Ska till AVA Riga nästa vecka. Någon mer som varit där? Har kontakt med en tjej men vill prata med flera. Är lite stressad då jag både hört gott och lite sämre om dem. Och lite dyrt är det också, vet inte om vi har råd med mer än en behandling. Jag har kollat upp andra kliniker också men min man vill just nu inte fara runt i Europa utan vill satsa på AVA Riga som vi planerat. Kanske kan vi starta en AVA- tråd? Någon som vill?
Kram Ninnie
ooops,
det blev visst ett litet syftningsfel i mitt inlägg ovan -
det är ju knappast donatorns enda barn som studerar på universitetet 
men ni förstår ju hur jag menar
kram från mig
Hej Primrose,
Ja, vi har fått besked nu - det blir ET på fredag, skottdagen.
Tack för din omtanke
Hej,
Har nu läst ikapp lite på den här tråden - och kan meddela att jag också har haft svåra slängar av att vara paranoid! Att det gick skumt till vid senaste besöket förstår jag nu beror på att vi konfronterades med den legendariska Lena. Kanske att vi kunde be att hon skulle gå på en empatikurs om hon nu absolut vill jobba på ett ställe där kunderna består av folk som redan haft det j-t jobbigt. Inte för att jag skulle våga svära - jag märker nämligen också att jag är extremt mesig. Försöker ständigt ha en välvillig inställning till allting så att jag inte saboterar mitt bräckliga lugn. Känner därför en väldig tacksamhet mot er - och särskilt Raspberry, som har vett att ryta till.
Donatorer: här suckar jag, för ja, även mina har varit runt 23 år, 170 cm långa, blonda, blåögda och med universitetsutbildning. När de ursprungligen frågade om jag hade några krav sa jag att det enda jag var intresserad av var att hon hade ett stabilt humör och en pigg blick eftersom det kändes som rakta motsatsen mot hur jag upplevde mig själv efter allt som dittills hänt. Men Jaroslav sa att det var viktigt att hon såg ut som mig och matchade mitt intellekt (vad nu han kan veta om det. Jag har typ en miljon universitetspoäng, men i sådana "nyttiga" ämnen som historia och litteraturvetenskap. Jag är lärd men har svårt att försörja mig på att föreläsa om de romerska kejsarnas personligheter. . .)
Inför andra försöket var mitt enda krav att donatorn skulle ha fött barn eftersom jag hade läst mig till att det skulle ge något bättre resultat. Så min andra donator var inte längre bara en toppmodell med Einsteinhjärna, utan även en mor.
Jag ber om ursäkt om jag låter cynisk - det är så skönt att raljera på ett forum där folk förstår vad jag pratar om utan att ta illa upp. Jag ska dock avsluta med att säga att jag ändå har tillit till Ava Riga - kliniken skulle knappast överleva om de inte levererade. Och så har ju faktiskt ett ynka litet ägg i frysen där. . .
Kul ang donatorer! När vi var i Riga sa Dr att den mest eftertraktade donatorn var en ung, blond och blåögd tjej. Då kan man ju anta att det tar längre tid för alla oss som har blå ögon och är skapligt blonda att få en donator.
Spencer: Tack för de orden. Jag är som en speedad kulspruta ibland. Lurendrejeri hatar jag, och speciellt då man hanterar oss som bilhandlare och inte inser att det finns känslor inblandade!
Donatorn vi fick var visserligen 31, men även hon 170cm 60kg (precis som jag!), blond, universitetsutbildning och 1 barn. Men vad hon arbetade med fick jag inte veta! Det har väl med skyddande av deras identitet att göra.
Hmmmmm! *tänker till*
Jag skrev förut (eller om det var bara till Raspberry) att jag blev misstänksam då jag skrev och undrade vad som egentligen hände ang. vår kötid (samt "hotade" med att kontakta Finland) - en kvart senare hade de "hittat" en donator. Och allt stämde med mig (utom åldern). Mörk, brunögd, 165cm, 60kg, 23 år, universtitetsstuderande. Jag tyckte att det var litet mystiskt, speciellt som vikten och längden "stämde" exakt. Fast jag vägde väl sisådär en 50kg när jag själv var 23 år...! Senare när jag frågade fick jag veta att hon har ett barn. Ganska mystiskt verkar det, måste jag säga. Det som retar mig är om de tror att man blirl lugnad och nöjd med denna information. I stället blir vi alla misstänksamma (läs: PARANOIDA!). Man vill ju inte bli behandlad som en idiot, kort sagt. Vi som är så utsatta i den här situationen och mer eller mindre helt utlämnade till deras metoder.
A propos utseende. Jag tycker själv att det inte spelar någon som helst roll men om de vill gå efter utseende borde de gå efter hur man själv såg ut då man var 23 år, utseendet ändras ju med åren. Jag färgar mitt hår nästan svart och plattar det spikrakt men har mellanbrunt/rött och lockigt hår egentligen. Fast, som sagt, utseendet spelar ingen roll. Men man hoppas att hennes släkt inte är full av psykopater och mördare!
Längtansmamma: Vad skönt att ni vet nu - och med litet tid att boka flygbiljeter också! Needless to say - jag håller tummarna!! Den här gången MÅSTE det vara er tur
Jag föreslog att vi kunde tänka oss en donator som hade andra färger än mig men då blev Dr väldigt bestämd att det skulle vi inte tänka på!! Fast egentligen är ju ansiktsdrag lika viktiga som färger. Och jag sa att det viktigaste var att det var en donator som var frisk och mådde psykiskt bra. Men si det köpte inte DR.
Bilhandlare heter det inte....bilspekulanter? De kan nog mer betraktas som bilhandlare i hur de lägger fram information:
- Här har Ni en ny modell med yttre och inre fräschör, samt alla tillägg man kan önska sig.
Men detta med universitetsutbildning, kan det vara en kortare kurs som förvandlas till universitetsutbildning månntro? Vi sa verkligen : Utbildning spelar ingen roll! Utbildning har inte alltid med IQ att göra om man bor i en fd sovjetstat. möjligheter till utbildning, bakgrund osv
Jag har inget emot att de "matchar" donatorerna med oss. Men man hade blivit mindre misstänksam och de till exempel sa: Tyvärr har vi inte lyckats matcha dig perfekt med ngn donator, men vi har ett par förslag. Annars väntar vi ett tag till.
Nu hade min donator bruna ögon, och det har inte jag. Därför kändes det lite ärligare för Oss än det ni upplevt. Masha skrev att hon inte lyckats matcha mina ögon, att det kan ta extra tid. Men eftersom min man har bruna, tänkte vi att barnet antagligen ändå blir brunögt....
Det kanske blir en del kulturkrockar ibland. De vill ge 100% matchning, medan vi hellre vill höra sanningen och kunna göra ett val.
Hej!
Jag känner igen mig i mycket av det ni skriver här. Jag har påbörjat en behandling inför ägg/spermiedonation på kliniken i Riga och min donator är - hör o häpna - 170 cm lång, blond, blå-gröna ögon, 63 kilo och universitetsutbildad... hade mina tvivel redan innan jag läste det här! Vad ska man tro? Har också haft svårt att få svar på mail och till bara häromdagen trodde jag att jag hade kontakt med Masha men efter att ha tröttnat att vänta på svar ringde jag kliniken där en tjej svarade att Masha slutat och att den mailadress jag skickat till ej längre användes!! Snacka om paff jag blev. Jag förklarade mitt ärende, vilket var att jag inte fått recept på Procren som jag skulle ta om 3 dagar och att det nu började bli lite bråttom. Tjejen svarade: då får du ringa till Päivi Virta på kliniken i Tammerfors, vi skriver inte ut recept här.... Så jag ringer till Päivi och vid detta laget är jag ordentligt upprörd, tack o lov så pratar Päivi svenska. Jag hulkar fram mitt ärende och förklarar vad som har hänt. Då berättar hon att Masha slutat för flera veckor sedan och att Lena tagit över hennes patienter. Varför har ingen talat om det för mig? Otroligt dåligt skött. Päivi lovade iaf att hjälpa mig med recepten, som f ö inte hon kunde skriva ut utan hon var i sin tur tvungen att kontakta kliniken i Åbo som jag var på från början. ..suck... Iaf fick jag receptet till slut och i fredags var jag på Sophiahemmet i Sthlm som hjälpte mig ta sprutan.
Jag skrev ett argt mail till kliniken i Riga där jag ifrågasatte deras metoder och att jag aldrig mer ville prata med den tjej som svarade i telefon och som inte verkade veta ett skit. Och varför JAG skulle behöva ringa runt och be om recept, det är ju trots allt inte direkt gratis med äggdonation. Det dröjde ett par timmar så kom det ett svar! Där Lena bad så hemskt mycket om ursäkt och det skulle aldrig mer upprepas och var det ngt så kunde jag kontakta henne. För första gången skrev hon under mailet med sitt namn.
Hursomhelst som spencer skriver - kliniken har funnits länge och skulle inte överleva om de inte levererade - jag har intalat mig själv det.
Hej!
Jag känner igen mig i mycket av det ni skriver här. Jag har påbörjat en behandling inför ägg/spermiedonation på kliniken i Riga och min donator är - hör o häpna - 170 cm lång, blond, blå-gröna ögon, 63 kilo och universitetsutbildad... hade mina tvivel redan innan jag läste det här! Vad ska man tro? Har också haft svårt att få svar på mail och till bara häromdagen trodde jag att jag hade kontakt med Masha men efter att ha tröttnat att vänta på svar ringde jag kliniken där en tjej svarade att Masha slutat och att den mailadress jag skickat till ej längre användes!! Snacka om paff jag blev. Jag förklarade mitt ärende, vilket var att jag inte fått recept på Procren som jag skulle ta om 3 dagar och att det nu började bli lite bråttom. Tjejen svarade: då får du ringa till Päivi Virta på kliniken i Tammerfors, vi skriver inte ut recept här.... Så jag ringer till Päivi och vid detta laget är jag ordentligt upprörd, tack o lov så pratar Päivi svenska. Jag hulkar fram mitt ärende och förklarar vad som har hänt. Då berättar hon att Masha slutat för flera veckor sedan och att Lena tagit över hennes patienter. Varför har ingen talat om det för mig? Otroligt dåligt skött. Päivi lovade iaf att hjälpa mig med recepten, som f ö inte hon kunde skriva ut utan hon var i sin tur tvungen att kontakta kliniken i Åbo som jag var på från början. ..suck... Iaf fick jag receptet till slut och i fredags var jag på Sophiahemmet i Sthlm som hjälpte mig ta sprutan.
Jag skrev ett argt mail till kliniken i Riga där jag ifrågasatte deras metoder och att jag aldrig mer ville prata med den tjej som svarade i telefon och som inte verkade veta ett skit. Och varför JAG skulle behöva ringa runt och be om recept, det är ju trots allt inte direkt gratis med äggdonation. Det dröjde ett par timmar så kom det ett svar! Där Lena bad så hemskt mycket om ursäkt och det skulle aldrig mer upprepas och var det ngt så kunde jag kontakta henne. För första gången skrev hon under mailet med sitt namn.
Hursomhelst som "spencer" skriver - kliniken har funnits länge och skulle inte överleva om de inte levererade - jag har intalat mig själv det. Fortsättning följer....