• Blomman80

    Ett år i september...

    Sedan augusti/september 2006 har vi varit aktiva med att bli med barn. Men det har inte gått något vidare. Är väldigt regelbunden med mensen, nästan på klockslaget och känner verkligen när det är ÄL på gång. Men ändå så går det inte!
    Önskar att det skulle finnas en förklaring till detta! Vill veta varför det inte går, men är samtidigt rädd för att söka hjälp.
    I våras var jag till gyn och gjorde ett VUL för jag haft sånna ökade mensvärkar. Jag tog upp problemet med att bli gravid och hon sa att det hon kunde se såg allt bra ut. Men också att om vi ej blivit gravida till hösten så var vi varmt välkomna tillbaka. Nu är det snart höst och jag vill ringa tillbaka och be om hjälp. Önskar inget hellre än att bli gravid. Men det känns som ett stort misslyckande och att jag inte duger till nåt. Dessutom är jag rädd för det som kanske väntar.
    Vad tar de upp på första besöket??

    En massa svammel, men är så less på att ha det så här. Varje månad som går, blir besvikelsen bara större och större!

  • Svar på tråden Ett år i september...
  • Dofsing

    Självklart får du det! Vi kan behöva all stöttning och peppning från dig!

  • Dofsing

    Hur går det för er andra tjejer?
    Vi väntar på att gyn ska ringa och berätta hur vi kan gå vidare. Har ju gjort alla test och allt är bra. Vad gör man sen??

    Fick i dag dessutom reda på att en av mina närmaste vänner är gravid i vecka 16. Hon har inte berättat det för mig (fick höra det genom en annan vän) men för en hel del andra vänner. Varför berättar hon inte för mig? *sårad*

  • Mab

    Dofsing: Förstår att du är sårad, men hon kanske inte ville såra dig bara. Ibland blir det så fel bara. Fråga så får du veta.

    Har varit utan internet alldeles för länge, men nu är jag tillbaka igen... Ingen förbättring, första tiden (första mötet med någon överhuvudtaget)kommer tidigast i jan-feb. Vet inte varför det är så lång väntetid här, känns ju som om alla blir gravida, så då borde det inte vara så lång väntelista :)

  • TomMon

    Hej! Hoppar in här om jag får! Jag och sambon har snart försökt ett år utan resultat, och idag ringde jag och bokade en tid för ett första gyn-besök. Det känns bra, är det något fel vill jag hellre veta det nu än senare.

    Min mens är löjligt regelbunden och detsamma gäller ÄL. Vi har provat sex varje dag, sex varannan dag, ÄL-stickor... är så trött på den eviga besvikelsen och det eviga hoppet, har svårt att hitta en balans mellan de två, antingen är jag på topp, eller långt under ytan...

    Läste denna tråden och tyckte att vi verkar tänka ganska lika.

    Och Moln; grattis! Du är ett levande bevis på att det KAN gå, trots många besvikelser...

    Ha det bra alla

  • Blomman80

    Välkommen TomMon! Vad bra att ni snart ska iväg? Lång väntetid??
    Har också kommit till insikt att det nog är bäst att veta, då kan man ju istället få hjälp!

    Imorgon ska vi iväg på första steget på vår utredning. Ett kuratorsamtal. Hade gärna åkt på nåt som känns lite mer handfast, typ ta prover eller så. Men nu var detta tydligen vårt landstings upplägg! Känns iaf bra att vara inne i karusellen!

    Dofsing, har du pratat med din vän? Varför har hon inte sagt nåt till dig? Hoppas ni är sams och kan glädjas tillsammans!

  • Dofsing

    Blomman80:
    Min kompis ringde faktiskt i lördags och berättade. Jag konfronterade inte henne då med varför hon berättat för alla andra men inte för mig. Utan jag gratulerade henne och sa att jag var så glad för deras skull. Det är jag också men det är klart att det känns lite jobbigt också...

  • Blomman80

    Dofsing, vad skönt att det känns ok iaf! Nästa gång är det din tur! =)

    Kuratorsamtalet var helt otroligt bra. Alla skulle nog må bra av att prata med en utomstående om detta. Om man hamnar hos nån bra vill säga! Ångrar inte alls att vi gick dit, istället känner både jag och min sambo oss tio kg lättare nu! Vi var hjätrligt välkomna tillbaka om det blir trassligt eller jobbigt i och med barnförsökandet. Sen fick vi gå raka vägen upp till gynmott. där min smabo fick en burk som han ska lämna sperma i. Det behövdes inte tas några blodprover på mig. Jättelättad, hatar sprutor!

    En massa ny kraft fick vi av besöket idag! Så skönt att karusellen är igång! =)

  • Dofsing

    Blomman80: Va skönt!
    Jag har faktiskt också funderat på att gå och prata med någon.

  • Blomman80

    Det var lixom inte alls så där konstlat som vi trodde att det skulle vara! Rekommenderar det starkt!

  • TomMon

    Blomman80: Vad bra, det känns alltid bra när det lättar, vi behöver lite positiv input!

    Det var inte lång väntetid, en månad eller så, och då började hon säga att vi skulle komma tidigare, men vi har liksom haft i huvudet att vi vill försöka själva i ett år, så det fick bli efter en månad, så det låter ju bra än så länge, får se hur det går!

    /TomMon

  • Marge75

    Tom-Mon - hej och välkommen! Det kanske inte är den snabbaste tråden med mest action i, men alldeles, alldeles lagom om man inte har all tid i världen för fl!

    Blomman - å, vad bra att det var bra! Jag är en varm förespråkare av alla "prata-med-någon-som-är-utomstående-och-proffs", som ni kanske redan märkt ... (Så Dofsing, det är klart att du ska luska reda på någon som du kan gå och prata med om du har börjat fundera på det. Får man tag på någon som det funkar med blir allt så himla mycket lättare, utan att verkligheten egentligen har förändrats särskilt mycket.) Men Blomman, vad gjorde du för att slippa blodprov - såg du vansinnigt rosig och fertil ut, eller vad hade du för knep? ;)

    Jag har tagit mina två blodprov och väntar nu på att min sambo ska lämna sitt prov + att resultaten av det kommer så att vi snabbt som attan sedan kan byta gyn så att vi slipper den tok vi har just nu. Det är mycket möjligt att han är fullkomligt fantastiskt duktig på vad han gör, men han kan inte prata med människor så han har slagit ner både mig och min sambo i skorna ganska ordentligt. Funkar inte. Båda längtar efter och bävar inför att få provsvar.

  • Dofsing

    Oj, har glömt att skriva detta här:

    .. men jag :ade i går!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Känns fortfarande helt overkligt. Har nu tagit 4 gravtest och jo det stämmer jag är faktiskt gravid!!!!!!!!!
    Som vi har kämpat, är det verkligen vår tur nu???

    Jag önskar er lycka till av hela mitt hjärta och jag vet hur jobbigt det är varje månad som går.

  • Blomman80

    Först och främst, STORT grattis till Dofsing! Det ger oss andra hopp! Grattis, grattis, grattis!

    Marge75, Alltså egentligen hade det väl vart br aom de tog blodprov kan jag tycka... Men jag vet inte alls varför de inte tog nåt. De sa bara: "Utifrån eran hälsodeklaration så behövs det inte tas några blodprov idag, sen får vi se om det behövs kompletteras senare...."

Svar på tråden Ett år i september...