Sfinkterruptur del 7

Är det någon av er som är så rädd för att få sr igen så att ni överväger snitt vid nästa förlossning?

Jag vet att kjesarsnitt inte är helt riskfritt men efter en så stor bristning som grad 3 och 4 så skulle jag helst vilja ha en garanti på detta.

Läkaren som jag träffade ca 7-8 veckor efter förlossningen ville ej ge några garantier för detta. Menade att den diskussionen får man ta vid nästa graviditet. Det är ju bara det, att jag tror inte att jag är beredd att sätta mig i den situationen att inte veta innan. Då får det nog tyvärr bli så att jag avstår från att skaffa ett syskon till vår lille son.

Läste tidigare i denna tråd att en del fått vänta på besked om kjesarsnitt till väldigt sent i graviditeten. Att utsättas för sådan oro och inte få besked verkar för mig helt befängt.

Har man inte rätt att kräva kjesarsnitt? Ska sådan garanti i så fall vara skriftlig (journalanteckning)?

Min gynekolog ansåg att om jag ville ha snitt nästa gång så skulle det inte vara något problem, men jag vet ju att det bästa är att föda vaginalt och jag tror även att jag vill göra det. Men vem vet, man kanske bangar ur när det börjar närma sig...

Jag tror att min sr beror på att lillan hade handen brevid kinden och knäckte ut armbågen precis när hon skulle ut som gjorde att det sprack så mycket, så vi får hoppas att ev. syskon kan ha händerna längs kroppen istället....

Men visst borde man kunna kräva snitt, framförallt om man fått sr innan.

Min dotter är nu 10 mån och jag fick en total sfinkerruptur. Har mått jättedåligt över detta och pratat mycket både med min barnmorska och med en kurator på kvinnokliniken. Det här med nästa ev förlossning är något jag tänkt på enda sedan jag fick veta att jag brustit så mycket. Jag tror inte det kommer att vara några direkta problem om jag vill ha snitt. Jag har bla varit hos en specialist här i malmö som kollat sfinktern med ultraljud och hennes utlåtande brukar väga tungt. Men ändå har jag också bara fått höra att det är en diskussion som måste tas när jag blir gravid igen.

Samtidigt är ju frågan om man själv vill ha snitt eller inte, jag hade till skillnad från många andra här en väldigt bra förlossning, om man bortser från rupturen. Jag fick inget värkförstärkande dropp och det var ingen yttre press i form av tex sugklocka. Ingen jag pratat med har kunnat förklara varför jag sprack så mycket och det gör att jag blir ännu mer orolig för nästa gång. Om man inte vet varför så kan man ju inte undvika det heller. Tex om man hade sugklocka första gången och kan förklara sin bristning med det kan man hoppas att slippa sugklockan och därmed bristningen.

Jag har mått så dåligt efter detta så jag tror det kommer bli snitt nästa gång, men den där drömförlossningen var ju så himla himla nära. En del av mig vill ha en vanlig förlossning för att få uppleva det. Men jag tror inte jag kommer våga.
Oj det här blev långt och rörigt, men det är iaf skönt att skriva ner sina tankar lite.

Snowdrop, jag hadde heller inga årsaker till min bristning. Jag själv tror det gick för snabbt, och att jag krystade när jag inte skulle krysta...Annars vet jag inte.

Innan det var det också en drömförlossning..Visste inte ens att jag hadde fått en ruptur före de berättade det för mig.

När jag fick första pojken 2003 , detta genom värkstimulerande dropp, klipp och sugklocka, 5 efteråt till op för placentalösning. En vecka efter förlossning isamband med en komlitterande placentalösning upptäcktes en total sfinkterruptur grad 4 samt rectovaginal rift på 7-8 cm. Haft avlastande stomi. . Har varit på undersökning ss analtryckmätning samt en anal-och vaginal ultraljud vilket då påvisades att jag fortfarande har stora bekymmer ss ständiga sfinkterkramper och analinkontinens.

När jag blev oplanerad gravid igen då pojken var 9 månader. Jag som aldrig ville genomgå en till graviditet pga alla bekymmer med den första förlossningen.

Blev lovad direkt av bm att det blir garanterad snitt, vilket även gynekologerna på spec mödra sa att det blir planerat snitt.
Efter de skador fick jag inte ha en till vaginal förlossning, ingen gynekolog ville ta ansvar för det.
Fick en pojke till hösten 2004 då via akut snitt, pga fostervattenavgång och täta sammandragningar.
Nu väntar jag på den sista behandlingen, en sakralnervstimulering, ngn gång här i februari, hoppas jag! Den behandlingen har skjutits fram hela tiden pga kostnader för behandlingen mm. Man prioriteras inte högt i barnafödande ålder, tyvärr!

Oj, vad hemskt att du inte får behandlingen direkt. Hur mår du annars idag?
Håller tummarna för att det blir av i februari!

Ja, jag hoppas verkligen att det blir av nu i februari, träffade gyn läkare och kirurg i april 07 och då skulle det göras till hösten.
Jag tar en dag i taget, sjukskriven sen sommaren 06.
Provade arbeta efter föräldraledigheten slut somaren 06, slutade med akut inläggning efter en veckas arbete, blev sjukskriven efter utskrivningen en veckas tid och återgick till arbetet men det fungerade inte så bra å sen skadade jag knä och gick på kryckor under en tid, då kände jag att nu går det inte längre att arbeta.
Fick även rådet av avd föreståndare på avd där jag arbetade att jag behöver verkligen få hjälp med problemen ang tarmen, baken och inkontinensen innan jag försöker börja arbeta igen.

Hur jag mår nu, ja vad ska jag säga vissa dgr är ett rent h-vete. Ständig värk, fått prova ta sömntbl nu för att jag ska få sova.
Har kurator kontakt för att ventilera.

Min förlossning var helt ok förutom sr bristningen, plus bristningarna framåt runt klitoris mm. *ryyyyys*

Jag ska träffa en Aurora bm i mars för att diskutera mina möjligheter till snitt innan jag vågar bli gravid igen!