Katastrof=(

Hejsan TS.

Jag har ögnat igenom hela tråden.

Jag hoppas innerligt att du tar beslutet utifrån dig själv och dina känslor, hur du än gör så vet du ju vart din kille står i det hela. Om han i slutändan skulle lämna dig så är det tråkigt men då har du ju följt ditt hjärta och ni har en bebis ihop.

Jag känner verkligen med dig,
han borde respektera dig mer det är du som ska få gråta i hans famn för att han inte vill ha barn nu när du är gravid. Det är du som ska få honom att få dåligt samvete (låter kanske fel men misstolka mig rätt) kring abort pratet inte tvärt om.

Du skrev;

"Men jag kan inte ha kvar mitt barn mot hans vilja men då blir ju inte jag glad."

Varför inte vända på det?!?!

Ring du till BM, det är okej att gråta och det är okej att känna. Jag tror du skulle må bra utav det...

Önskar dig all styrka och många kramar!

Hejsan TS har föjt tråden från start.
Vad skönt att stämmningen er emellan har lättat, kanske också är ett steg i rätt riktning (vilket det nu visar sig vara när ni fattat det rätta beslutet för er.)nu när nu båda fått smälta beskedet med att du är gravid.

BM eller eventuellt en psykolog kan nog hjälpa dig att "hitta" dina egna känslor som nu säkerligen ligger och flyter runt i "röran" med allt annat kring dig och din sambo.

Det viktigaste är att ta ett beslut så fort som möjligt ? tycker jag då det kan bli extra jobbigt ju längre tiden går om ni bestämmer er för att göra en abort, både fysiskt och psykiskt.
Lycka till på Måndag.