Katastrof=(

Svika honom för en stund??
Han blir också sviken för gott,
precis som du blir sviken för gott.

Svårt. Men jag tror det finns så många fler människor som ångrar en abort, än ett barn.

Kommer du att kunna förlåta honom och leva med honom om han "tvingar" dig till en en abort?

Jobbig situation för er båda två TS. Men konstigt att han tyckte det räckte med "säkra perioder" när det blev så problematiskt för honom när graviditeten väl var ett faktum.

Du måste ha fått den uppfattningen att det var rätt okej ändå ifall du blev gravid eftersom han inte tyckte ni behövde skydda er. För han måste väl ha vetat att säkra perioder är mycket osäkra. Han verkade inte rädd då i alla fall.

Det finns bara ett sätt som gör att båda parter blir nöjda och det är att komma överens. Men om det inte går blir den ene missnöjd.

Man vet aldrig hur framtiden blir och jag undrar ofta över dem som ger råd och säger att det kommer gå så bra, även om du blir ensam. Det klarar du själv. Hur kan någon veta det?

Samma med deras råd som säger: Gör abort, förstör inte hans liv, ni kan få barn senare. Hur kan man vet det? Hur vet man att hans liv blir förstört? Han kanske ändrar sig och blir en stolt far. Eller hur vet man att det blir barn senare?

Att ge råd är det svåraste som finns. Men visst kan det vara till hjälp med alla som skriver, då kommer alla synpunkter fram och i bästa fall blir det lättare att fatta rätt beslut. Ni måste hitta en väg tillsammans. Om ni inte kan enas är det ditt avgörande. Hoppas det går bra för er!

Exakt! Det blir fel hur jag än väljer...

Men hur ska vi komma överens?
Han sägen hela tiden att vi ska satsa på mig och min häst och jag ska komma långt med träning och tävling. Men jag har ju tröttnat=( har kvar hästen för vad ska jag annars göra? Har inget annat att göra!
Säljer hästen om bernet blir kvar och det vet han.

Festar gör vi aldrig. Umgås med vänner gör vi aldrig. Sitter mest hemma och myser, lagar mat, pysslar och leker med hunden. Vore inte det ett perfekt tillfälle att ha kvar barnet på då?

Men jag kan inte ha kvar mitt barn mot hans vilja men då blir ju inte jag glad.

Vem pratar man med i en sån här situation? Funderar på att ringa barnmorskan, men hur ska jag kunna hålla mig från att gråta? Börjar ju gråta bara jag och min sambo börjar prata om det här ju=(

Hej TS

Har varit i samma situation som dig. Han ville ABSOLUT inte, det enda jag ville var bara att behålla mitt barn. Jag som hade längtat i så många år... Han hotade med att lämna mig om jag inte gjorde abort...När han sen lämnade mig mådde jag urdåligt. Jag var helt ensam och mådde psykiskt dåligt. Jag orkade då inte ta hand om ett barn själv. Det slutade med att jag gjorde abort. Tog mig flera år innan jag blev hel igen.

Hade jag blivit lämnad idag av min man så hade jag behållt det eftersom jag själv mår bra och känner mig stark.

Men Du måste känna efter vad det är Du vill. Följ ditt hjärta!
Tror aldrig det kan bli bra i ett förhållande om du ska känna dig tvingad till abort.

Fundera ordentligt! Det går ju inte att ångra sig!

Lämna honom gör abort och skaffa dig en vettig kille som du vill ha barn -och en som vill ha barn med dig!! och dessutom kan välkomna barnet så ni är två om det Kanske låter enkelt, men jag har själv gjort abort just av den anledningen, idag har jag två barn med min man! Du är ju trots allt bara 20

Men vad gör det om man gråter?? Visa dina känslor ..

Det är såå mycket mera som ska klaffa, först och främst ska båda vara överens om man vill ha barn ju?

Hejsan TS.

Jag har ögnat igenom hela tråden.

Jag hoppas innerligt att du tar beslutet utifrån dig själv och dina känslor, hur du än gör så vet du ju vart din kille står i det hela. Om han i slutändan skulle lämna dig så är det tråkigt men då har du ju följt ditt hjärta och ni har en bebis ihop.

Jag känner verkligen med dig,
han borde respektera dig mer det är du som ska få gråta i hans famn för att han inte vill ha barn nu när du är gravid. Det är du som ska få honom att få dåligt samvete (låter kanske fel men misstolka mig rätt) kring abort pratet inte tvärt om.

Du skrev;

"Men jag kan inte ha kvar mitt barn mot hans vilja men då blir ju inte jag glad."

Varför inte vända på det?!?!

Ring du till BM, det är okej att gråta och det är okej att känna. Jag tror du skulle må bra utav det...

Önskar dig all styrka och många kramar!