Fortsättningstråden för oss som är rädda för både vaginal förlossning och kejsarsnitt.
Välkomna nya som gamla.
Del 2 www.familjeliv.se/Forum-2-254/m25995181.html
Del 3 www.familjeliv.se/Forum-2-254/m28701428.html
Känner att jag sakta börjar tappa fokus o skärpa. Jag som var sååå laddad!! Men får väl börja m med avslappnings cd o mentalträning igen...
Usch, det är verkligen vedervärdigt att gå över tiden! Hoppas att det sätter igång nu så att du slipper vänta längre! *kram*
har inte fött ännu - har dryga 4 veckor kvar. men har varit på aurora och på förlossningen på besök. Känns helt ok nu med den planeringen som står i min journal. tydligen ska man också säga att man är samtalspatient när man ringer in om det är dags för då kan de direkt se vad som är viktigt i mitt fall.
mammamu - hoppas det går vägen för dig, kanske bra med igångsättning så det blir mer planerat? håller tummarna!
Guido: SÅ skönt att du är lugn med den plan ni gjort upp! Lycka till!
Hej!!
Jag hoppar in här eftersom det verkar vara en tråd för mig. Har bf 23/8 och min bm hade skickat remiss till sjukhuset så att jag skulle få prata med någon men de skickade tillbaka den för de har tydligen redan för mycket att göra o har skickat tillbaka remisser i 2 veckor nu Nu ska jag istället få träffa en psykolog. Känns inte som att det är samma sak men det är bättre än ingenting.
Dessutom gick min bm i pension nu o den nya jag ska få träffa nästa vecka ska gå på semester direkt efter så då får jag träffa ytterligare en ny person....
Psykologen ringde mig precis o bokade in en tid nästa vecka o när hon började fråga om min rädsla så började jag gråta...känner mig så otroligt töntig för att jag är så rädd så det känns väldigt skönt att se att jag inte är själv.
Ni som har gått på någon sorts samtal, känner ni att rädslan har blivit mindre??
D 1980 skrev 2008-06-26 16:26:01 följande:
D1980:Jag tyckte som sagt att när jag träffade en bra bm som lyssnade och bekräftade utan att döma så kändes det bättre - sedan är det klart att det är en personkemigrej också med den man träffar.
Och - egentligen, vad är det som är konstigt med att man är rädd för en förlossning? Underbart för dem som kan känna att kroppen kan det här osv...men det ÄR ju en stor process att gå igenom, både för själen och kroppen - ingen vill väl heller ha ont eller hur? De flesta bm tycker ju iaf att rädsla inte är konstigt. Men jag tror det är viktigt att så mycket som mmöjligt försöka grunna ut vad DU behöver för att känna dig mer trygg - lyssna på olika råd men ta till dig det som känns bra för dig. Oftast reagerar man instinktivt på det som andra säger men är kanske så mottaglig för råden att man känner sig misslyckad om man inte känner likadant - nu lät det invecklat...Men så här ungefär:
Har hört en del bm säga under förlossningen - varje värk tar dig närmare ditt barn. Instinktivt reagerar jag med att bli skitförbannad och vilja skrika håll käften men utåt sett så kanske jag känner skuld för att jag inte känner så - att smärtan är positiv (bläh).
Hoppas att jag lycklats nå fram lite och att du kan vara kritisk mot MINA råd ;)