Katastrof=(

Klart du ska ringa BM och tala om hur det är. Att du gråter visar bara att ni är i behov av hjälp. Vem tror du inte gråter i den situationen?

Nu vet jag att du inte vill det, men, vad skulle han säga om du sa: Jag väljer barnet, du får gå?

Varför är det alltid tjejen som ska välja bort, annars går han?

Om jag skulle säga: jag väljer barnet, du får gå, skulle han inte gå. Jag tror han skulle vara kvar ändå men vääääääldigt lessen. han sa själv att han "nog inte kommer tycka om barnet". Okej....

Allt hänger på mig, det är det som är så jobbigt! jag ringer nog BM på måndag eller så, nu orkar jag inte=(

Stämmer graviditetsuträknaren här på FL? I så fall är jag i vecka 6 nu, 5+5, rätt? Vecka 7 på söndag...

Vill du ha barn med en som hotar att ta sitt liv? Som säger att han kanske inte kommer att älska barnet? Vill du ha en sån pappa till ditt barn? Det är frågor du måste ställa till dig själv.

Anonym (fina) skrev 2008-03-07 15:05:58 följande:

Snälla TS, dags för dig att skaffa lite skinn på näsan och SÄG IFRÅN!

Säg att han kan inte komma med såna dumma kommentarer enbart för att du ska ändra dig och dansa efter hans pipa! Sen när började killar bestämma över en kvinnas kropp?

Han har (hoppas jag) varit väl medveten om att kör man med säkra perioder så blir man tillslut ändå gravid!

Jag känner bara att gör du abort så kommer jag bli väldigt förbannad! Du vill ju inte! Sätt ner foten nu och gör det som är rätt! Han kommer inte ta livet av sig och han kommer älska barnet när han väl fått acceptera det hela.

Jag förstår inte hur du kan stanna hos en sån idiot som bara tänker på sig själv och inte hur du känner *morrar*

Jag skulle absolut inte ta bort mitt barn för att han bönar och ber. Om inte annat så lär väl graviditeten bli ett uppvaknande för honom; OM DU INTE VILL HA BARN SÅ HA INTE SEX, för risken finns ju där alltid, eller hur? Tycker du ska tänka efter om du är mogen och beredd på att ta hand om barnet ensam eftersom att det ju lutar åt att det blir så. Jag tror säkert att du fixar det, och vill han inte vara delaktig så är det hans förlust. Att hota med självmord och allt annat möjligt är ju totalt omoget, så troligtvis skulle han inte vara redo att hjälpa dig genom det här ändå. Om du innerst inne vill ha barnet och känner att du klarar det så tycker jag att du ska behålla det. Det här är kanske din enda chans i livet att bli mamma, om man tänker krasst. Önskar dig all lycka, och gläds du över ditt barn nu, det är värt ALLT!

Konstigt att det alltid är killen som får skulden
när en tjej blir med barn.
Alltid.

Vem har gett killen skulden ? Det är väl upp till båda två att skydda sig såklart. Inte sett nånstans att nån ger honom skulden för det. Däremot, om man vet om att man har sex utan skydd, så får man ta konsekvenserna. Men skulden ligger på båda.

Tråkigt att det blev såhär.

Men du ska tänka på dig, det är du som ska klara av att gå igenom denna abort. För vissa är det inte meningen att de ska göra abort, vissa kan inte. Det bara är så.
Då har killen ett val om han vill stanna kvar i förhållandet, avsluta förhållandet men hjälpa till och ta sitt ansvar eller att inte ta något ansvar.

Det finns de som har tvärt om, att det är killen som verkligen vill behålla men inte tjejen.

Visserligen har tjejen "makten" med det största beslutet och man måste se det från alla vinklar och vrår om man kommer klara av detta och då får man tänka på att man kan bli ensamstående.

Ni behöver nog båda två prata med någon, inte bara du. Få ut känslor för någon annan!

Tankar som skulle ha är faktiskt, hur ser han på mig efter en abort? Är känslorna borta iaf?

Känner jag så stark kärlek till detta ofödda barn och vet om att jag klarar det helt ensam (då det skulle vara värsta senariot) så skulle jag behålla.

Kan ta det igen. Mitt i ett missfall början på nov 07 slutade jag äta ppillerna. Skrev ut nya, men blev aldrig av att hämta ut dom. Och så nu i januari-februari sa jag att jag inte ville äta fler ppiller för jag ville inte förstöra min kropp mer ifall det skulle göra det svårare för mig den dagen vi skulle skaffa barn. Visst, okej, det funkar ju såhär med sa han. Med "säkra perioder" alltså...

Jag vet inte om jag vill se hans ansiktsuttryck om jag skulle säga att barnet får vara kvar eftersom jag kan se framför mig hur lessen han skulle bli. Jag skulle känna mig så hemsk, för jag älskar ju honom!
Men vill han se min lyckliga utstrålning efter aborten? Jag vet inte om den synen kommer bli så vacker...

Jag önskar mig bara att jag skulle säga till mig ikväll efter jobbet att vi ska bli föräldrar i höst! Tänk vilken lycka! Men icke...

Vad säger en barnmorska om vi skulle gå till henne och prata? Eller en kurator? Hur pratar man med en sån? Vad säger dom?