Det svåraste med våra sjukdomar är ju att symptomen är så luddiga att man kan tro att man bara är stressad, utbränd eller mår psykiskt dåligt. De flesta läkare på vårdcentraler är heller inte särskilt kunniga i området så det krävs att man träffar rätt läkare på en gång eller så går man sjuk i många år som flera av oss här har gjort.
Jag blev sjuk runt 96-97 men blev itne diagnosticerad förrän 2005 tror jag. Då hade jag mått dåligt länge helt i onödan. Speciellt eftersom jag varit på utredning hos hjärtspecialister eftersom jag ahde såna hjärtklappningar och då var jag bara 13 när jag blev sjuk. Då ligger ändå sköldkörtelproblem i min familj och släkt. Det var mamma som kläckte gåtan till slut så då ringde jag till vårdcentralen och sa att jag trodde att jag hade struma. Först då hände det grejer.
Det kan ta lång tid innan kroppen börjar återhämta sig.
Hur mycket levaxin äter du nu?
Det bästa är att bara försöka ta det lugnt och inte tänka på bebisverkstad just nu. Varken du eller bebis skulle nog må bra av det.
Tänk först och främst på att du ska bli frisk och må bra, då kommer nog det andra av sig självt.
/ Snuvan
Pucko Buffy skrev 2008-05-22 13:30:31 följande:
Alfredboy: Hej, jag har förstått att det tar tid innan man mår bättre och lång tid innan man mår riktigt bra. Jag är också glad att jag inte lyckats bli gravid, då det inte alls är bra för fostret att ha så här låga värden.Det värsta är nog att jag inte fattat hur dålig jag egentligen har varit. Allt har bara rullat på. Innan jag fick diagnosen trodde jag faktiskt att det var psykiskt, även många runt om kring mig tänkte nog i de banorna. Jag har alltid varit nästan extremt smal och plötsligt började jag gå upp i vikt. Härledde det till p-pillerna men när jag tänker efter så har det nog varit en kombination som kommit smygande de senaste åren. Det som är jobbigt med diagnosen är att jag vet inte när mina prover blir så bra att vi vågar försöka igen. Ganska frustrerande då min ålder ligger mig lite i fatet. Jaja det är bara att bita ihop och hoppas på det bästa. Jag orkar inte läsa igenom alla tidigare trådar så finns det någon i tråden som var lite "äldre" och har blivit sjuk och sedan skaffat barn? Skulle ni då ge en hint om hur lång tid det tog innan ni vågade börja tillverkningen efter sjukdomskonstaterandet, tills knottingen var ute, så blir jag jätte glad. Kram kram o tack på förhand/ Gith
