Sfinkterruptur del 7

Klematis:
Hoppas du får den hjälp och stöd du så väl behöver. Du hjälpte mig så oerhört i början med dina kloka ord.

Jag har gått till aurorabarnmorska och har även fått prata igenom hela förlossningen med en psykolog. Det har hjälpt mig mycket tror jag.
Jag vill innerligt ha flera barn, men jag är livrädd för föda igen. Nu är ju min dotter bara 5 månader, men ändå. Jag funderar mycket över det, för vi vill ha minst ett barn till...

Gott nytt år!

Det känns skönt att det finns fler som råkat ut för samma sak. Fick en partiell sfinkter grad 3 och 4 år 2005, dock var mellangården intakt vilket är väldigt ovanligt, så hela skadan är liksom inuti, bakom mellan gården.

Nu till ämnet, är gravid, beräknad till om tre månader och har inte bestämt mig ännu. är tyvärr väldigt lätt påverkad och lyssnar alldeles för mycket på vad bm tycker vilket är en vaginal förlossning.

Jag är lika rädd för kejsarsnitt som att föda normalt och jag är absolut inte rädd för smärtan under förlossningen utan helvetet efterår, med laktulos i flera månader och tyngd känsla i underlivet.
Ska till spec mödravården i januari så jag får väl höra vad de tycker om min läkning.

Underbart att höra om Nie!!!! Tror att vi figurerade i samma trådar på den tiden 2005 och ingen av oss var väl direkt hoppfulla ang vaginalt....Grattis till bebisen och att allt gick så bra...

Sofia75> I trådstarten har jag skrivit att jag födde vaginalt efter en sr grad 4. Jag var rädd till och från under graviditeten för att föda vaginalt, men helst av allt ville jag det ändå. Jag pratade med en förlossningsspecialist i maj och fick reda på att det var en chans på 97% att det inte skulle hända igen, så jag födde vaginalt och det gick hur bra som helst.

FruOhlsson> Dig känner jag igen Jag hoppas på att din förlossning går lika bra som min, om du väljer att föda vaginalt. Lycka till och glöm inte att skriva i tråden om hur det gick.

Jag födde min son för bara fem dagar sedan. Efter en väldigt smidig förlossning så blev det dax att krysta ut honom och då gick både hans syresättning och hjärtljud ned så det blev sugklocka (det visade sig att det var en knut på navelsträngen). De ryckte honom med ett ryck tills huvudet stod i genomskärning, och nästa värk krystade jag ut honom själv. Dock kom han med ena handen vid kinden så jag vet inte om det var sugklockan eller att han hade handen så som gjorde att jag sprack.

Hursomhelst så fick jag en perinealbristning grad 2 och blev sydd i en timme efteråt. Nu har jag upptäckt att jag blivit felsydd och har två hudflikar som sticker ut nere vid mellangården. Är det någon av er som har några erfarenheter av detta? Jag är ju fortfarande nyförlöst, men det gör ganska så ont dessa hudflikar. Det är tydligen bitar av slidväggen som de missat att sy fast någonstans.

När jag pratade med min barnmorska så rekommenderade hon att jag väntade tills allt var läkt och sedan skulle en läkare kolla på det och kanske ge mig en remiss till att få det fixat. Min barnmorska trodde de skulle bränna/etsa bort flikarna om jag fick igenom ingreppet. Jag tycker det är jättejobbigt att inte veta om jag kommer att få bli återställd där eller inte och att en läkare ska fatta det beslutet. De sydde ju fel, så jag vill bli garanterad att få det gjort.

Är det någon av er som har haft en perinealbristning grad 2? Hur länge tog det för er innan det inte gjorde ont längre?

Becky: Jag hade en grad 3 bristning, dvs hela mellangården och delar av slutmuskeln. När jag var på efterkontroll hos gynekolog hittade hon en felläkt flik uppe i slidan som hon penslade med ngt som gjorde att den försvann, gjorde inte ont vad jag kommer ihåg.

Jag har framfall och det besvärar mig fortfarande ca 14 mpnader efter förlossningen, men ont har jag inte haft sedan ett par månader efter.

Becky:

Jag hade oxå två hudflikar som stack ut och som dessutom efter tre månader gav blödningar. Jag fick åka till gyn o klippa bort dessa flikar. Hos mig var det ärrvävnad som satck ut. Kanske det inte är i ditt fall då du är relativt nyförlöst. Det var inget farligt o det gjorde inte ont att ta bort dem... Lycka till!

Hej!

Jag fick min s-ruptur i somras.
Går hos en uroterapeut efter det.
Hon har sagt till mig som rekommendation att inte vara gravid åtminstone 2 år efter rupturen.
Har ni andra också fått sådana rekommendationer?
Hur länge väntade/ planerar ni vänta på ett ev. syskon?

Hej, var med på dom första tråderna för länge sen..JAg fick en partiell sf grad 3 i 03, men efter en månad var det helt över..det var bara stygnen/såret som plågade mig, så jag har haft tur. I 05 födde jag igen, då blev jag klippt, och det gick mycket bättre...Forlorade så mycket blod i 03, så jag svimmade, behövde få två påsar blod och liknande, i 05 svimmade jag inte en enda gång..Får vi fler barn hoppas jag att jag klarar mig utan att vara snurrig, har et problem med hb'et...det låg på 70-80 dagarna efter..

Jag är iallafall jätteglad för att jag födde andra sonen vaginalt..och tvekar inte för att göra det igen...

Gott nytt år på er!

Klematis: Hur har det gått för dig?

Strahhm: Jag har inte fått några rekommendationer. Jag var redan så "avskräckt" från att försöka bli gravid snabbt ändå...

Sofia75: Grattis till graviditeten! Har du hunnit vara på något aurorasamtal?

BeckyJ: Grattis till sonen! Mår ni bra efter allt? I min blogg har jag lite tips för att underlätta tiden efter en sfinkterruptur.

Jag har fått tid för mitt snitt. Det blir den 24 janurari på UAS (Uppsala).