Betyg, vad är normalt och vilka ambitioner kan och bör vi ha?

De går alla samma program, men skillnaden är ju kurs och kapacitet som jag ser det. Jag kan inte förvänta mig lika hög grad av autonomi av en etta som en trea.

Jo, det är så i Tyskland. De delas upp efter 4:an faktiskt. Bara i Berlin tror jag är det efter 6:an. Men generellt hindras ju ingen att försöka, om de nu skulle vilja gå på den "högre" skolan. Det är elevens och föräldrarnas val. Läraren ger bara en rekommendation. 

Och det finns möjlighet att fortsätta efter 9:an ändå på den högsta skolan. Då måste man bara läsa lite extra, kanske i 9:an. Jag vet att vi fick runt 20 stycken såna elever, och vi var väl ungefär 100 i den årskursen, 4 klasser. Så då var det... ungefär 17 % som inte hade gått där ursprungligen. Dessutom finns det kvällsskolor -alltså som komvux ungefär. Plus att det finns "Gesamtschule" som alltså är enhetsskola som i Sverige. Min syster gick på en sån. Där var alla tillsammans, men det kunde bli indelning i olika ämnen - alltså som en mer avancerad kurs då. 

Okej. 

jag är väldigt glad att mina barn inte har sådana lärare som dig som bara går dit och gör sitt jobb och sedan skiter om barnen får godkänt eller inte. Mina barn har engagerade lärare och annan personal i klassrummet som gör allt för att alla barnen ska bli godkända. De som har svårigheter får extra stöd. Sen ger det resultat om man har lärare och ledning som gör det lilla extra, skolan får bra rykte och de flesta barn blir behöriga till gymnasiet. På mina barns skola så får ca 98% behörighet till gymnasiet. 

sen behöver du inte oroa dig för min inställning. Jag har själv ett barn som har haft svårt med läsningen. När han inte kunde läsa när hann var nyss fyllda 8 år trots stöd från skolan så bestämde jag mig att göra en insats. 4 månader senare så klarade han läsmåle.

men som sagt vi har helt fantastisk personal i skolan. Idag slutade en av pedagogerna i hans klass. Och Hela klassen grät och min son har gråtit hela kvällen. Så jag är väldigt glad att jag har personal kring barn som gör det lilla extra.

Du har missat väldigt mycket med andra ord så jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om vad du tror när du inte brytt dig om att läsa mer än ett eller ett par inlägg.

Intressant det du skriver om att det idag är svårt att få barnen att göra sånt som uppfattas som tråkigt. I tråden nedan är barnen för intelligenta för att göra tråkiga, som de uppfattar för enkla uppgifter. Men det kanske gäller över alla led, oavsett intelligensnivå?

Oavsett så är det ingen bra utveckling. Som arbetsgivare kan man inte ha anställda som vägrar göra det tråkiga, tråkiga arbetsuppgifter finns på alla arbetsplatser. Man behöver anställda som get the shit done oavsett uppgiftens komplexitet eller svårighetsgrad.

https://www.familjeliv.se/forum/thread/82123258-ett-hogintelligent-barn-som-inte-kan-fokusera-i-skolan 

Absolut, jag väntar bara på att det ska komma nån forskning om ämnet. Ska kolla, det kan ju ha kommit något. Jag vet att det finns en bok, som jag ska försöka få tag på.  Det blir bara svårare och svårare att motivera barnen, för att de är så vana vid snabb-belönings-underhållning. Det fungerar antagligen lite som en drog på hjärnan. Man blir avtrubbad, har allt högre krav på att allt man tar till sig ska ha hög underhållande faktor. 

Det märker man nog också hemma på barnen. Mina är vuxna, men de var redan lite mera inne på att t.ex. visuella effekter i filmer. Det dög inte med vissa Astrid-Lindgren-filmer, det var inte tillräckligt med action. Förut kunde man ju inte så lätt välja bort en massa saker, för att det inte fanns alternativ. Nu kan man det, och barn och ungdomar har denna vanan från att t.ex. titta på youtube-videos. De tycker bara: Inte bra - nästa! Att behöva träna på något, läsa igenom något mer än EN GÅNG - det har många inte heller tålamod med. Jag märkte på mina två barn som gick vidare till universitetet att de fick lära sig DÅ. Och det gick då segt i början. 

Varför lär inte barnen sig detta i grundskolan redan? Det kan vara så att det faktiskt inte går, att de - iom att de har vanan att man inte behöver göra tråkiga saker skulle vägra och opponera sig starkt. Och det ser man ju om man försöker införa "plugg-moment". En lärare kan lyckas om man gör det vid rätt tidpunkt, med rätt grupp, på rätt sätt. Men det kräver jättemycket av läraren, och det krävs som sagt idealiska förhållanden för att det ska lyckas. Tyvärr så motarbetas vi lärare dessutom av våra rektorer och av kollegorna. Om en lärare skulle köra lite mera gammaldags-plugg, så lär det sprida sig att den lärarens lektioner är tråkiga. Och då blir man väldigt opopulär, rektorn kan blanda sig i och kräva att man gör roligare lektioner. Man vill ju inte förlora elever och deras elevpeng. Hela det där systemet med elevpeng gör att rektorerna satsar på att elever och föräldrar ska vara nöjda - INTE att eleverna lär sig något. Förödande! 

Jag har sett enskilda skolor som har försökt motarbeta med att ha nya synvinklar. Jag vikade på en friskola där man hade ett antal strategier för att lyckas. Om de lyckades förmedla detta till eleverna på ett bra sätt så kan det ju. Jag minns en av dessa som sa ungefär: Jag ska se på allt nytt med nyfikenhet och respekt. 

Och det tyckte jag var en bra idé, eftersom det är ganska vanligt att ungarna avvisar nya saker ganska ... respektlöst. Här finns ju tanken att man inte vet innan man har granskat eller t.o.m. provat. 

Tänkte bara lägga till: Det är klart att man ändå försöker som lärare att få ungarna intresserade av det som är bra sätt att lära sig. Om det krävs att man lär sig saker utantill (så som glosor i nya språk), så försöker jag också sälja in det som en strategi, gör det tydligt att det här ÄR det mest effektiva sättet, eller testa två, tre olika metoder som alla kan funka (men undviker ineffektiva sätt). Eller så gör man som en mattelärare-kollega som körde en sida uppgifter med multiplikationstabell i början av nästan varje lektion. Typ i tre minuter på tid eller så. De hinner inte ens protestera eller tänka efter. ;)  

Mina barn gick på Kunskapsskolan  grundskolan och de fick lära sig att sätta sina egna individuella mål och sen jobba för att nå dem. De hade 15 minuter individuell coachning med sin mentor, lärare, varje vecka. för att följa upp.
Tack vare detta klarade de sedan gymnasiet utan stress och utan att vi föräldrar behövde engagera oss. De var så vana att sätta mål och delmål.
Detta är något de kommer att ha nytta av hela livet tror jag. Det blev väldigt tydligt för dem att de satte sina egna mål och att det var deras egna ansträngningar som gjorde att de kunde uppnå sina mål.
Viktigt är att det inte är föräldrarna som skall sätta målen, elevernas mål med skolarbetet skall inte vara att göra föräldrarna nöjda!

Jo, jag vet att Kunskapsskolan gör så. Dock har vi också fått tillbaka elever därifrån. Det var då såna som hade problem, som hade svårt att jobba självständiga, men där föräldrarna trodde det berodde på skolan och allt skulle bli bättre om de byter till Kunskapsskolan. Det var i regel värre. Jag tror att just den skolan passar elever som har ganska bra kapacitet att också jobba självständigt efter sina mål. 

Mål har man ju satt upp i vanliga skolan också. Redan i förskolan hade vi utvecklingssamtal med våra barn. Det blev ganska komiskt. Min dotter var 4, kanske 4 1/2. 
Vad har du för mål? Att klättra på hus!
Hur skulle du kunna börja, för att komma dit? Klättra på små hus? 

Men jag vet att Kunskapsskolan har en specifik plan i olika steg. Dock är det här med mål och delmål bara "vad", inte "hur". Dvs. även om man vet att man måste lära sig nya ord i språk t.ex. så vet dagens elever kanske inte alltid hur man läser på glosor? Jag har jobbat på specialskola länge, men jag ska börja lite på deltid igen med moderna språk på en skola. Jag ska nog ta i det direkt från början - kolla att alla har ett fungerande sätt att läsa på glosor. :) 

Jag tycker nog att det fanns en väldigt bra så kallad stegplanering för ämnena på Kunskapsskolan. Som förklarade hur man lär sig de olika ämnena. Mina barn lärde sig mycket mer på Kunskapsskolan , och då har jag ett barn som har lätt för sig och ett som det var lite svårare för. Båda gynnades av Kunskapsskolan. 

Jag ser det som en stor förmån att båda fick en så bra utbildning på Kunskapsskolan.

Visst. Sedan vet du ju förstås inte om andra kunskapsskolor är lika bra. Kanske fanns det flera orsaker varför det var bra. Kanske var det bra lärare också. 

Om de dessutom lyckades att undvika att ha nyanlända och andra med ovanligt stora behov, så är det en stor fördel jämfört med andra skolor. Men någon måste ju ta hand om dessa också. 

Helt rätt, jag kan inte uttala mig om andra skolor än den mina barn gick på. Men grundkonceptet bedömer jag har väldigt mycket bra idéer. Det handlar inte bara om undervisningen utan om att eleverna skall, tillsammans med sin mentor,  reflektera över sitt lärande, sina mål och hur de kan nå målen. De lär känna sig själva och blir oerhört kloka och reflekterande.

Det som också var bra var att skolan aktivt jobbade med att utveckla undervisningen, hela tiden. Jag var med i föräldrarådet och rektorn var jätteengagerad, ville verkligen ha vår feedback och använde den aktivt för att utveckla skolan. Jag skulle vilja säga att den viktigaste skillnaden av alla var rektorns driv och engagemang,rektorn är den allra viktigaste personen på skolan. Han var jättemån om att rekrytera bra lärare, det är viktigt. På mina barns kommunala gymnasieskola var också rektorn mycket kompetent  och engagerad och den gymnasieskolan höll också mycket hög klass. Sen är självklart lärare viktiga, men de behöver stöd av en bra rektor och uppmuntran.
Tex när det blev något strul med elever och konflikter på Kunskapsskolan, de hade nolltolerans för allt bråk och mobbing och rektorn engagerade sig med en gång och stöttade lärarna. 

Jag tror att Kunskapsskolan passar alla barn som har engagerade föräldrar, man förväntas vara aktiv och involverad som förälder. 

På mina barns Kunskapsskola var det många invandrare, relativt nyanlända , fler än på deras kommunala grundskola. Socioekonomiskt var nivån betydligt lägre än på den kommunala skolan. Ändå fungerade allt bättre. Pga mer engagerad rektor, merengagerade lärare, mer engagerade elever och mer engagerade föräldrar. 

Vi hade ju alla aktivt valt denna skola.

Jag har hört att skolan nu blivit lite sämre. Pga de fina resultaten började plötsligt oengagerade föräldrar, ofta karriärföräldrar, sätta sina barn med dålig motivation i Kunskapsskolan och hoppas på någotvsorts mirakel.

Goda resultat kräver hårt arbete och engagemang. 

Oki, men vet du hur mycket sånt ingår på andra skolor? Det är nämligen en hel del. Det låter som en bra rektor. Det är också viktigt. Det du beskriver i slutet - det är lite sånt jag tänkt på - föräldrar som bara sätter sin barn in på en ny skola och hoppas att alla problem kommer att lösa upp sig plötsligt.