Katastrof=(

Gör du en abort för hans skull..är risken rätt stor att du aldrig kommer o förlåta honom..o bli bitter.

Allt handlar om att vilket beslut du än tar...måste du leva med det. Ingen annan kan bära den känslan...bara du.

Du måste vara STENSÄKER på att du gör rätt...för dig.

Att han säger att du måste..är för mig ego.

Det går nästan inte råda någon annan i en sån här situation!!! Du får väga in en massa praktiska saker. Men det är ändå - det psykiska och din inställning till barnet - som kommer vara det viktigaste. Du kommer nog aldrig förlåta din sambo en arbort tex. Sen allt hemskt - som kan hända tex missbildade barn, omogen pappa osv - det finns inte med i detta paket - när man inställd på bli mamma. Naturen är sådan. Båda mina barn kom så olämpligt de kunde!!! Jag var den - som skrek högst om kvinnors rätt till abort - men hormonerna satte P.. Ingen ville ha barn mer än jag de månaderna.. De var de mest eftelängtade barnen på denna jord. Hade inga besvär knyta dem till mig heller - det jobbiga var allt det ställde till med rent praktiskt sen.. Barn bör vara planerade. Men då hade jag aldrig haft några och de - är de käraste jag har!! Men TS jag är jag och du är du... LYCKA TILL!! Vad du än väljer!!!

Idag är jag hemma från jobbet, både min sambo och jag grät hela kvällen igår.

Det är verkligen sämst stämning här hemma just nu=(

min mamma fick barn när hon var 17, mormor 20, gammelmormor 18. min 3männing har nyligen fått barn, lika gammal som mig. Flera gamla klasskompisar har fått barn, flera är gravida. Läser jag här på FL så är det maaaaaaassor av tjejer som planerar/väntar barn som tom är under 20.

Varför ska jag ta bort mitt barn när jag så innerligt vill ha det kvar och jag kommer vara nästan 21½ när det kommer?
Jo för den kära stackars pappan känner han aldrig kommer klara av det! han kommer då vara 2-3 månader från att bli 21.
Min egna pappa var tom 20 och ett par veckor när han fick min bror.

Jag sa, du får väl lämna mig då om du inte vill ha något ansvar. plastpappor finns väl överallt. Då blev han jättelessen och det förstår jag. Skulle jag också bli. Men hur ska jag göra då?

han sa att han inte ens kan känna glädje när han ser på mig längre=( att ända sen vi testade dog varenda glädjedroppe i hans kropp.

MEN JAG DÅ? Tänker han nått på mig?

I valet och kvalet om jag ska orka gå och jobba imorgon, men överväger nog att stanna hemma. Fan jag orkar inte mer=(

Sök hjälp och råd hos din BM och låt även honom vara med och prata om er situation. Ni är två om barnets uppkomst och ni måste vara två om beslutet och allt vad det innebär. Oavsett om det blir abort eller inte. Önskar er bägge lycka till!!

Stackars dig och stackars er.. Men vet du vad? Jag tror att han kommer att andra sig jag. Har du forsokt lagga fram allt fantastiskt med att ni ska blir foraldrar da? Du kommer att angra dig massor om du tar bort det nu nar du uppenbarligen inte vill...

Tror du det kan ligga nagot annat bakom hans tvekan? Kanske han ar radd for vad hans foraldrar kommer att saga?

Har läst hela tråden.

Och jag kan bara säga att du ska INTE ta bort barnet för att HAN VILL. Han blir jätteglad när du säger att du ska göra abort.

Jag tycker att du ska försöka att få fram dina känslor lite i det hela, och inte bara lyssna på honom. Låt honom få ta del av det som du känner. Kan du inte prata med honom för att det låser sig och du blir ledsen, så skriv ett brev och ge det till honom.

Att han hotar med självmord var nog det mest egoistiska jag läst på länge.

Min sambo hotade mig med abort när vi väntade barn 2006...att gjorde jag inte abort, så skulle det bli fight om våra andra barn i rätten.

Jag svarade honom helt enkelt...Javisst då ses vi i rätten du och jag. Men det lär inte bli du som vinner.

Efter det så var han sur i några dagar. Men jag sket i det. Det var liksom hans problem..Jag har aldrig ångrat mig..

Så jag råder dig till att inte göra abort för att bara han vill det.

Att vara ensamstående mamma idag är faktiskt inte så svårt eller jobbigt. Om han sedan inte vill ta del av sitt barns uppväxt osv det tycker jag är hans problem i framtiden. Men jag tror att han kommer att mogna under tiden. Menar att barn blir ju inte till och föds kort tid efteråt. Utan man väntar ju barn trots allt i normalt 40 veckor.

Det blev långt. Men jag önskar dig Lycka Till och säger att du inte bara ska tänka på vad han vill..Tänk lite på dig själv..för det verkar inte han göra..Ja tänka på dig alltså..

TS - Följ ditt hjärta! I min värld känns han väldigt ego din pojkvän. Dessutom är det ju fel av honom att anklaga dig (om han nu gör det) eftersom det krävs två för en tango.

Hej!
jag är gravid nu och ska ha om 2 månader..
min kille och jag har varigt tillsammans i 6 år!!(förlovade i 3)
och han sa NEJ till barnet och att han inte var mogen(han är 23 och jag 21) men jag sa FU*K YOU och skrek att jag ska behålla det och att han kan dra m.m...
men då ångra han sig och tänkte att det skulle bli kul :D
nu är han överbeskyddande och älskar varge dag med magen och säger till den -kom ut snart så vi får älska dig mer ^^
kram//mig

Bara läst ts. Men jag håller mig till mitt gamla argument, använde ni skydd? Om inte, så får han faktiskt ta konsekvenserna.

Nu har inte jag läst igenom hela tråden så jag kasnke upprepar någonting men......jag kan inte förstå varför man vill ha eTt barn med någon som inte vill ha barnet!
Är det värt ett helt förhållande å vad är dte som säge ratt det "bara" är kvinnan som ska få bestämma om HON vill behålla det eller inte! Borde det inte heta att VI ska bestämma om vi vill behålla det eller inte!

Självklart så är det oansvarigt att ha sex utan att skydda sig om man inte är beredd på konsekvenserna men jag tycker inte att dte är någon ursäkt till att kvinnan har ensamrätt till att bestämma det ofödda barnets öde!