Katastrof=(

Det går nästan inte råda någon annan i en sån här situation!!! Du får väga in en massa praktiska saker. Men det är ändå - det psykiska och din inställning till barnet - som kommer vara det viktigaste. Du kommer nog aldrig förlåta din sambo en arbort tex. Sen allt hemskt - som kan hända tex missbildade barn, omogen pappa osv - det finns inte med i detta paket - när man inställd på bli mamma. Naturen är sådan. Båda mina barn kom så olämpligt de kunde!!! Jag var den - som skrek högst om kvinnors rätt till abort - men hormonerna satte P.. Ingen ville ha barn mer än jag de månaderna.. De var de mest eftelängtade barnen på denna jord. Hade inga besvär knyta dem till mig heller - det jobbiga var allt det ställde till med rent praktiskt sen.. Barn bör vara planerade. Men då hade jag aldrig haft några och de - är de käraste jag har!! Men TS jag är jag och du är du... LYCKA TILL!! Vad du än väljer!!!

Tror din sambo vill ha kvar smekmånads romantiken med "bara ni två tillsammans - mot hela världen" - ännu ett tag till.. Har bara snabbtittat på det senaste. Han har ju inga planer på Jorden Runt Resor eller studier - som kräver 100% osv, inte heller verkar det - som om han vill ut och festa med gänget.. Det är ju ändå så - att med ett barn så förändras ens liv för all framtid.. Men ni kan ju ändå inte gå tillbaks till det - som var förut.. Gör du abort - då kommer den alltid stå mellan er.. Gör du inte en abort - så är det troligt - att han - sin omognad - till trots - växer snabbt in i sin nya roll- som pappa - om än något motvilligt.. Risken finns att det ändå inte håller. Som jag skrivit tidigare - detta är bara något - som du kan ta ställning till.. Det är dina innersta värderingar som gäller mest. Tänker på dig!!! Styrkekramar