Sfinkterruptur del 7

Läste precis dina samlade tpis på bloggen, och började gråta...

Min dotter föddes för 8 mån sen och det blev ett ganska kaotiskt slut, dottern föddes helt oförberett när jag stod upp, barnmorskan hade inte en susning om att hon var på väg (hade inte fattat att jag hade krystvärkar och jag var rätt så luddig inne i lustgasen). hursomhelst så misstänkte de sr och läkare tillkallades men det hade klarat sig. fick dock sy en massa stygn hit och dit, ser ut som en liten broderad bonad därnere.

Jag kan fortfarande ligga vaken om nätterna och vara ledsen för det hela, trots att det gick väldigt bra ändå så var det en jobbig tid efteråt. det gjorde ont och kändes väldigt jobbigt att inte veta om man skulle bli återställd igen. Och jag är livrädd för att skaffa fler barn, vet inte om jag kommer våga föda vaginalt igen, ifall det går värre nästa gång. Därför läser jag om era erfarenheter och hoppas bli peppad. Att få höra att även om det SKULLE gå illa med en sr, så kan man glädjas åt sin bebis och tycka att det var värt det?

Hej mnc!
Jag vill bara säga att jag har fått sr vid båda mina förlossningar, och jag är helt återställd. Det var självklart inte roligt att drabbas av det, men idag har jag inga som helst problem pga dem (yngsta barnet är 9 mån). Jag kanske har haft tur, jag vet inte, för det verkar ju helt klart vara väldigt olika vilka men man får av en sr. Men det MÅSTE inte gå illa.

Tack!

Får väl ta fasta på de exempel jag hör där man blivit helt återställd relativt snabbt och försöka att inte ta ut olyckor i förskott...

Tack alla, förresten för att ni delar med er av era erfarenheter!

Hej Larki, vad mgn olika behandligar det verkar finnas. När de undersökte mig så verkade det inte finnas något. Jag fck en total bristning för 2 år sedan.

Jag kan inte hålla gaser som förr, jag måste verkligen knipa och tänka på hur jag står. Jag har gjort undersökningar och jag har inga fel på mina nerver och känsel och jag har normal funktion fast lägre styrka än medel om man säger och det beror på det ärr som blev när sfinktern gick av.

Läkaren tyckte att jag skulle vara nöjd med den läkning som uppnåtts, hon rekommenderde inte en ny operation för det var så stort och kompicerat så då måste jag ha större bekymmer tyckte hon, och gasinkontinens är svår att bli av med den hänger ihop med skadan.

Helst av allt skulle jag ju vilja vara som innan , men det är bara att acceptera att det inte går.

Ja det var en fruktansvärd tid då när det hände, idag har jag lärt mig att leva med fast jag fortfarande kan bli ledsen och deppig att det drabbade just mig.

Fick information om inter stim i januari 05 samband med ett åb efter sista komplikationsoperationen. Tyvärr tyckte kirurgen att det är en dyr kostnad.
Jag föreslog själv att det kanske skulle kuna opereras in en förstärkande ring kring sfinktern med den metoden var och är inte aktuell för mig. Det finns inget att fästa "ringen" med, för många operationer där nere.

Jag har själv oxå flatulens inkontinens samt anal-och urininkontinens. De två sistnämnda blir förhoppningsvis hjälpta med den kommande behandlingen.

Larki: Jag lider verkligen med dig och håller tummarna att du snart får den vård du så väl behöver. *Kramar om* Verkligen skandal att de kan låta dig vänta såhär länge! Har du någon försäkring som täcker skadan och får du ut mera på försäkringen genom att behöva vänta såhär länge? Vad är flatulens inkontinens?

mnc: Det var inte meningen att göra dig upprörd och ledsen. Förlåt! Jag känner med dig och hade också en period, nästan ett år efter min SR då jag inte kände igen mig själv. Kroppen kändes så annorlunda och med alla minnen som kommer upp då och då. För mig hjälpte det att prata och prata. Med alla möjliga för att få det att släppa. Försöka tänka positivt.

Det behöver inte gå dåligt med efterföljande förlossningar. Många här har fött vaginalt utan problem efter och andra med snitt. Det kan tvärtom bli en positiv upplevelse. En Bm sa till mig efter mitt andra barn fötts att "Nu glömmer vi det gamla och minns bara det här sista som var bra!" Och det tycker jag var klokt sagt. Jag är färdig med att ödsla tid på min första förlossning och arg på den Bm som inte skötte sig då i slutskedet. Att bli arg istället för ledsen ser jag som ett tecken på att det håller på att släppa.

Hej Larki, vilken jäkla otur du har haft med svårigheter att kontrollera alltihop. Hur klarar du det? Jag var oerhört deprimerad efter min förlossning och fullständigt skräckslagen för hur det skulle bli, det var ju ingen som visste hur resultatet skulle bli.

Modigt av dig att få ett barn till, för mig har det gått 2 år sedan och jag är fortfarande inte redo att skaffa ett barn till.

Just gasproblematiken i olika grad tror jag är ett vanligt symptom hos oss som är sfinkterskadade, men min läkare sa på förlossningen ( för 2 år sen) att man ska inte behöva bajsa på sig då få man reoperera. Men så länge man kan hålla sig när man är bajsnödig så vill de inte operera igen fick jag veta.

Det är ju fruktansvärt att de inte hjälper dig, att de räknar i pengar vem är behandligen till för då??? Om inte en ung kvinna med barn, fattar de inte att livskvaliten blir enormt påverkad om man lider av inkontinens.

Måste fråga hur det är vid födelsen av nästföljande barn om fick en grad 3 vid förlossningen i andra landsting?
Dottern är nu 6 månader så planerna ligger låååångt bort, men här kommer jag få föda vanligt om jag får fler barn. Det vill jag inte. Får nog hota mig till det vid nästa barn.

Madge: Jag tror att det bedömer litegrann hur pass stora skador du fick samt om du har fått bestående besvär.