• Blomman80

    Ett år i september...

    Sedan augusti/september 2006 har vi varit aktiva med att bli med barn. Men det har inte gått något vidare. Är väldigt regelbunden med mensen, nästan på klockslaget och känner verkligen när det är ÄL på gång. Men ändå så går det inte!
    Önskar att det skulle finnas en förklaring till detta! Vill veta varför det inte går, men är samtidigt rädd för att söka hjälp.
    I våras var jag till gyn och gjorde ett VUL för jag haft sånna ökade mensvärkar. Jag tog upp problemet med att bli gravid och hon sa att det hon kunde se såg allt bra ut. Men också att om vi ej blivit gravida till hösten så var vi varmt välkomna tillbaka. Nu är det snart höst och jag vill ringa tillbaka och be om hjälp. Önskar inget hellre än att bli gravid. Men det känns som ett stort misslyckande och att jag inte duger till nåt. Dessutom är jag rädd för det som kanske väntar.
    Vad tar de upp på första besöket??

    En massa svammel, men är så less på att ha det så här. Varje månad som går, blir besvikelsen bara större och större!

  • Svar på tråden Ett år i september...
  • Mamma Emma

    hej tjejer!
    september är det ett år sen jag fick mitt andra mf och fortfarande har inget hänt.
    Vi har fått tid för utredning i slutet på sep men min sambo är inte redo.
    Han vill verkligen inte lämna nåt prov.
    Tror ni att jag kan bli undersökt och att dom väntar med honom.
    Kan man kontakta en privatklinik och be att dom bara kollar vissa saker?
    Vet inte alls hur det funkar!
    Känns som om jag inte har fria äggledare. Kan dom se sånt på
    en gynundersökning?

    Hoppas nån kan svara på mina frågor.
    Börjar bli desperat.

  • Marge75

    Hej Oskarstjej - nu känns det som att en blind leder en blind, men jag tror att du borde kunna kolla en del grejer i alla fall. Jag har bokat tid för bara mig, hos en gyn som är specialist på ofrivillig barnlöshet. Men jag har ingen aning om vad de kan se och hur. Någon annan som har koll?

    Sen tänker jag att de som utreder kanske kan påverka din kille. Det måste ju hända hela tiden, att tjejen driver på och killen absolut inte vill lämna något prov. Du kanske kan prata med dem som ni har fått tid hos, och be dem prata med honom? Vill han inte så vill han inte, men de kan säkert ha några kloka ord som kan få honom närmre att "bli redo" för utredning.

  • Mamma Emma

    hej marge- JAg har också förstått det som du; at tdom kan kollas vissa saker. En del människor har fått lämna blodprov, nån hade visst spolats o s v.
    Då kan man ju utesluta vissa saker. Även folk som inte aktivt försöker få barn måste ju kunna få kolla att sina äggledare funkar o s v. Därför borde ju även vi kunna kolla det hos en vanlig gynekolog utan att behöva gå igenom en lång utredning.
    I vårt fall har vi ju lyckats bli med barn 2 ggr tidigare så man kan ju ändå utesluta vissa slags fel.
    Jag är bara rädd att någonting fastnade eller att det uppstod nån infektion vid mina mf som gör att mina äggledare inte är fria. Det borde ju kunna kollas med en kontraströntgen.

    Lycka till och tack för hjälpen!

  • Mab

    Jag hoppas också vi lyckas innan ett halvår. :)

    Vet faktiskt inte vart man kan vända sig förutom till gyn. Någon som vet någon bra, privat mottagning i närheten av Göteborg, Borås?

  • Blomman80

    Mensen kom igår och idag SKA jag ringa och få en tid. Men jag drar på det ut i det sista... Min pojkvän är lite anti att gå till sjukhuset, men han vill så gärna att vi ska få en bebis så han är med på det - fast motvilligt!

  • Namaste72

    Mab: Carlanderska är bra, och Göteborgs Kvinnoklinik. Sen ska MamaMia öppna gynmott. i Göteborg. Jag hade dem i Sthlm och de är superbra. Tyvärr har de inget vårdavtal med VG så det är privat. Men där kan du nog göra kontraströntgen.

  • Blomman80

    Nu har jag ringt! Känns läskigt, men skönt.
    Först ska både jag och min pojkvän fylla i varsin hälsodeklaration varav vi ska skicka in den och en läkare ska titta igenom och bestämma vilka prover som ska tas. Under den handläggningstiden kommer min sambo att bli kallad till ett annat (större) sjukhus där han ska lämna in ett spermaprov. Detta görs alltid. Efter det så kommer vi att kallas till våran läkare här hemma där prover tas på mig och så får vi veta svaret på min sambos spermier.

    Hon berättade för mig att handläggningen här oftast kan dras ut beroende på hur lång tid mannen tar på sig att lämna sitt prov. När han gjort det går det oftast väldigt fort. Vilket känns skönt! Nu ska jag peppa honom!

  • nuedetdax

    Blomman,
    Tråkigt med mensen gumman!

  • Blomman80

    Nuedetdax, det känns såklart jobbigt at den kom. Men samtidigt så hade jag på något konstigt vis sett fram emot den, eftersom jag visste vad jag skulle göra. Äntligen är det gjort.

    Just ja, vi ska också träffa en kurator. Det fanns alltid med i deras standard program för utredningar. Vad gör man hos kuratorn? Vad pratar man om??
    Någon som vet?

  • nuedetdax

    Jag gick till mama mia, så ingen kurator för mig, men bm ska väl funka som en kan jag tänka mig.
    Du kan ta upp om det är nåt du är ledsen orolig över hon ska väl se att den psykiska hälsan är ok.

    Lycka till!

Svar på tråden Ett år i september...