Sfinkterruptur del 7

Duttan - vad spännande Hoppas verkligen allt går bra.

Själv så försöker jag ladda för att våga ta upp det lilla samlivet igen ...hur gör man för att våga efter en sr? Tror att det kommer göra ont, är fortf lite öm när jag trycker eller känner på ärret och mellangården, och nedre delen av öppningen så att säga...hm...men kanske med mkt glidmedel då?
Har fortf inget p-medel, ska skaffa spiral snart, men känner att jag skulle vilja ha åtminstone provat ha sex innan jag sätter in den. Helammar fortfarande, det gör också att man är extra skör ju där nere....
Hur länge dröjde ni innan ni gjorde det igen??

JMC:
Jag drabbades precis som du av en partiell sr och min förlossning var bra fram tills man bestämde att vår son skulle tas med sugklocka. Dock satt vår lilla kille fast så det blev lite bråttom på slutet så då tog dom även en tång.Jag var/är fortfarande rätt ledsen över hur det blev när vi fick vår son så jag förstår att du med måste vara ledsen över att det blev så panikartat.Mycket tror jag det beror på att man inte lyssnar på oss blivande mammor och då tas kontrollen ifrån en.Sen kan jag absolut hålla med om att man "ser" konstig ut där nere.Speciellt om man som vi drabbas av en sr.Men man "ska" se annorlunda ut efter en förlossning.Tror dock att man blir chockad eftersom ingen berättar detta innan man får barn så då tror man direkt att det måste vara något fel.Tror dock inte att du kommer att reagera på ditt utseende efter nästa förlossning för då har du redan varit igenom det en gång.Kram

Jag ser inte annorlunda ut i underlivet trots en total sr. Det enda som kan se annorlunda ut är att jag har ett ärr i mellangården, men jag ser inte annorlunda ut annars.

Mimer, jag tror att vi väntade tre månader innan vi försökte. Massa glidmedel och lugnt och försiktigt, jag var jätterädd att det skulle göra ont, men det gjorde det inte! Men bakifrån funkar fortfarande inte tyvärr, har en flik som läkt snett. Min gynekolog har sagt att hon inte vill ge mig fler ärr i onödan utanatt jag ska tänja och massera med olja vilket jag aldrig kommer ihåg! Vi hade kondom första gångerna innan spiralen satt på plats.

Min förlossning påminner lite om lollipopa och jmc.
Fast sugklockan användes aldrig , men den lades.

Vi kom in till sjukan och alltinga var bra och jag var mkt öppen , jag öppnades väldigt fort
Precis när jag får mina första krystvärkar så går hjärtljudet ner på bebis.
Varvid det blir stressigt. P
Personalen :krysta , krysta , krysta

Barnläkare o förlossninsläkare o så kommer in.
De lägger en sugklocal , men de behöver aldrig dra den.
För jag krystar ut min dotter på en megakryst
Däremot kom dottern ut med handen vid kinden....

Så vad som orsakade min totala sr grad 4 är lite osäkert...

för övrigt så bad personalen om ursäkt efter för att de höjde rösten när det var brått
Men jag förstår dem , de tänker på barnet som de själva sade

Så på sätt o vis är jag rätt nöjd med min förlossning ändå , konstigt kanske?

Grattis Nie!
Har inte varit inne på ett bra tag. Tänker allt mindre på mina gamla sfinkterrupturer och det får man väl se som ett gott tecken

Mimer: Jag väntade nog 2 mån ca. Tips: Glidmedel (det silikonbaserade klick t ex, den andra större klick-tuben tycker jag bara är klibbig och klistrig), prova dig/er fram (vi fick liksom styra in från ett annat håll haha), känn efter själv först. Jag tyckte det kändes aningens ont i början men det gick väldigt snabbt över och handlade kanske framför allt om att jag spände mig. För mig har det också varit mkt bättre när väl amningen är över, och man slipper den där skörheten. Hade först kondom och sen cerazette innan jag satte in spiral. lycka till!

apropå sexlivet som ni diskuterar...
herregud 2-3 mån är väl inget å prata om

Här väntades det MYCKET längre.....

16 månader har gått sedan förlossningen och folk börjar fråga om det inte är dags för barn nr 2. Jag tycker att det är jättejobbigt att de frågar för jag vet inte ens om jag kommer att våga föda några fler barn. Jag har inget förtroende för barnmorskor längre efter min förlossning, där en uska klantade sig och bm sopade incidenten under mattan genom att ljuga i min journal.

Jag vet att jag kommer att tokspänna mig och spricka oändligt mycket om jag skulle åka in till förlossningen och föda vaginalt. Och detta enbart för att jag vet att personalen kan klanta sig och för att jag vet att det finns barnmorskor som av någon underlig anledning ljuger i journalen hellre än att medge att någon har gjort fel.

Samtidigt vet jag att jag kommer att ångra mig när jag blir pensionär om jag inte ens försöker skaffa fler barn. Då kommer jag att ångra att jag inte vågade.

Jag har ju läst här att det gått mycket bättre för många andra gången och tycker att det är väldigt positivt, men jag tror ändå inte att jag kommer att våga. Om jag tänker på kejsarsnitt så känns det också fel. Jag tror att jag kommer att känna det som om jag inte kunnat påverka förloppet. Och alternativet hemförlossning innebär ju också risker om det skulle uppstå komplikationer.

Före förlossningen var jag lugn och trygg, men nu får jag ont i magen bara jag tänker på förlossningar. Hur lång tid tar det innan det går över? Eller ska man tvinga sig till att föda de barn man ska ha i rask takt så att man slipper oroa sig för framtida förlossningar? Så att man har det "överstökat" och kan gå vidare i livet.

Klematis: även om mina bristningar inte beror på klantighet så känmer jag igen mig i dina tankar kring en andra förlossning. Därför har jag fått remiss till Aurora för att prata igenom det hela och se över alternativ inför en andra graviditet. Kanske vore ngt för dig?

Kommer du att gå på Aurora innan du blir gravid då, alltså?

Jag vet inte ens om Aurora skulle ge något för mig. Är det inte barnmorskor som jobbar där? Jag försöker intala mig att det finns bra barnmorskor också men det är jättesvårt; jag har ju bara träffat en förlossningsbarnmorska och hon ljög i min journal.

Hade bm skrivit i journalen vad som verkligen hände så hade jag fått ersättning ifrån PSR också, men av någon anledning är incidenter något som inte förekommer inom förlossningsvården. Åtminstone förekommer inte journalförda incidenter, vilket patientskadeförsäkringen kräver.

Jag kände mig grundlurad och överkörd efter förlossningen. MVC-barnmorskan hade gett intrycket av att barnmorskorna på förlossningen skulle vara så bra.
Aldrig hade jag trott att det skulle schabblas så.
Alltid har jag litat på att det som förts till journalen varit rätt. Alltid har jag trott att personalen skulle ha kompetens att klara olika situationer på ett professionellt sätt.
Inte ens ett förlossningssamtal efter förlossningen kunde förlösande bm kosta på sig, trots sfinkterruptur och störtblödning. Ändå så hamnade jag på BB för komplicerade förlossningar pga schabblet.

Jag har fått uppfattningen att man inte tar skador och blödning som uppstår i samband med förlossning på allvar. Det är inga "riktiga" skador utan dessa ingår sas i den "allmänna konkursen". Ändå så finns det ju rutiner för att minimera skador.

Alltså, jag skulle aldrig klara tiden efter nästa förlossning om jag skulle få en dålig barnmorska nästa gång också. Man kan ju inte välja bm när det är dags att föda, utan man får ju ta den som finns på plats.