• Blomman80

    Ett år i september...

    Sedan augusti/september 2006 har vi varit aktiva med att bli med barn. Men det har inte gått något vidare. Är väldigt regelbunden med mensen, nästan på klockslaget och känner verkligen när det är ÄL på gång. Men ändå så går det inte!
    Önskar att det skulle finnas en förklaring till detta! Vill veta varför det inte går, men är samtidigt rädd för att söka hjälp.
    I våras var jag till gyn och gjorde ett VUL för jag haft sånna ökade mensvärkar. Jag tog upp problemet med att bli gravid och hon sa att det hon kunde se såg allt bra ut. Men också att om vi ej blivit gravida till hösten så var vi varmt välkomna tillbaka. Nu är det snart höst och jag vill ringa tillbaka och be om hjälp. Önskar inget hellre än att bli gravid. Men det känns som ett stort misslyckande och att jag inte duger till nåt. Dessutom är jag rädd för det som kanske väntar.
    Vad tar de upp på första besöket??

    En massa svammel, men är så less på att ha det så här. Varje månad som går, blir besvikelsen bara större och större!

  • Svar på tråden Ett år i september...
  • snobben

    Hoppar in här delar med mig av mina erfarenheter. När vi hade försökt i 3 år började vi vår utredning. Allt såg bra ut och vi var båda friska så att säga. Det sista som skulle göras var en spolning och jag tänkte inte så mycket på det men resultatet kom som en chock. Ena äggledaren är totalt igenblockad och den andra har väldigt dålig passage. Ont som f****n gjorde det också. Jag var totalt chockad och bara grät 2 dygn efter det.  Visst kan jag bli gravid men chanserna är små. Vi har försökt i 4 år nu. Nu på torsdag ska vi på vårt första IVF samtal sen är det högst 3 månaders väntan för start för IVF.

    jag kände mig så lurad, vi hade försökt så länge utan vetskapen om att det var mina äggledare det var fel på. fast jag försöker tänka så att nu är vi närmare ett barn än vi varit på dessa 4 år.

    Jag önskar er alla lycka till och att ni får den hjälp ni behöver.


    //Snobbelito
  • Dofsing

    HJÄLP! Nu fick jag komma på en reservtid till spolning redan i morgon.
    Shit, jag kommer att vara jätte nervös!
    Ni som har gjort spolning hade ni med era män som stöd?

  • snobben
    Dofsing skrev 2007-10-03 16:45:22 följande:
    HJÄLP! Nu fick jag komma på en reservtid till spolning redan i morgon. Shit, jag kommer att vara jätte nervös!Ni som har gjort spolning hade ni med era män som stöd?
    Det kommer gå bra. Jag hade med min sambo med som satt i samma rum men han höll inte handen direkt På mig gjorde det dock jäkligt ont men det behöver det inte göra för dig. Oftast känns det knappt nånting. Jag fick ett stolpiller, typ voltaren som jag tog en stund innan.
    Man är ju inte dum egentligen, har bara otur när man tänker.
  • Moln

    Det är tydligen väldigt olika hur man upplever det. Jag tog inte med min man in men han hämtade mig efteråt. Det rekommenderar jag. Det tog några timmar innan jag var ok och några dagar innan jag var helt ok. Men otroligt skönt att det är gjort!

  • Marge75

    Oj, jag håller tummarna för dig imorgon, Dofsing!

  • Moln

    Jag har testat plus!! Vågar inte tro att det är sant!!

  • Moln

    Tackar! Ja känns helt otroligt. Har precis gjort ett test till. Lika tydligt som det andra. Lycka till alla, man ska tydligen inte ge sig...

  • Moln

    Ja nu vet jag i alla fall att det är möjligt för mig att bli gravid . Allt kan ju hända. (hoppas ju såklart inte det ). Nu håller jag tummarna så de vitnar för er andra. Jag är väldigt hoppfull nu!! :- . Jag fortsätter nog att vara inne och "snoka" i de här trådarna om jag får.

Svar på tråden Ett år i september...