annat än bra sen Alma kom till världen, vilket är jättesynd. Hade ju hoppats på att det skulle bli BÄTTRE när hon kom, men så blev det inte, fattar inte ens hur jag kunde inbilla mej det... Hur som helst, så vet vi att vi älskar varandra och nu ska vi flytta och försöka börja på ny kula. Det är bara att inse att ett barn är en stor påfrestning på sambolivet också. Men bara man klarar första året utan att skiljas så brukar det gå bra sen, är det inte så det sägs?:)

Eldflugan: Hoppas allt löser sig! Som så många andra redan gjort så skickar även jag lite kramar.

Men jag undrar lite om hur han va innan, å hur ni kom på vad som va fel. Vad var det som gjorde att ni åkte till sjukhuset? Du behöver verkligen inte svara om du inte vill. Jag undrar mest för att vi har en son som (tyvärr) gnäller 90% av sin vakna tid, å vill inget längre. Han tar inte napp längre, han vill inte åka vagn. Ja, det mesta verkar kass just nu. Han äter som en tok å iom att jag ger ersättning så "ska" man ju helst inte ge dom mat för ofta osv, men han skulle nog kunna äta hela tiden känns det som... Sover korta stunder, men flera stycken istället. Å han vill bli buren, heeeela tiden. Det påfrestar... Jag peronligen har en känsla av att nåt e fel, har haft det sen han fick sin tremånaders spruta. Då tyckte jag han blev som förbytt. Okej, det skreks en del innan oxå, men inte på samma sätt. Då kunde han sitta hos en å gosa vissa stunder, å han blev inte tokig om man satte sig ner i 2 sek...

Han hade ju iofs en släng av kolik i början, men vi tyckte att det blev bättre å bättre ju längre tiden gick. Men som sagt, den där jäkla sprutan...

Usch, nu blev detta ett långt inlägg, men jag ville skriva av mig lite bara... Nu älskar jag ju givetvis min son över allt annat, hoppas inte det låter som annat! Han e underbar på alla sätt å vis, det e bara det att allt gnällande å illvrål tär på en... Förhoppningsvis e det en fas han e i nu, som går över snart!

Nepp, nu e det gonatt från mig =)

lurvan 83: Jag känner igen mig i din beskrivning! Håller med om att det är väldigt påfrestande, men även jag hoppas på att det är en utvecklingsfas som går över. Vår lilla tös hade oxå kolik i början så jag vet verkligen hur stressande barnaskrik kan vara och hur hjälplös man känner sig. Men trösta dig med att imorgon är en annan dag och att det säkert går över med tiden- kanske imorgon! Så tänker jag när det är jobbigt. Var heller inte rädd för att be om hjälp och avlastning från tex. mor/far-föräldrar. När Leah hade kolik så väntade vi i 17 dgr innan vi bad om hjälp, och då hade hon skrikigt konstant mellan kl 22-04 varje natt. Vi var två levande vrak och kände oss totalt värdelösa. Men så fort vi fick sova lite blev allt så mycket lättare, och man fick tillaka energi och ork. Så håll ut - efter regn kommer sol!

Devania: tråkigt att ni har bekymmer, men försök vänta ut stormen jag tror säkert att det blir bättre med tiden:)

Froggy o The pig: här har ni en till, skulle säkert kunna göra en peruk av allt hår jag fäller:)

Läser att flera av er andra också upplever att vår kära små blivit lite mer gnälliga och "klängiga". Viggo är allmänt väldigt glad och studsig, men kan just nu utan förvarning brista i gråt/illvrål och vill gärna vara nära. Läser boken "Växa och upptäcka världen" och Viggo stämmer bra in på att det är ett stort utvecklingssprång kring vecka 19.

I och med att våra barn är ungefär lika gamla så är det så himla intressant att höra att det faktiskt verka ligga lite i det där med att alla barn går igenom vissa faser vid ungefär samma tid.
Kan ju vara en tröst att det i och med det går över

Ha en fantastisk dag!

Glömde skriva: Vi har en Padwico 938 som vi är väldigt nöjda med. Används flitigt när Viggo ligger ute och sover i sin vagn och jag vill hinna göra något inomhus!

Tappar oxå sjuuukt mkt hår! Gjorde även det innan jag blev gravid, tyckte jag hade hur tunnt hår som helst. Men precis som Impala skriver, så tappade jag no ginte ett enda under graviditeten! Tom min svägerska som e frisör, sa när hon skulle klippa mig: att nu får jag nog tunna ut håret =) Trodde inte det va sant, haha! Men nu tappar jag lika mkt igen...

Jag och minea är med i en studie om AD-droppar..De vill kolla om ad-droppar gör en mer allergisk. För att det har kommit fram att d mammor som har slarvat med ad-droppar till sina barn har blivit mindre allergiska än barn till mammor som är väldigt noga med dem.

Min mamma gav oss aldrig några droppar. Hon tag bara med sig flaskorna hem=). Kan ju säga att jag är rätt så normal i alla fall=).. om man nu kan vara d=)