Hej!
Min sambo har varit flitig läsare av Familjeliv sen ett år tillbaks, men inte skrivit själv. Men nu när hon visade tråden om AVA så ville jag berätta om mina och våra erfarenheter.
Vi åkte till Riga under hösten 2007 för det initiala besöket inför ÄD.
I ren panik körde vi då tre parallella spår: IVF #4, föräldrakurs inför adoption och AVA.
Spår 2 och 3 var båda av karaktären att vi inte klarade av se dom som egentliga alternativ, men vi gav oss ändå in på båda.
Masha och Jaruslav tog hand om oss, och det kändes som att dom hade koll. Jag fick se min flickväns livmodertapp genom ett rör. Det kändes lite bisarrt att stå axel mot axel med Jaruslav som pekade på en liten rodnad långt inne i henne.
Efter min lilla hedersstund i båset såg jag inte heller någon som gick in och hämtade provet. Vi gick visserligen kanske 20 minuter senare, och dörren till båset syns ju inte från väntrummet, men dom passerade ju väntrummet på väg till båset. Embryologen i Stockholm förklarade senare att det inte är problem att ha sperma stående i rumstemperatur i upp till en timme, men jag gillade inte att dom inte var snabbare.
Nån sa tidigare i tråden att spermakvalitén hade bedömts som låg av just AVA, och detta sa dom till oss också trots att vi genomgående fått ca 75% befruktade av de få ägg som vi fått ut under våra IVF:er. Dom mailade och sa att "it was impossible to freez the sperm because of it low motility".
På begäran fick jag andelarna snabba, långsamma, förvirrade och döda. Dessa värden stämde bra med dom jag fått tidigare, med undantag av att det stod en 0:a på andelen snabba där jag förut fått 30%. Andelarna summerade alltså till 70%. Var var dom resterande 30? "Ojsan, det skulle ju vara 50% döda, inte 20%", fick jag som svar.
Lyckligtvis gav IVF #4 positivt besked, så vi kunde släppa AVA och adoptionskursen tillfälligt. Vi lurade på att vara så fräcka att vi väntade med att meddela vårt plus tills dom hittat en donator till oss (bara för att se vad dom kunde presentera), men vågade inte.